Det är bara att inse – Marlon och von Dallas hittar bättre här på gården än jag. Förra sommaren slungade jag honung i ett rum i ladugården. Det tog mig flera timmar att göra rummet bitätt – slarvar man med det så kan man få problem när bina vill hämta tillbaka honungen. När jag gick in där idag så var båda katterna där – bitätt är inte kattät.
För trodde jag att katterna blivit inlåsta och varit där länge. Men jag brukar alltid kolla innan jag stänger dörren så de inte slunkit in. Insåg sen att katterna var inne och åt i morse. Jag brukar försöka räkna in dem varje dag så jag vet att båda är ok. Inte för att det är mycket att göra åt saken om de inte dyker upp, men det känns bra att veta det i alla fall.
Katterna har alltså hittat egna vägar i ladugården. Visste sen tidigare att de med förkärlek ger sig in i dolda utrymmen. När jag snickrar kan de ligga uppe på takbjälkarna – eller sticka ut huvudet genom ett hål högt uppe på väggen. De springer gärna på stockarna inne i väggarna eller ner under golvet. Ladugården är deras hemmaplan.
Så min gissning är att de springer inne i väggarna och har hittat någon öppning in i mitt bitäta rum. En öppning som inte bina kände till. Jag får se hur det blir med det framåt. Ett av alla mina projekt är att isolera rummet för att kunna använda det som lager. Kanske, kanske hindrar det även katterna att ta sig in.
