
Som du vet har jag obegränsat med sysselsättning här på gården. För varje projekt jag avslutar dyker det upp tre nya och klar lär jag aldrig bli. Tur är väl det – hade jag haft såna böjelser hade jag bott kvar i Stockholm.
Jag trivs med att vara sysselsatt – det är prioriteringarna som kan vara lite svåra. Jag har enförkärlek för att köra igång stora projekt – fälla en skog, röja en åker, bygga en brygga etc etc Tyvärr innebär det att de små jobben blir försummade.
Nu har jag i alla fall klarat av ett litet jobb. En planka som saknade i lagårdsfasaden. Den har varit borta sen jag flyttade hit. Varje gång jag passerat har jag tittat på den och tänkt att det där ska jag fixa. Men eftersom det är ett snabbt jobb har jag bestämt mig för att göra något rejält istället.
Men – igår bestämde jag mig. Nu är det plankans tur. Det tog mig en halvtimme att haka av fönstret. Mäta upp hålet. Såga till en passande brädbit – passa in den och spika fast. Sen var det bara att haka på fönstret igen.
Inget stort projekt för en man – men ett gigantiskt kliv för mänskligheten. Eller i alla fall för min egen sinnesro.
