Annons

Klarar du dig i ett nedsläckt land?

Vatten kommer att bli det största problemet när krisen kommer. Tur att jag fick hjälp att städa brunnen för ett par år sedan.
Vatten kommer att bli det största problemet när krisen kommer. Tur att jag fick hjälp att städa brunnen för ett par år sedan.

När strömmen går eller någon annan kris uppstår förväntas du klara dig själv i en vecka. Gör du det? Som lantbo har jag det lättare än många andra men har ändå börjat fundera.

Om du inte sett serien “Nedsläckt land” på SVT så gör det. Den väcker en hel del tankar. För egen del ser jag inte mat och värme som något större problem. Mitt hus är äldre än elnätet och har flera eldstäder och järnspis för matlagning. Mat är heller inget problem eftersom jag redan är en “Prepper light” och har förråd av konserver och torrvaror som räcker ett bra tag.

För mig kommer vattnet att bli ett problem. En av moderniseringarna här är den djupborrade brunnen som ger mig obegränsat med vatten även en torrsommar som förra året. Det är en trygghet som fungerar så länge jag har el. Går strömmen så har jag inget vatten längre.

Kortsiktigt klarar jag mig med några infrusna PET-flaskor och ett par 20-litersdunkar som jag har stående. Men på längre sikt ser jag två alternativ: Antingen skaffa ett elverk som håller pumpen igång eller att investera i en gårdspump till den gamla grävda brunnen. Jag lutar åt det senare alternativet eftersom det är en Low-Tech-lösning som garanterat fungerar i alla väder.

På landet är vi vana att samarbeta antingen det gäller får flytt eller annat. I "Nedsläckt land" får man se hur viktigt det är.
På landet är vi vana att samarbeta antingen det gäller får flytt eller annat. I “Nedsläckt land” får man se hur viktigt det är.

Fördelen med ett elverk vore att det också skulle hålla frysarna igång. På höstarna har jag flera stora frysar fyllda med rabarber och det vore trist att drabbas av strömavbrott vid fel tillfälle.

En annan lärdom av “Nedsläckt land” är vikten av samarbete. En av deltagarna valde att vänta ut krisen genom att spara energi, att inte leta mat. Vi som bor på landet har måttliga förväntningar på att någon annan ska lösa våra problem. Och dessutom hjälps vi åt redan idag – så när krisen kommer är vi redo.

Annons

Dovhjortarnas härjningar fortsätter

Resultatet av stängslingen hittills är att jag har grupper om fem-sex hjortar inne på gården nattetid. Mot det dubbla innan jag satte upp stängslet.
Resultatet av stängslingen hittills är att jag har grupper om fem-sex hjortar inne på gården nattetid. Mot det dubbla innan jag satte upp stängslet.

Trots alla försök med stängsling och annat har hjortarna tillbringat ännu en vinter med att härja på gården. Lite uppgiven för tillfället men det är bara att ta nya tag.

Förra vintern hade de ställt till det rejält i äppelodlingen så jag ympade ett hundratal träd för att försöka rädda dem. Det såg bra ut i somras men efter ytterligare en vinter med marodörer vet jag inte hur mycket som går att rädda.

Ständiga försök att bättra på stängslet har bara gjort att de hittar nya plats att ta sig in. Har satt ihop en film om eländet:

Nu är det framförallt precis vid huset de tar sig in och jag ska se till att blockera denna möjlighet också så fort tjälen går ut jorden. Många förslår att jag ska skjuta dem och det har jag inget emot. Men blotta antalet gör att jag inte tror på någon större effekt. Och att skjuta ett dussin hjortar på min lilla mark skulle inte göra mig populär bland grannarna.

Annons

Min husliga sida

Häften av det dussin djupa tallrikar jag kom över i Örebro. Har fått frågan om varför jag kör så många – det behövs ibland när man har många besökare på landet.
Häften av det dussin djupa tallrikar jag kom över i Örebro. Har fått frågan om varför jag kör så många – det behövs ibland när man har många besökare på landet.

Huslighet är inte ett av mina mest framträdande särdrag, men ibland slår den till. Nu har den kommit till utryck genom införskaffandet av en ny servis.

Min gamla fungerade visserligen fortfarande men har decimerats under de senaste 20 åren. Och den var dessutom rätt en rätt tråkig, helvit, variant av IKEA:s billigaste. Nu vill jag ha en mer lantlig servis – gärna med inslag av blått. Tittade bland annat på Blå Måsen från Bing&Gröndahl men det finns gränser för min kuslighet – och jag var inte beredd att ge mig in i ett samlingsprojekt. Nytt ska det vara.

Finstilt utgången

Till slut hittade jag en lagom prissatt och lagom allmogig servis – på IKEA. Den heter Finstilt och jag bestämde mig. Nu visade det sig att den var slutsåld på nästan alla varuhus. Efter kontakt med kundtjänst visade det sig att min utvalda servis var utgående och det bara fanns restpartier kvar. Men ett av mina mer framträdande särdrag är envishet. Och nu hade jag bestämt mig.

Min kära syster skickade bildbevis på att tallrikarna var säkrade i Göteborg. Min huslighet har inga geografiska gränser..
Min kära syster skickade bildbevis på att tallrikarna var säkrade i Göteborg. Min huslighet har inga geografiska gränser..

Upptäckte att det finnas flata tallrikar och serveringsskål kvar i Bäckebol och eftersom min syster bor i trakterna ställde hon upp på att köpa ut åt mig. Djupa tallrikar fanns att beställa på nätet, men då visade det sig att IKEA ville ha 995 kronor för att leverera dem. Jag må vara en enveten men det finns gränser. Det är mer än vad jag betalar i frakt för en lastpall glasflaskor. Upptäckte sedan att det fanns tolv djupa tallrikar i Örebro.

Var lite misstänksam eftersom det varit samma lagersaldo i flera veckor så jag ringde och kollade. Visst fanns det ett dussin djupa tallrikar där. Sate mig i bilen och åkte dit. Blev lite orolig först eftersom de inte gick att hitta på porslinsavdelningen men med hjälp av personalen lokaliserades de till en bottenhylla på fyndavdelningen.

Så nu har jag snart en ny servis. Jag räknar med att den håller till nästa anfall av huslighet.

Åt vindruvor – hamnade på akuten

Ny bild till mitt Tinderkonto – vem faller inte för den här.
Ny bild till mitt Tinderkonto – vem faller inte för den här.

Nu är jag hemma igen – i nedblodat skjorta och landstingets kalsonger. Allt för att jag trodde att frukt var godis.

Alt började med att jag valde ett hälsosammare snacks. Försöker emellanåt att äta hälsosamt så i stället för godis valde jag att köpa en klase vindruvor. Gott och hälsosamt tänkte jag när jag tuggade i mig en efter en. Men, nu är jag stomiopererad sedan många år tillbaka. Inget jag överhuvudtaget funderar på men det innebär vissa svagheter. Att äta jordnötter eller apelsin i större mängder ökar risken för tarmvred. Tydligen har vindruvor samma effekt.

Under natten hade jag svårt att sova med tilltagande magsmärtor. Ringde till Vårdguiden som tyvärr sa vad jag väntade. Bara att åka in. Så jag körde till akuten i Katrineholm och hamnade i ett undersökningsrum ganska omgående. Och där blev jag kvar. Ska man åka till akuten är det bästa att inte göra det under halksäsongen. Jag blev tillsedd, provtagen, palperad och röntgad och efter sex timmar fick jag besked om att jag skulle skickas vidare till Eskilstuna eftersom det inte finns någon kirurgjour i Katrineholm.

Ett råd: Får du erbjudande om att åka ambulans – gör det. Själv tyckte jag det skulle bli omständigt att lämna bilen i Katrineholm så jag valde att köra själv. Även om jag hade ont så gick det bra – värre var att med tilltagande smärtor leta efter parkeringsplats. Tänkte inte på det.

På Mälarsjukhuset blev jag direkt omhändertagen av påfallande unga kirurger,  syrror och uskor.
På Mälarsjukhuset blev jag direkt omhändertagen av påfallande unga kirurger, syrror och uskor.

På Mälarsjukhuset var jag väntad och blev omhändertagen direkt. En del kanske fantiserar om att bli ompysslad av ett halvdussin kvinnor på en gång. Men har man ont från början och de med den bästa välvilja i världen sticker slangar och nålar i dig från olika håll är det svårt att riktigt uppskatta tilldragelsen. En spaning: Vårdpersonalen är mycket yngre nuförtiden. Vad jag kommer ihåg från min förra sjukhusvistelse för nästan 30 år sedan så var de betydligt äldre.

Trots fantastisk personal och omvårdnad så behöver man ha ordentligt ont för att inte bli uttråkad efter timmar i ett undersökningsrum. Särskilt när man inte får använda mobilen.
Trots fantastisk personal och omvårdnad så behöver man ha ordentligt ont för att inte bli uttråkad efter timmar i ett undersökningsrum. Särskilt när man inte får använda mobilen.

Jag blev inlagd över natten och på morgonen hade smärtorna släppt. På eftermiddagen blev jag utskriven. Rent allmänt var vindruvorna inte värda det här. Men den största lättnaden var inte att smärtan var borta utan att slippa sonden.

De blodiga kläderna var förresten mitt eget fel. När de tog nålen i armen skulle jag trycka hårt men jag hade för bråttom att komma ut och lyckade bloda ner kläderna. Trots eländet tycker jag vi har den bästa personalen på våra sjukhus – av alla nationaliteter.

Semester från landet

Stränderna på Teneriffa är av två typer – antingen vulkansand med sten eller inblåst sand från Sahara.
Stränderna på Teneriffa är av två typer – antingen vulkansand med sten eller inblåst sand från Sahara.

Nu har jag kostat på mig – eller snarare mina föräldrar har kostat på mig –en veckas semester från mörker, kyla och ladugårdsrenovering.

Det var den första charterresa jag gjort på över tjugo år men jag känner mig rejält utvilad nu när jag är hemma igen.

Första åtgärden var att skotta snö och det gjorde jag med glädje.

Här kan du se hur jag haft det:

Inget fel på Teneriffa men jag uppskattar att vara hemma på gården igen. Varken katter eller höns visade någon större glädje över att jag återvänt – men så hade de blivit väl omhändertagna av grannarna.

Nu är det yllesockar på igen och dags att orätta med eldningen i spisar och kaminer. Förhoppningsvis ska jag bli lite flitigare med bloggandet också…

Mamma har fått sin soppa men pappa och jag väntar på vår paella. Hade det inte varit för mina generösa föräldrar hade jag inte tagit mig vare sig tid eller råd att få känna varm sand mellan tårna.
Mamma har fått sin soppa men pappa och jag väntar på vår paella. Hade det inte varit för mina generösa föräldrar hade jag inte tagit mig vare sig tid eller råd att få känna varm sand mellan tårna.