Annons

Min första bussresa

Min första bussresa med Sörmlandstrafiken gick utan missöden. När bussarna går och det finns hållplatser fungerar det bra.
Min första bussresa med Sörmlandstrafiken gick utan missöden. När bussarna går – och det finns hållplatser fungerar det bra.

Efter närmare sju år på landet har jag nu åkt buss för första gången. Det fungerar – men är inte lika smidigt som i Stockholm.

Lämnade in bilen på verkstad i Katrineholm för att få anmärkningarna fixade. Vanligtvis brukar jag fördriva tiden genom att spankulera i staden, uträtta ärenden, äta lunch och läsa på biblioteket. Men så här års, och med hund, begränsas de platser jag har tillträde till. Och det är inte heller särskilt trivsamt att sitta på en parkbänk i snögloppet.

Bestämde mig därför att testa bussförbindelserna hem till mig. Det visade sig att det går en buss i timmen från Katrineholm till Vingåker – och det går nästan lika snabbt som bilen. Sen är det byte i Vingåker för en buss mot Högsjö. Fungerar också bra.

Närmaste hållplats ligger vid Högsjövägen – en bra bit från där jag bor.
Närmaste hållplats ligger vid Högsjövägen – en bra bit från där jag bor.

Lite jobbigare är det när man kommer fram till destinationen. Från busshållplatsen är det fem kilometer promenad hem till mig. Och det är lite i mesta laget. Finns säkert många som haft längre väg till skolan, men idag känns det inte helt praktiskt. Och de som skryter med sin skolväg skulle knappast själva gå samma sträcka idag.

Det tog mig ungefär en timme att gå från busshållplatsen och hem vilket gjorde det till ett heldagsprojekt att lämna bilen på verkstad. I varje fall om man räknar de ljusa timmarna som dag.

Fem kilometer i blåst och snöglopp var mer uppskattat av hunden än av mig. Inget för daglig pendling.
Fem kilometer i blåst och snöglopp var mer uppskattat av hunden än av mig. Inget för daglig pendling.

Men nu har jag i alla fall testat. Det går att ta sig hem med kollektivtrafiken även om man bor på landet. Men med bil tjänar jag flera timmar jämfört med bussalternativet.

Annons

När strömmen försvinner

Plötsligt svartnade det framför mina ögon. Som tur är har jag nödbelysning – en ficklampa som sitter i väggurtaget som tänds när strömmen försvinner.
Plötsligt svartnade det framför mina ögon. Som tur är har jag nödbelysning – en ficklampa som sitter i väggurtaget som tänds när strömmen försvinner.

När jag gjorde mig redo för natten blev allting svart. Bor man på landet tillhör strömavbrott vardagen. Långt ifrån varje dag men tillräckligt ofta för att det ska bli rutin.

Det första jag gör är att tänka efter vad som var påslaget. Har jag en kastrull på spisen eller annat som kan vara farligt oövervakat så slår jag av dem först medan jag kommer ihåg. Man vet aldrig när strömmen kommer tillbaka. Ibland efter någon minut – som värst har det tagit tre dygn.

Nästa steg är att besöka Vattenfalls sida för avbrottsinformation för att se om någon bryr sig. Finns inget avbrott registrerat där tittar jag om det lyser hos någon granne. Nattetid brukar jag kunna se enstaka ljuspunkter på avstånd – även om jag bor isolerat så brukar det gå att skymta mellan träden. Om grannarna har ström så finns det en risk att avbrottet är mitt problem – därför hoppas jag att det ska vara helt svart utanför fönstren.

Nästa steg är att släcka belysning som varit påslagen. Ingen big deal om jag missar något men lite irriterande att vakna mitt i natten av att allt ljus kommer på. Sen var det dags att förbereda sig för natten. När det är strömavbrott så här års tänder jag i rörspisen i sovrummet. Hade det varit kallare hade jag eldat på fler ställen för att slippa vakna i ett utkylt hus.

Har man tur är det fullmåna och snötäcke när strömmen försvinner. Då klarar man sig utan utebelysning i alla fall.
Har man tur är det fullmåna och snötäcke när strömmen försvinner. Då klarar man sig utan utebelysning i alla fall.

Sista punkten på listan är vatten. Toaletterna har bara vatten för en spolning lagrad så det gäller att utnyttja den väl och inte spola förrän det är nödvändigt. Tandborstning kan jag göra med minimal vattenåtgång och blir avbrottet långvarigt har jag en 20-litersdunk stående så dricksvatten är inget problem. Att laga mat på vedspisen fungerar nästan lika bra som med el.

Ström till pumpen viktigast

Egentligen är det bara vatten som är problemet eftersom jag har djupborrad brunn. Då krävs det el för att pumpa. Har haft funderingar på ett litet elverk för den saken skull men eftersom jag klarat mig hittills är det inte prioriterat. Istället är det småsaker som tändstickor, värmeljus, ficklampor och laddade batteribankar till mobilen som gäller. Skulle mobilen ladda ur ändå är ett bra tips att ladda upp den i bilen.

I morse var strömmen tillbaka och det var bara att gå runt och ställa alla klockor igen. Antagligen det mest irriterande med strömavbrott.

Annons

Mellandagseran

Det är varken riktig vinter eller något annat. Temperaturen runt nollan och varken snötäcke eller barmark. Bara gråväder och fukt – sådan är mellandagseran.
Det är varken riktig vinter eller något annat. Temperaturen runt nollan och varken snötäcke eller barmark. Bara gråväder och fukt – sådan är mellandagseran.

En era är en tidsperiod och mellandagarna är just dagar mellan. Mellan händelser av betydelse. I staden kan man fördriva dessa dagar med att förbruka de pengar man har kvar efter julhandeln. På landet är det bara grått.

Efter julhandeln hade jag tänkt ta några dagar för att vila upp mig. Sen skulle det julpyntas och firas jul. Under mellandagarna var planen att jag skulle skaffa mig ett litet försprång inför det nya året genom att komma igång med 2019:s alla projekt. Nu har jag visserligen firat jul, men resten av planerna har liksom inte kommit igång. Jag har gjort några halvhjärtade försök men antingen har det varit för ruggigt eller så har jag saknat någon vital del för att projektet ska framskrida. Jag tror nästan jag behöver nyår som en mental omstart inför det nya året.

Jag är aktiv i teorin

Det är inte så att jag saknat projekt. I teorin har jag varit mycket aktiv och har got om planer för gården. Det är bara den fysiska energin som saknats. Kanske blev det lite för mycket under julhandeln och jag behöver mer tid för att återhämta mig. Känner mig inte det minste deprimerad eller så utan är full av teoretisk energi inför alla projekt och riktigt längtar efter att få komma igång. Men som sagt – mellandagseran lägger sordin på stämningen så jag kommer inte riktigt igång.

Under julhandeln innebar varje timme som jag inte producerade förlorade inkomster och det höll mig igång nästan dygnet runt. Inte så att jag saknar den pressen men dagarna är inte lika viktiga längre. De är bara mellandagar.

Till och med hönsen känner av den gråtrista verkligheten under mellandagarna. Tidigare år har de inte brytt sig om snön men nu föredrar de att invänta bättre tider i hönshuset.
Till och med hönsen känner av den gråtrista verkligheten under mellandagarna. Tidigare år har de inte brytt sig om snön men nu föredrar de att invänta bättre tider i hönshuset.

Planen för året är i alla fall att få klart ladugård, gäststuga och hönshus. Fixa stängslet och årsveden och kanske komma igång med cannabisodlingen som jag planerade förra året. Jag ska dessutom bli flitigare med bloggen och Youtubekanalen som båda blivit sorgligt försummade under senhösten. Sen funderar jag på att testa med lite kalkonuppfödning, göra en grusplan vid ladugården, köpa ny bil och skaffa en bättre kamin till huset. I teorin är det här redan klart. Jag behöver bara samla ihop energin för att fullborda det rent fysiska arbetet.

Men det får bli efter nyår. Efter mellandagseran.

Jag håller på att trappa ner min närvaro på Facebook så följ gärna bloggen direkt

Äntligen slut på kontanter

Det är skillnad på pengar och pengar. Kontanter kan se trevliga ut – men jag kan inte använda dem för att betala räkningar –dessutom är banken måttligt intresserad av dem.
Det är skillnad på pengar och pengar. Kontanter kan se trevliga ut – men jag kan inte använda dem för att betala räkningar –dessutom är banken måttligt intresserad av dem.

Nu är julruschen över. De senaste månaderna har allt handlat om glögg och julmarknader. Vissa julmarknader resulterar dessutom i mängder av kontanter – och de är inte lätta att bli av med.

En tydlig trend på årets julmarknader är att Swish har kommit stort. Förra året fick jag kanske 25 procent av betalningarna visa Swish – i år är det över 50 procent. Rent praktiskt fungerar det utmärkt. På de riktigt bra marknaderna där jag haft köer nästan hela tiden snabbar det upp affärerna. Kunderna kan Swisha medan de står i kön och behöver sen bara visa upp skärmen så lämnar jag ut färdiga kassar till dem. Snabbare än både kontanter och kort.

Banken vill inte ha kontanter

Trots ökningen så blir man som knalle förr eller senare sittande med sedelbuntar som man på något sätt vill få in på företagskontot. En del brukar skoja om svarta pengar men för min del är det viktigare att visa skattemyndigheten att företagets drivs med vinstsyfte. Så allt kommer med i bokföringen. Och då måste pengarna in på banken.

En diskad kassalåda är ett tydligt tecken på att årets julmarknader är slut.
En diskad kassalåda är ett tydligt tecken på att årets julmarknader är slut.

Ett alternativ är att göra som butikerna och skriva ett avtal med banken om att lämna in dagskassorna. Men för mig blir det alldeles för dyrt. Ett avtal måste skrivas för ett år och jag har bara sex veckor om året med kontantproblem. Då blir avgifterna orimliga.

Idag använder jag i första hand bankernas insättningsautomater. Men på grund av penningstvättlagen har alla banker gränser för hur mycket du får sätta in. Ganska snart får jag beskedet “Medges ej” när jag försöker sätta in pengar. Nästa steg är att betala med kontanter i så stor utsträckning som möjligt. Helst stora utgifter som på brädgården, vid köp av maskiner etc etc Då får jag ett kvitto som går in i bokföringen. En del rekommenderar att betala bränsle till bilen kontant men det blir dels dyrare eftersom det bara går på bemannade stationer och dels går det inte in i bokföringen eftersom jag använder min privata bil.

Nu är pengarna i alla fall äntligen slut och jag kan koppla av. Under marknadssäsongen så har varje stund jag inte ägnat åt att koka glögg varit en förlust. Eftersom jag säljer allt jag kan producera så har all tid jag ägnat åt annat som bloggande, gitarrspel eller städning varit en direkt förlust.

Det är skönt att slippa den pressen nu.

Den stora kölden

Några timmar går bra men till slut kryper kylan igenom alla lagar med kläder och börjar äta sig in i själv kroppen.
Några timmar går bra men till slut kryper kylan igenom alla lagar med kläder och börjar äta sig in i själv kroppen.

Jag vet att man inte blir förkyld av kyla – men står man stilla tillräckligt länge i kallt väder kommer man att bli nedkyld. Och det verkar kvitta hur man klär sig.

Efter en riktigt kylig marknadsdag började det kännas som om kylan gått ända in i benen. Trots nästan två timmar i en väl uppvärmd bil skakade jag fortfarande när jag kom hem. Försökte med mängder av varmt te men till slut var det enda som hjälpe att bädda ner mig under dubbla  duntäcken.

Kan inte påminna mig när jag varit så kall tidigare. Kylan gick genom kroppen i vågor som inverterade klimakterievallningar och sen blev jag sängliggande i flera dagar med hosta och rinnande näsa. Mitt under den intensivaste tiden på hela året.

Jag förföljs fortfarande av att flaskorna till glöggen blev två veckor försenade och försöker leverera så gott jag kan till de butiker som beställt. Har också tvingats ställa in marknader. Det svider eftersom det är den här tiden på året jag kan tjäna pengar på allvar. Å andra sidan skulle jag inte ha någon nytta av dem om jag föll död ner bakom glöggrytan.

Mancold – kanske du säger – men jag får försöka acceptera mina egna begränsningar. Och i år får jag acceptera att jag inte är hundra procent som jag borde vara. Tror också att jag blivit mottagligare av all stress med att ständigt ligga efter med produktionen. Så det är bara att härda ut ett par veckor till. Sen lovar jag att bli mer aktiv med bloggen igen.