Annons
Annons

Ikeasängen övergiven

Var ett tag inne på att överge mina sängbyggarplaner och skaffa en Ikeavariant istället. Men efter ett besök i Kungens Kurva så är sängbygget på igen. Ikeas Brimnes höll inte måttet.

I teorin verkade Brimnes fylla alla mina önskemål men på plats i varuhuset såg den ut som en illa byggd spånplattelåda. Alldeles för hög och plastig. Visst skulle det gå att pimpa till den, men om redan visningsexemplaret kändes rangligt och var kantstött så att spånskivan tittade fram så kändes det inte aktuellt längre.

Andra lagret lack håller på att torka. Även om Ikea inte får sålt någon säng till mig så kommer jag att använda deras mittbalk för 99 kronor.
Andra lagret lack håller på att torka. Även om Ikea inte får sålt någon säng till mig så kommer jag att använda deras mittbalk för 99 kronor.

Det tar inte mycket längre tid att scratchbygga en sängram än att montera Ikeas variant. Och min säng ska bli genuin. Ramen är nu tillsågad, ytbehandlad och monterad. Vad som kvarstår är invändiga stabiliseringsstag, jag ska plugga alla fogar och sen fixa ben. Men redan i helgen tänker jag sova första natten i nya sovrummet. I min egen säng.

Det finns kanske de som tycker jag är velig. Men jag har fullt förtroende från alla här på gården. Även om jag ändrar mig och ändrar mig igen så är styrelsen alltid fullkomligt enig och står bakom varenda beslut jag tar.

Annons

Väntan på den verkliga våren

Sju dygn i sträck behöver dygnsmedeltemperaturen vara mellan 0 och 10 grader. Än dröjer det. Enligt SMHI:s långsiktiga statistik brukar våren nå Malmö 22 februari och Stockholm 16 mars. Jag tycker den borde komma tidigare.

Egentligen behövs de här vinterveckorna för all planering inför sommaren. Lägger upp några bilder så jag har något att jämföra med om det skulle bli en plågsamt varm och myggrik sommar. Man behöver perspektiv i livet.

Vinter135

Jag ser till att hålla en liten stig ned till ladugården öppen. Får skaka träden lite också annars levererar de nedtyngda grenarna alldeles för mycket snö i nacken.
Jag ser till att hålla en liten stig ned till ladugården öppen. Får skaka träden lite också annars levererar de nedtyngda grenarna alldeles för mycket snö i nacken.

Vinter133 Vinter132 Vinter131

Ska jag nöja med med en köpesäng?

Sen jag började med renoveringen av sovrummet har jag hela tiden tänkt att jag skulle bygga sängen själv av det gamla restvirke som fanns när jag flyttade in. Men nu börjar jag tvivla.

Idén med sängen kom när jag upptäckte hur svårt det var att hitta en 140-säng. Det finns ett oändligt utbud av sängar i olika prisklasser, men när utrymmet är begränsat så faller de flesta ifrån. Därför har jag skissat på den ultimata sängen. Plockat fram och kapat till virke samt betsat de nyköpta delarna för att få dem att likna de gamla grånade hörnstolparna.

Sängen verkar uppfylla alla krav jag har, bortsett från att den saknar huvudgavel.
Sängen verkar uppfylla alla krav jag har, bortsett från att den saknar huvudgavel.

Så hittade jag Ikeas Brimnes på nätet. Som finns i 140-bredd. Dessutom med förvaringslådor under. I dag har jag två garderober fyllda med extra täcken och filtar för besökare. Vore skönt att kunna frigöra de platserna för kläder.

Sen ser den väl fortfarande lite “IKEA” ut. Lite stel och praktiskt funktionell. Men det skulle inte bli första köpemöbeln som jag pimpat. Om jag köper den här så kan jag lägga lite tid på att snickra ihop den perfekta huvudgaveln, som jag tänkt till mitt ursprungliga bygge. Och få tid över till något av mina andra byggprojekt. Jag har ingen brist på sådana.

Påhoppad – inte kränkt

Matsalen på jobbet. I väntan på att kaffet skulle bli klart stod jag och bläddrade i några böcker som Kulturen skänkte bort. Hamnade plötsligt på en dikt av Jacques Werup:

“När ödegårdarna befolkas
av neurotiska akademiker –
som leker lantarbetare
till musik av Pink Floyd –

drabbar oss den patetiska
bilden av oss själva;
vanställda av historia,
halvgamla och oförsonligt

främmande för varje äkta
arbete och sammanhållning.
Desperat fastklamrande vid
sannskyldiga halmstrån.”

Inte utan att jag kände mig lite påhoppad. Fast eftersom Werup skrev detta redan 1980 får jag förutsätta att det inte var mig han var ute efter. Och kränkt blir jag inte. Har slutat med det för länge sedan och bestämt mig för att vara okränkbar resten av livet.