Plötsligt brast isen under min högra fot. Hade det varit något djupare hade jag fått vatten i stöveln. Nu hann jag bara tänka en sak: Här hjälper inga isdubbar.
Min plan var utmärkt. Att fälla björkarna vid dammen medan isen fortfarande ligger. Dels ska de tas innan saven stiger och dels är det inte så smart att fälla träd rakt ut i vattnet. Särskilt om man inte har någon maskin för att hantera timret. Men en god plan är inte allt… Tro det eller ej – våren hann i kapp mig.
Jag var inne på tredje björken och det hade hunnit bli eftermiddag. Märkte att de knakade lite grand och att isen såg lite murken ut längs stranden. Men jag hade ju bara ett träd kvar. Isen höll för själva fällningen, och när jag gick längs stammen och kvistade så tänkte jag att jag har ju ett helt träd att hålla mig i om isen går.
Sista momentet var att kapa upp stammen i hanterbara bitar. Började i toppen och gick ner mot roten. Precis när jag kapade sista biten vid stubben så sjönk benet igenom.
Hade det varit djupare kunde jag fått vatten i stöveln. Nu drabbades jag bara av en unken dylukt på huggarbyxorna. Det är dramatiskt på landet.
