Dammen – Sida 2 – Från Stockholm till vägens slut

Annons

En liten pump håller vaken öppen

Min lilla luftpump räcker för att hålla en vak öppen i dammen. Trots dryga decimetern kärnis räcker det med minsta storleken om den får hjälp av en bit cellplast.

Dammen har varit isbelagd i närmare två månader. Jag har haft en del elproblem så en del av tiden var den helt isbelagd – men nu surrar min lilla pump igen.

Jag har flodkräftor och guldfisk i dammen men det är flodkräftorna som är prioriterade. Fiskar gillar inte cirkulation under vintern eftersom de måste simma mot strömmen, kräftorna har inte det problemet. Ändå kör jag bara lilla pumpen än så länge eftersom jag inbillar mig att uppvärmningen till våren går snabbare om det varmare vattnet fått ligga orört i bottenskikten.

Vintertid har jag två pumpar i pumphuset vid dammen. Lilla pumpen går dygnet runt, den stora får villa till våren kommer. Då går den några timmar varje dag.

Idag finns det två pumpar i dammen. Min stora pump har en bottenluftare som ligger på två meters djup och blåser ut runt två kubikmeter luft i timmen – under sommarhalvåret går den på timer och är igång fyra timmar per dygn när luften är som varmast på eftermiddagen. Lilla pumpen hänger någon halvmeter ner och ser till att hålla en liten yta öppet vatten. Den får gå dygnet runt så länge isen ligger. Viktigt att tänka på är att pumparna måste står i ett ouppvärmt utrymme – annars kommer det förr eller senare att bildas kondens i slangarna så att de fryser.

Fördelarna med en mindre pump är dels elförbrukningen – räknar med en total elkostnad på under 20 kronor för att driva den här 5-wattspumpen under tre månaders isbeläggning. Den stora pumpen på 90 watt hade kostat flera hundralappar under samma period. Dels hade en större pump cirkulerat vattnet i hela dammen och dragit ner kallt ytvatten i bottenhålorna.

Syresättningen ser jag främst som ett problem sommartid med höga vattentemperaturer och stor nedbrytning i dammen. Största skälet till att jag håller en vak öppen är att lufta ur svavelväte som annars kan lagras under isen. Och då räcker det med en liten vak för att den ska vädras ut.

Syrestenarna hänger under en bit vanlig cellplast med en bit galvat stål som tyngd längst ner.

Innan jag hade pump klarade guldfiskarna tre månaders total isbeläggning utan problem och eftersom kräftorna är tåligare mot låga syrehalter är jag inte orolig för den månad som gått utan pumpar.

När våren börjar närma sig kommer jag att ta upp ett hål mitt i dammen för att snabba på issmältningen när jag drar igång stora pumpen. Men då är det isdubbar som gäller, har vinterbadat tillräckligt i dammen.

Under någon månad var dammen helt igenfrusen den här vintern eftersom jag inte kunde köra pumparna.

Annons

Mitt senaste brobygge är det största

Jämfört med den gamla bron är den nya betydligt mer inbjudande. Räknar med att betydligt fler vågar sig ut på ön nu.

Ett av sommarens alla projekt har varit att göra ön i dammen mer tillgänglig. Förra året gjöt jag brofästen och i år var det dags att bygga själva bron.

Eftersom brospannet är 640 centimeter var min ursprungliga plan att använda stockar som jag bytte till mig när grannen avverkade. Men eftersom det är lite komplicerat att få till stockarna så det blir snyggt blev det en bro av tryckt virke istället. Och det här blev ett lite större projekt än mitt senaste brobygge.

För ett par år sedan klöv vi en stock och det har fungerat som en tillfällig bro. Den har fungerat – men har inte varit särkilt förtroendeingivande. Så det var dags för en rejälare lösning.

Det som tog längst tid med brobygget var att få till splitsar som fungerade. Det hade gått att göra en enkel långskarv med förstärkningar på sidorna, men det här blev snyggare – och roligare.

Som brobalkar använde jag 45×190 tryckt virke. Problemet är att maxlängden på dessa är 540 centimeter, så det blev att skarva. Ett roligt snickerijobb som kräver lite precision.

Jag gjorde en splits som är ungefär fyra gånger reglarnas bredd. Det är lite pilligt att få passningen bra men genom att såga ut kortstyckena först kunde jag använda dem som mall. Splitsen är sedan både limmad och låst med långa skruvar.

En släpkärra är en utmärkt plattform för lite större snickeriprojekt. Här kan man se hur jag vinklat in balkarna i underkant.

För att få bron att se lite slankare ut har jag vinklat in reglarna 10 grader – lite extra mätande och sågande blev det – men att bygga bro är ett roligt arbete. Som gångplank har jag använt 28×120 trall och tycker det ser riktigt bra ut.

Har bropelare 140 centimeter från varje ända så att den ena hamnar mitt under skarven. För hållfastheten borde jag kanske ha satt bropelare bara mitt på bron – men jag tyckte det här blev snyggare.

Det blev ett brobygge som känns stabilt. Funderar på om jag ska sätta dit ett räcke också för dem som ändå känner sig osäkra. Men det kommer jag att avvakta med. Eftersom den är 40 cm bred tror jag de flesta kommer att uppleva den som pålitlig.

Riktigt nöjd med mitt brobygge. Frågan är om det behövs ett räcke eller inte. Skulle du våga dig över den här bron?

Annons

Pumpdelen av våtmarksfiltret på plats

Tunnan på plats. Ingen skönhet just nu – men jag ska fylla upp med sten runtomkring och sen räknar jag med att den kommer att döljas av växtligheten.

När jag fått hjälp med grävningen av våtmarksfiltret har jag börjat färdigställa det i ena änden. Vid bryggan har jag nu en pumpgrop som kommer att göra det lättare att serva pumpen.

Jag bestämde mig för att ha en 200-liters tunna som förfilter. I botten på tunnan har jag fyllt en decimeter med singel för att tynga ner den. Sen har jag borrat och sågat ut slitsar på tunnans sidor för att vattnet ska kunna rinna in. Jag har hittat en del motstridiga uppgifter om vattnet ska filtreras innan det går in i våtmarken.

En del hävdar att det behövs för att det inte ska sättas igen – andra att det är våtmarksfiltrets uppgift att ta hand om alla föroreningar i vattnet. Jag har valt att gå på den senare teorin. Min tunna fungerar visserligen som förfilter, men bara för de allra grövsta partiklarna som grenar, fisk och kräftor.

Här ser du tunnan från landsidan. Jag har monterat dit ett lufthandtag för att det ska gå att plocka upp den om det behövs.

Största problemet med att få tunnan på plats var att gräva en plan yta under vattnet, men till slut fick jag till det. Nu håller jag på att lägga ner sten vid sidorna för att den ska stå stabilt. Innan jag satte ner den permanent testade jag om slitsarna var tillräckligt stora. Vattentillströmningen måste vara större än pumpens kapacitet så den inte går torr. Men det verkar fungera.

Enligt manualen ska pumpen klara en lyfthöjd på fyra meter och höjden upp till våtmarksfiltret är knappt hälften av det. Men jag ska ändå testa när jag grävt vattenrör hela vägen. Jag använder 110 mm avloppsrör för att ge minsta möjliga motstånd till pumpen. Jag kommer att testköra när rördragningen är klar. Om det visar sig att det blir för hög genomströmning kommer jag att dra ett överloppsrör direkt till vattenfallet.

Här slutar stigledningen på samma höjd som våtmarksfiltret. Nu återstår bara tre meter nästan vågrät ledning fram till filterbassängen.

Nästa steg är att jämna till botten i bassängen. Tyvärr verkar det som om markytan inte ligger helt i våg. Borde ha insett det redan tidigare eftersom det är ett problem alla dammbyggare måste stöta på. Å andra sidan är det bara ett estetiskt problem.

Nu är det grävt för mitt våtmarksfilter

En god granne med egen grävmaskin är guld värd. Då blir även stora jobb snabbt avklarade. På knappt två timmar var mitt våtmarksfilter färdiggrävt.

För ett par veckor sedan började jag ambitiöst med att gräva mitt nya rotzonsfilter för hand. Eller våtmarksfilter som nog är ett korrektare namn. Efter ett par dagar kom jag på bättre tankar och ringde grannen, och i dag kom han förbi med sin grävmaskin.

Som sagt, efter 30 skottkärror hade jag fått nog. Glädjen över att ha ett rent fysiskt arbete avtog något när jag insåg hur långsamt projektet framskred. Och som några påpekade – man ska välja sina strider.

För grävmaskinen tog det knappt två timmar att få grävningen av våtmarksfiltret avklarad. Då fixade han också en pumpgrop. Mitt senaste tillskott i planeringen. Tidigare var planen att ha pumpen placerad under bryggan. Men för att det ska bli enklare att serva och kontrollera den har jag nu grävt en pumpgrop bredvid bryggan. Där kommer pumpen att stå i en 200-liters plasttunna som jag ska slitsa i sidorna för att få in vattnet. Då kommer den också att fungera som ett grovfilter innan pumpen.

Här i pumpgropen kommer jag att placera en slitsat tunna som pumpen kommer att stå i. Som ni ser blir vattnet inte klarare av att man gräver i det.

Sen kommer vattnet att ledas i 110 mm avloppsrör upp till filtret. Det kommer sen att pressas ut under gruset visa 110 mm dräneringsrör. Utloppet kommer att gå via ett brett dike till vattenfallet.

Vattenfallet kommer att ha en fallhöjd på närmare två meter men delas i två avdelningar. Övre delen kommer att plaskas över stenar för god syresättning, men undre delen tänkte jag ge formen av en cirkelbåge för att vattnet ska rinna ut i dammen med så hög fart som möjligt.

Tanken med det är att få en ström som går runt ön och på så sätt få bättre syresättning i hela dammen och på så sätt utnyttja mitt våtmarksfilter till fullo.

Vattnet kommer att ledas ut i grusbädden för att sedan återbördas till dammen via ett vattenfall.

Nästa fas i arbetet är att jämna till botten i våtmarksfiltret, finjustera vattenfallet och beställa gummiduk. Sen behöver jag bestämma mig för om det behövs en avtappning till filtret så att det går att tömma helt. Antingen genom ett stängt utlopp eller genom en pumpgrop i själva filtret. Har inte bestämt mig än.

Vattenståndet i dammen

Nu har jag börjat följa upp vattenståndet i dammen. Det är svårt att bedöma bara genom att titta på stränderna – så jag har skaffat ett specialredskap.

Först tänkte jag köpa en vattenståndsmätare och insåg snabbt att det fackmässiga namnet på en sådan är ”pegel” (från tyskans spegel=nivå). Men eftersom en sådan i praktiken bara är en linjal och ändå kostar ett antal hundralappar bestämde jag mig för en egen konstruktion.

Jag häftade helt enkelt fast ett måttband på en trälist. Och hittills har den fungerat felfritt. Man får bara se till att mäta på samma plats varje gång, så jag har gjort ett litet märke på bryggan.

Gjorde första mätningen igår kväll kl 19 och då låg vattennivån 37 centimeter under maxnivån (när överflödet rinner ut i diket). Att det var lågvatten såg jag men hade inte insett hur lågt det var. Så det fick bli en natt med vattenslang. Slangen fyller en tioliterhink på 40 sekunder – vilket gav förutsättningarna för en räkneövning på mellanstadienivå följande dag.

En enkel mätsticka av en list och ett gammalt måttband. När trät blir fuktigt ser man tydligt var vattenytan var. Ett enkelt sätt att mäta vattenståndet.

Klockan nio i morse hade vattennivån stigit med fem centimeter. Tio liter på 40 sekunder ger 900 liter, 0,9 kbm, i timmen. Slangen var igång från 19–09 – alltså 14 timmar. Jag hade alltså fyllt på med 12,6 kubikmeter vatten. Och eftersom vattennivån stigit med fem centimeter är dammens yta ungefär 250 kvadratmeter.

Nu finns det en viss felmarginal. Ett litet mätfel när jag fyllde hinken kan ge rätt stor skillnad i slutändan. Men det är ändå roligt att räkna.

Jag skulle kunna fylla på med ännu mer vatten men jag väljer att avvakta ett par dagar mellan fyllenätterna. För mycket iskallt vatten kyler ner dammen och temperaturen ligger ännu på bara 16 grader. Betydligt under den optimala temperaturen för kräftornas tillväxt. De rör sig fortare, äter mer och utvecklas bättre om temperaturen kommer upp runt 20 grader. men det här sommaren verkar det inte bli mycket bättre.