Annons

Flodkräftorna frodas i dammen

– Tjena, jag har överlevt vintern och nu är det jag som bestämmer i dammen.
– Tjena, jag har överlevt vintern och nu är det jag som bestämmer i dammen.

Årets första provfiske gav en bra fångst, men var ändå en besvikelse. De fem kräftor som gått in i buren var alla sexåriga hanar och jag hade velat se ettåriga kräftor från förra årets föryngring.

Nu kan det mycket väl vara så att de mindre kräftorna håller sig borta från de störres revir. Därför fortsätter jag med fisket och har nu satt buren vid en av de vasar jag lade i förra vintern som skydd för småkräftorna. Förhoppningsvis kommer den att vara full av småkräftor i morgon.


Vill du läsa mer om flodkräftor? Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


Förra våren fick jag upp en hona med nykläckta småkräftor så föryngringen fungerade i alla fall. Men det är svårt att veta hur många honor som förökade sig och det är bara provfiske som kan ge en fingervisning. Under gynnsamma förhållanden kan flodkräftor ömsa skal upp till sju gånger under sin första sommar och har då en längd på två till tre centimeter på hösten. Och det är sådana kräftor jag vill se i buren.

De hanar jag fångade hade gott och väl nått ätstorlek men ska få någon dryg månad att äta upp sig ytterligare.
De hanar jag fångade hade gott och väl nått ätstorlek men ska få någon dryg månad att äta upp sig ytterligare.

Flera av stora hanarna kommer jag att fånga i slutet på juli för att minska risken för kannibalism. När de börjar nå monsterstorlek är de ett hot mot alla mindre invånare i dammen och gör bättre nytta på en kräftskiva. Som för många djur är det honorna som är viktigast för reproduktionen och enda skälet till att jag planterade ut många hanar är den genetiska mångfalden.

Men nu har hanarna förhoppningsvis spridit sina gener till två generationer småkräftor och därför tjänat ut sitt syfte. Nu hoppas jag att nästa bur innehåller småkräftor. Hur som helst lever jag på hoppet och har en stor damm så det är bara att fiska vidare för att försöka hitta ungdomarnas tillhåll. Håll tummarna inför morgondagens burupptagning.

Är man en tillräckligt stor flodkräfta behöver man inte vara hundrädd. Lyckligtvis visar Pumah inte samma intresse för kräftor som för vaktlar.
Är man en tillräckligt stor flodkräfta behöver man inte vara hundrädd. Lyckligtvis visar Pumah inte samma intresse för kräftor som för vaktlar.
Annons
Annons

Kräftyngel – så blir kräftor till

Nu har jag fiskat upp mina första kräftyngel ur dammen. Förhoppningsvis finns det flera tusen såna här små gynnare. Den här är ungefär 12 mm lång och skyddades fortfarande av honan.
Nu har jag fiskat upp mina första kräftyngel ur dammen. Förhoppningsvis finns det flera tusen såna här små gynnare. Den här är ungefär 12 mm lång och skyddades fortfarande av honan.

Försommaren är en farlig tid för kräftyngel. Som nykläckta kan de till och med bli offer för insekter – men det dröjer inte länge förrän rollerna blir ombytta.

På hösten när vattentemperaturen sjunker under 12 grader parar sig kräftorna. Det kan vara en våldsam process och det händer att honan förlorar olika kroppsdelar. Lyckligtvis har kräftor förmågan att reproducera förlorade lemmar.

Efter tre till fyra år är kräftorna könsmogna och börjar närma sig ätstorlek.
Efter tre till fyra år är kräftorna könsmogna och börjar närma sig ätstorlek.

Hanen lägger honan på rygg och placerar en plugg med sperma i henne. Honan bär rommen inne i kroppen och när de befruktats tar det en tid innan de mognar och kommer ut. Vanligtvis dröjer det under hela vintern och när våren kommer bär honan omkring på rommen under bakdelen av kroppen.

Det här är en känslig tid för kräftorna och om honan blir stressad kan hon plocka av sig rommen.

När rommen kläcks ser de redan ut som små miniatyrkräftor. Honan skyddar sina kräftyngel den första tiden och de håller sig fast under honans bakkropp. Men kräftynglen måste passa sig – det är bra att få skydd av honan – men hon kan när som helst ändra sig och börja se ynglen som mat.

Kräftor äter det mesta och har inga problem med att äta sina artfränder om bara storleksskillnaden är tillräckligt stor.

Under den första tiden är kräftyngel bytesdjur för nästan allt som finns i dammen – kräftor, grodor och insekter. Men de växer snabbt.

Kräftyngel som kläckts på försommaren kan ömsa skal åtta till tio gånger under sommaren och till hösten kan de vara tre-fyra centimeter långa – och då har de avancerat i byteskedjan och äter med glädje de insekter som tidigare var ett hot. Vid varje skalömsning växer kräftan med 10–15 procent i längd och 30–50 procent i vikt.

Samtidigt är skalömsningen en känslig tid eftersom det nya skalet till en början är papperstunt och de är i stort sett försvarslösa under den här perioden.

Lyckat kräftfiske i dammen

När jag drog upp andra kräftburen i dag fanns där sju kräftor och jag hoppas den fångsten är representativ för resten av dammen. Ett lyckat kräftfiske.
När jag drog upp andra kräftburen i dag fanns där sju kräftor och jag hoppas den fångsten är representativ för resten av dammen. Ett lyckat kräftfiske.

För en månad sedan hade jag mitt första kräftfiske i dammen utan att fånga en enda kräfta. Men nu har jag försökt igen – och kräftorna har överlevt.

Det var lite nervöst ett tag. I höstas planterade jag ut 200 flodkräftor i dammen – och har knappt sett till dem efter det. När jag sen inte fick en enda kräfta vid vid mitt första kräftfiske blev jag lite orolig. Hade de överlevt vintern?

 

Men på midsommardagen halade jag upp ännu en kräftbur och där fanns tre friska flodkräftor. Idag tog jag upp ännu en bur, den hade sju kräftor i sig. Så det ser lovande ut. Att jag inte fick några vid förra fisket kan ha berott på att de ömsade skal, eller att betet inte var gott nog. Huvudsaken är att de finns.

Astacus astacus – den rödlistade svenska flodkräftan har överlevt sin första vinter i dammen.
Astacus astacus – den rödlistade svenska flodkräftan har överlevt sin första vinter i dammen.

Hur många kräftor som finns totalt i dammen kommer jag nog aldrig att få veta. Men jag håller på och fiskar mig runt för att få en liten fingervisning. En uppgift jag sett är att man i genomsnitt kan få upp max 30 procent av beståndet och eftersom jag på två burar fått tio kräftor ser det ok ut.

Hur många yngel som finns är svårt att säga. Till hösten borde de som överlevt sommaren ha ömsat skal upp till tio gånger och då borde det gå att fånga några i burarna. Då blir det dags för ännu ett spännande kräftfiske. Det är ynglen som kommer att stå för produktionen så förhoppningsvis finns det många av dem.

En hona kan producera upp till 100 ägg och det betyder att mina 100 honor kan som mest ha fått fram 10000 yngel. Sen är dödligheten stor bland de små. Både insekter, fåglar och andra kräftor kan ge sig på dem.

Därför hoppas jag att de gömslen jag fixat till dammen kommer att vara tillräckliga.

Tom kräftbur

Det var med en viss spänning som jag drog upp kräftburen i morse. Hade förhoppningar om att de skulle vara gott om kräftor i den. Men den var tom...
Det var med en viss spänning som jag drog upp kräftburen i morse. Hade förhoppningar om att de skulle vara gott om kräftor i den. Men den var tom…

Det blev ingen kräftfångst i natt. Buren var tom när jag tog upp den. Nu hoppas jag att kräftorna inte var sugna på potatis eller att de håller till någon annan stans.

Satte ut buren i går kväll för att se hur kräftorna har det. Men tji fick jag.

 

Skam den som ger sig – i natt gör jag ett nytt försök. Denna gång med hundmat som bete och på en annan plats i dammen. Det skulle kännas lite bittert om det inte finns kvar några kräftor i dammen – jag har ändå lagt ner en hel del energi för att få dem att trivas.

Men de kanske är otacksamma djur – det är fortfarande mycket som jag inte vet om kräftor. Kanske håller de på att ömsa skal.