Annons

Bästa betet vid kräftfiske

 

Efter att ha testat tre olika sorters bete för kräftfiske har jag kommit fram till vad som verkar fungera bäst.
Efter att ha testat tre olika sorters bete för kräftfiske har jag kommit fram till vad som verkar fungera bäst.

En vanlig diskussion vid kräftfiske är vilket som är det bästa betet. Många hävdar att det är rutten fisk – ju värre den stinker desto bättre. Jag bestämde mig för att göra en undersökning.

Här kan du se filmen på Youtube – passa på att prenumerera när du ändå är där:

Jag lade ut tolv kräftburar runt dammen ned tre olika beten: Färsk fisk, stinkande fisk och Frolic. Dagen efter tog jag upp burarna och antecknade hur många kräftor som fanns i varje bur. Den här gången tog jag ingen hänsyn till hur stora kräftorna var utan konstaterade bara hur många som valt att gå in i respektive bur.

Överlägsen vinst för rätt bete

Totalt fick jag 60 kräftor i burarna och fördelningen var tydlig. I snitt fick jag åtta kräftor i de burkar som var betade med Frolic. De burar som innehöll färsk fisk fick i snitt fyra kräftor och sämst gick det för den ruttna fisken med tre kräftor i snitt. I det här försöket visade det sig alltså att Frolic var det överlägset bästa betet.

Stinkfisk, färsk fisk och hundmat. Mina kräftor verkar veta vad de föredrar,
Stinkfisk, färsk fisk och hundmat. Mina kräftor verkar veta vad de föredrar,

Nu är urvalet inte tillräckligt stort för att etablera en vetenskaplig sanning. Allt jag visat är att mina kräftor, vid det här tillfället, föredrog Frolic framför bete i form av färsk respektive rutten fisk.

Olika preferenser

Det kan mycket väl vara så att andra kräftor vid andra tillfällen har andra preferenser. Men för mig är det här tillräckligt. Jag kommer inte att handskas med stinkande fisk som bete i fortsättningen utan fortsätta med hundmat eftersom det uppenbarligen funkar.

Det är dessutom drygt och lätthanterlig och kan förvaras hur längs som helst verkar det. Att det torkar kanske stör hundar med uppblött i vatten verkar det i alla fall locka fram mina kräftor.

Annons

Årets kräftfiske visar på fortsatt god tillväxt

Årets första bur hade flera fina flodkräftor i ätstorlek. Och mitt kräftfiske kommer tat fortsätta ett par veckor till.
Årets första bur hade flera fina flodkräftor i ätstorlek. Och mitt kräftfiske kommer tat fortsätta ett par veckor till.

I går kväll lade vi ut ett dussin burar betade med Frolic i dammen. Drygt 75 kräftor blev resultatet men vi behöll bara ett dussin av de största.

Majoriteten av kräftorna låg precis runt 10 centimeter. Och det är det som är gränsen om man vill ha ett hållbart bestånd. Om de blir större kommer de att gå hårt åt de mindre kräftorna – de äter mer kräfta än de själv växer till. Tar man dem å andra sidan för tidigt så är det dels alldeles för lite mat på dem och dels är det inte säkert att de hunnit fortplanta sig. Flodkräftan blir könsmogen när den är runt åtta centimeter och väntar man då ett år till så vet man att de hunnit göra en insats för genpoolen.


Vill du läsa mer om kräftodling och livet på landet? Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


De stora hanarna försöker jag fiska ut så gott det går. De är redan små monster med en genomsnittlig längd på tolv–tretton centimeter och med vikter uppåt hundra gram. De har haft en bra tillväxt men nu har de gjort sitt och spridit sina gener i dammen. För befruktningens skull räcker det med en hane på tre honor så de som blir kvar bör räcka bra.

Ala kräftorna vägdes och mättes innan jag släppte tillbaka dem på samma plats som de fångats.
Ala kräftorna vägdes och mättes innan jag släppte tillbaka dem på samma plats som de fångats.
Honorna växer långsammare

Honorna har inte vuxit lika bra, knappt ett par centimeter sen jag planterade ut dem. Det tror jag beror på att villkoren för fortplantning är bra i dammen. Det går åt mycket energi till att dra upp yngel och då går tillväxten långsammare. Men det är bara positivt. En undersökning visade att antalet honor som parar sig ett enskilt år ligger mellan 53 och 97 procent. Ju bättre villkor desto fler som parar sig. Så småväxta honor tyder på att yngelproduktionen är bra.

Två småkräftor fick jag med. Fem centimeter efter 14 månader tyder på god tillväxt för de här flodkräftorna.
Två småkräftor fick jag med. Fem centimeter efter 14 månader tyder på god tillväxt för de här flodkräftorna.

I år fångade jag ett tiotal småkräftor men jag är övertygad om att det finns betydligt fler. Små kräftor går inte gärna i burar och de har dessutom lättare att smita ut. De jag fångade var runt fem- sex centimeter och vägde sex gram. Med all sannolikhet är de tvåårskräftor som kläcktes i dammen förförra år sedan. Nästa år räknar jag med att de är könsmogna. Och från 9 mm till 5 centimeter på 14 månader är bra tillväxt för en kräfta.

Fortsatt kräftfiske efter stora hanar

Nu kommer jag att fortsätta fånga alla stora kräftor. Det bästa för beståndet är att ta alla hanar över 10 centimeter och alla honor över 10,5. Då får man den bästa tillväxten i dammen.

Efter vägning och mätning släppte jag tillbaka dem i dammen på samma plats som de fångats.
Efter vägning och mätning släppte jag tillbaka dem i dammen på samma plats som de fångats.

 

Annons

Söndagsfilmen: Kräftodling i damm

För ett par år sedan skaffade jag tillstånd från länsstyrelsen och planterade ut 200 könsmogna flodkräftor i dammen. Nu har jag gjort ett nytt provfiske för att se hur de mår.

Det börjar bli rutin att söndagsfilmen kommer på måndag – men den här gången har jag en ursäkt: Inspelningen krävde två dagar.

För att kräftor ska trivas i dammen krävs att de har gott om mat och gott om gömslen. Under åren har jag ökat på antalet gömslen efterhand och matningen sköter jag en gång i veckan. Hur mycket jag ger får bli en skattning eftersom det helt beror på hur många kräftor som gömmer sig under ytan.

Måste säga att jag är nöjd med helgens kräftfiske. Det var inte menat att bli en stor skattning utan bara en kol på hur de verkar må. Fick flera riktigt stora kräftor som antagligen är kvar från utsättningen – men också en hel del mindre som jag antar är tvååringar.

Nu avvaktar jag någon månad men i början av september är det dags för årets riktiga kräftfiske. Skälet till att jag väntar till långt efter kräftpremiären är att i augusti kan det fortfarande finnas många kräftor som ömsar skal och då går de inte i burarna.

Första större kräftfisket i dammen

När skymningen föll började första mitt första riktiga kräftfiske. Tio burar ligger nu ute och i morgon får jag se hur det gått.
När skymningen föll började första mitt första riktiga kräftfiske. Tio burar ligger nu ute och i morgon får jag se hur det gått.

Nu är det stort kräftfiske på gång. Ikväll har jag lagt ut tio kräftburar i dammen och inväntar morgondagen med spänning. Tidigare har jag bara försökt med en bur i taget – men detta blir ett test på hur helheten ser ut.

Brukar få två tre kräftor i de enstaka burarna men teoretiskt skulle det kunna vara samma kräftor som springer runt i dammen. Nu tror jag inte de är så illbattiga men med tio burar får jag en säkrare indikation på beståndet.

Här kan du läsa om resultatet av fisket.

Sen finns det många variabler. Bland annat vilket bete man använder och hur hungriga kräftorna är. Men med kräftfiske verkar det vara som med mycket annat. Det finns många som vet precis hur man gör – och sällan två som gör likadant. Så jag testar mig fram.

Upptäckte att jag bara har vinterbilder på dammen från luften. Så jag ska snarast komplettera med bilder som ger lite somrigare perspektiv. Här är i alla fall platserna för burarna.
Upptäckte att jag bara har vinterbilder på dammen från luften. Så jag ska snarast komplettera med bilder som ger lite somrigare perspektiv. Här är i alla fall platserna för burarna.

Ikväll betade jag med Frolic. Fungerar det så är det ett lätthanterligt och relativt billigt bete. Funkar det inte så har jag spekulanter på det som eventuellt blir över.

Nu är planen att jag ska vara lite mer vetenskaplig och metodisk. Anteckna både fångstplats, längd, kön och vikt på kräftorna. Hade jag haft tillgång till Tippex hade jag också kunnat märka dem för att kunna göra en beräkning av den totala mängden kräftor i dammen. men det får vara till nästa gång.

Har varit lite bekymrad eftersom jag inte sett till några småkräftor i burarna. Men nu har jag läst en bra teori om kräftfiske: Att småkräftor – under sju centimeter sällan går in i burarna. Och eftersom den teorin ger mig hopp inför framtiden sätter jag min tilltro till den.

Nu är planen att fiska upp så många stora hanar som möjligt ut dammen för att minska predationen på kommande generationer. Och om allt går väl kommer dammen att vara i full produktion om två år.

Därför är WWF ett hot mot flodkräftan

Rombärande flodkräfthona. Rommen är mörkbrun och kommer att kläckas inom några veckor och ge upphov till en ny generation av vår ursprungliga kräfta.
Rombärande flodkräfthona. Rommen är mörkbrun och kommer att kläckas inom några veckor och ge upphov till en ny generation av vår ursprungliga kräfta.

Odling av flodkräftan är en möjlighet till inkomst på landet och en viktig del i arbetet med att rädda kräftan. Men Världsnaturfonden – WWF – skriver i sin fiskguide att vi inte ska äta flodkräftor. Detta är de ensamma om och deras råd ökar faktiskt hotet mot vår inhemska kräfta. 

Den svenska flodkräftan är akut hotad – nästa steg på rödlistan är utdöd. I början av 1900-talet fanns flodkräftan (Astacus astacus) i stora delar av landet men kräftpesten har på drygt hundra år slagit ut 97 procent av bestånd, och vi har ett nationellt ansvar att rädda den för eftervärlden. Men det gör vi inte genom att sluta äta dem, som WWF hävdar.


Vill du läsa mer om flodkräftor och livet på landet? Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


Jag startade min lilla flodkräftodling för två år sedan med välsignelse från alla berörda myndigheter. Faktum är att alla som arbetar för att rädda flodkräftan är positiva till odling av flodkräfta. Varje nytt bestånd blir en liten genbank och ökar chanserna för artens överlevnad. Det kommer att ta flera år innan jag har ett stabilt bestånd och kan börja sälja flodkräftor och det kommer inte att ge några stora pengar. Men för mig är det viktigt att vara en del av bevarandearbetet.

"Låt bli" – skriver WWF. Trots att fisket inte är det verkliga hotet mot flodkräftan. Tvärtom ökar fiske och försäljning intresset för att bevara arten,
“Låt bli” – skriver WWF. Trots att fisket inte är det verkliga hotet mot flodkräftan. Tvärtom ökar fiske och försäljning intresset för att bevara arten. Här en fem år gammal hane.

“Låt bli” – skriver WWF och enligt deras trubbiga regler i Fiskguiden ska den ha rött ljus. De kan inte acceptera att alla hotade arter inte passar in i deras regelverk. Det är inte fisket som hotar flodkräftan. Detta är inget som jag skriver bara för att jag själv odlar flodkräfta, utan vetenskap och beprövad sanning som stöds av alla berörda myndigheter.

Havs och Vattenmyndigheten skriver uttryckligen att “Fiske av flodkräfta är inte ett hot mot arten.” I det åtgärdsprogram för att rädda flodkräftan Som Naturvårdsverket och Fiskeriverket tagit fram skriver de “Kräftfisket utgör därför knappast ett hot mot artens överlevnad. Möjligheten att fiska flodkräfta kan till och med ge bättre förutsättningar för att bevara arten på lång sikt, genom att den bidrar till att skapa ett lokalt intresse för bevarandet.”

Det som händer när WWF använder sitt anseende till att försöka göra flodkräftan värdelös är att de ökar motivationen hos de mörkermän som planterar ut signalkräftor. Signalkräftan är fortfarande ok att sälja enligt WWF – men någon vecka efter att signalkräftor släppts ut i ett vattendrag är alla flodkräftor döda. Och vi har förlorat ännu ett bestånd.

Ett veckogammalt kräftyngel från förra året. Odling av flodkräftor och restaurering av kräftvatten är viktigt för artens överlevnad.
Ett veckogammalt kräftyngel från förra året. Odling av flodkräftor och restaurering av kräftvatten är viktigt för artens överlevnad.

Sen reserverar sig WWF genom att skriva “Fråga efter signalkräftor från bestånd som inte utgör hot mot flodkräftan”. Ett helt meningslöst påstående. Finns det signalkräftor – så är flodkräftan utdöd i det vattnet.

Odling och inplantering av flodkräftor är ett sätt att vända trenden och att minska risken för utdöende. Det finns många på landet som skulle kunna göra som jag, men om flodkräftorna inte får ätas så är det inte lika lockande. Jag har läst en text där WWF menar att den ska odlas ideellt men jag förstår inte hur det skulle gå till.

Men varför gör WWF så här? Föreningen gör så mycket bra för andra hotade arter. Jag tror att det är en prestigefråga. De marknadsför sin Fiskguide hårt och att medge att deras tre kriterier inte passar för alla djurarter skulle svida. Då är de hellre villiga att offra vår inhemska flodkräfta. WWF skriver att det inte finns någon ursprungsmärkning för flodkräfta, det går inte att spåra var de är fångade. Men än en gång – det är inte fisket som är ett hot – utan den illegala utsättningen av signalkräftor.

Idag är den svenska flodkräftan något av det mest exklusiva du kan servera. Kanske den enda rödlistade art som går att äta med gott samvete. Flodkräftor är svindyra – om de överhuvudtaget går att få tag på. Men det höga priset ökar intresset för att rädda arten och kan få fler på landsbygden att starta odlingar. Så den som har råd att äta flodkräftor gör faktiskt en insats för bevarandet. Till skillnad från WWF.

Min kräftodling. Dammen grävdes 2013 och två år senare planterade jag tvåhundra flodkräftor. Det hade inte hänt om jag trott på WWF:s rekommendationer.
Min kräftodling. Dammen grävdes 2013 och två år senare planterade jag tvåhundra flodkräftor. Det hade inte hänt om jag trott på WWF:s rekommendationer.