Annons

Som hund och katt

Det är inte helt avslappnat men det är tydligt att alla tre är nyfikna på varandra.
Det är inte helt avslappnat men det är tydligt att alla tre är nyfikna på varandra.

Igår anlände Pumah till gården och det har varit lite spänt här hemma. Pumah kände direkt att det fanns katter i huset men efter den första upphetsningen förstod hon att de hörde hemma här. Sen var det lugnt från hennes sida.

Katterna har varit mer avvaktande. Dallas sköt rygg och gav konstiga ljud ifrån sig så fort hon kom i närheten – och överraskande nog är det Marlon som varit mer nyfiken. Dallas har hållit sig undan men Marlon är väldigt nyfiken på den stora nya kompisen.

 

När jag och Pumah är nere i hallen är båda katterna nyfikna på vad som händer. Marlon vågar sig ner i trappan men Dallas föredrar att iaktta från övervåningen.
När jag och Pumah är nere i hallen är båda katterna nyfikna på vad som händer. Marlon vågar sig ner i trappan men Dallas föredrar att iaktta från övervåningen.

Medan jag skriver det här så kommer Marlon in i rummet där Pumah ligger vid mina fötter – går långsamt fram och möter henne nos mot nos. Sen backar han försiktigt steg för steg och går ut ur rummet.

Tror det kommer att går riktigt bra. Är riktigt stolt över Pumah. Det märks att hon är van vid katter. Inget jagande och inga snabba rörelser. När jag satt på golvet så lade hon sig bredvid och vände ryggen mot katterna. Då slappnade båda av och lade sig tillrätta.

Annons
Annons

Spår av katt

Det är inte svårt att se när Dallas passerat på sin fartsträckasom går mellan sovrum, arbetsrum, trappan och soffan i vardagsrummet. Tur att han är katt – själv hade jag brutit benen om jag försökt samma sak.
Det är inte svårt att se när Dallas passerat på sin framsträcka som går mellan sovrum, arbetsrum, trappan och soffan i vardagsrummet. Tur att han är katt – själv hade jag brutit benen om jag försökt samma sak.

Nu har Marlon och von Dallas tillbringat några dagar hemma hos mig. Och jag tror att jag med tiden kommer att bli adopterad av dem.

Några riktiga gosekatter är de inte än. Lite försiktiga och avvaktande. Men man märker att de kommer närmare för varje dag och jag har ingen brådska utan låter katterna ta initiativet.

Marlon ligger gärna och iakttar vad som händer. Dallas är sällan stille och vill utforska varje skrymsle och hylla.
Marlon ligger gärna och iakttar vad som händer. Dallas är sällan stilla, och vill utforska varje skrymsle och hylla.

von Dallas är den mest orädda av katterna, men samtidigt känns det som om han är den minst sociala. Hoppar gärna upp bredvid mig och har inget emot att bli klappad, men rätt snart går han och lägger sig en bit bort. Gör gärna utfall mot Marlon och springer sedan i full fart genom hela huset och hoppas att Marlon ska följa efter. Det gör han ibland.

Marlon är försiktigare, men känns samtidigt mer kontaktsökande. Det är Marlon som följer efter mig och gärna sitter och tittar när jag gör något. Sträcker man ut handen så backar han direkt men om han själv får komma fram och buffa med huvudet så börjar han spinna så fort man rör vid honom. Det är ok att klappa huvudet, men rör man ryggen så backar han.

Men det får ta den tid det tar.

Var är Marlon och von Dallas?

I morse var katterna försvunna och när jag började leta efter dem insåg jag att det här är ett upplägg för en barnbok:

När Anders vaknade kunde han inte hitta katterna! Marlon och von Dallas hade försvunnit under natten.

Alla fönstren var stängda. Alla dörrarna var stängda. Och det fanns inga hål som var stora nog för en katt. En liten mus hade nog kunnat ta sig ut – men inte en katt.

Var tror du att katterna hade gömt sig? Titta noga på bilderna och skriv din gissning som en kommentar.

Här hittade Anders katterna: Marlon och von Dallas gömställe

Anders letade under sängen. Ingen Marlon och ingen von Dallas.
Anders letade under sängen. Ingen Marlon och ingen von Dallas.
Anders letade under och bakom soffan. Ingen Marlon och ingen von Dallas.
Anders letade under och bakom soffan. Ingen Marlon och ingen von Dallas.
Anders letade på golvet under matbordet och under det stora skåpet i vardagsrummet. Ingen Marlon och ingen von Dallas.
Anders letade på golvet under matbordet och under det stora skåpet i vardagsrummet. Ingen Marlon och ingen von Dallas.
Anders letade igenom klädkammaren. Ingen Marlon och ingen von Dallas.
Anders letade igenom klädkammaren. Ingen Marlon och ingen von Dallas.
Anders letade under soffan i köket. Ingen Marlon och ingen von Dallas.
Anders letade under soffan i köket. Ingen Marlon och ingen von Dallas.
Anders letade i datorrummet. Ingen Marlon och ingen von Dallas.
Anders letade i datorrummet. Ingen Marlon och ingen von Dallas.
Anders letade hos kycklingarna. Ingen Marlon och ingen von Dallas.
Anders letade hos kycklingarna. Ingen Marlon och ingen von Dallas.

 

 

 

 

Två nya medlemmar i hushållet

Marlon och von Dallas vilar under min säng. Än så länge ser jag inte skillnad på dem, men lyckligtvis har Marlon en vit fläck på bröstet.
Marlon och von Dallas vilar under min säng. Än så länge ser jag inte skillnad på dem, men lyckligtvis har Marlon en vit fläck på bröstet.

Då har jag tagit första steget mot att bli en cat-lady, eller lord kanske det borde vara. Har adopterat två hemlösa katter från Örebro katthem. Räknar med att det ska ta lite tid innan de känner sig trygga, men det är åtminstone lite sällskap till kycklingarna

Marlon och von Dallas är två unga herrar som haft det lite tufft i livet. Marlon kommer från Östra Mark utanför Örebro dit hans mamma en dag dök upp och bosatte sig. I slutet på oktober förra året kom han till ett jourhem. Von Dallas dök plötsligt en dag upp hos en familj utanför Odensbacken och ville inte flytta, men där kunde han inte stanna eftersom de hade allergi. Även Dallas kom till ett jourhem vid samma tid som Marlon. Och nu bor de i Vingåker.

 

Det är nu första dagen för katterna hemma hos mig och de är lite försiktiga. När jag släppte ut dem ur transportburarna gick de en liten runda och nosade. För tillfället har jag ingen aning om var de är. Ibland ligger de under min säng, sen är de bara borta.

Som tysta svarta skuggor rör de sig runt i huset. Och hittar utrymmen som jag inte visste fanns. Utrymmen som jag inte heller kommit ihåg att dammsuga – men nu har jag två automatiska dammvippor istället.

Tror att de snart kommer att finna sig tillrätta. De har redan lekt lite med saker som de hittat och Marlon tillbringade en bra stund på fönsterbrädan där han kunde spana ut över sina blivande jaktmarker.