Annons

Det blir jag som ska sanera

Samlar jag ihop allt metallskrot och får iväg det till tippen så kan jag köra fram med traktorn och samla ihop resterna i en prydlig hög.  När jag ska sanera efter branden själv blir det som jag vill ha det.
Samlar jag ihop allt metallskrot och får iväg det till tippen så kan jag köra fram med traktorn och samla ihop resterna i en prydlig hög. När jag ska sanera efter branden själv blir det som jag vill ha det.

Min tidigare kritik mot försäkringsbolaget har varit orättvis. Den offert för att sanera efter eldsvådan de fått var uppenbart orimlig. Nu har de gått med på att jag själv sköter saneringen – och jag får bra betalt.

I tre månader har jag gått och tittat på resterna efter ladugården och inte kunnat göra något. Eftersom försäkringsbolaget står för saneringen var det meningslöst för mig att börja röja eftersom något annat företag i så fall skulle få betalt för mina ansträngningar. Nu har jag fått en deal med försäkringsbolaget.

Hjälp med att sanera

Jag kommer inte att göra allt själv. Jag räknade på vad det kan kosta att sanera allt men försäkringsbolagets bud överträffade mina förväntningar. Så jag har en rejäl säck med pengar för att anlita hjälp. Maskiner kommer jag att hyra in och förhoppningsvis hittar jag någon som vill jobb en vecka eller två mot bra betalning.

Jag kommer att börja med att köra all metallskrot till tippen. Räknar med att det blir kanske två vändor. De större redskap som förstördes lyfter jag ut i skogen där de kan stå som reservdelslager. Fäste för trepunktlyft, järnhjul, spakar etc är sånt som branden inte rått på och kan komma till användning till framtida projekt.

Att riva stugan tror jag inte blir något större problem. Först tömma den på allt löst och sen såga upp i portionsbitar för traktorns lastare.
Att riva stugan tror jag inte blir något större problem. Först tömma den på allt löst och sen såga upp i portionsbitar för traktorns lastare.

Sen skyfflar jag ihop isolering och annat som ska gå till tippen i en hög. Den gamla armerade cementplattan som låg under ladugården kommer jag att spräcka till småbitar med lämpligt hyrverktyg. Hade ett externt företag tagit itu med det här jobbet hade den antagligen fraktats till deponi och både frakt och deponi kostar.

Veckan efter midsommar får jag hit en container för rivningsavfall och där kommer jag att lägga stugan som jag river själv. Planen är att tömma den på allt löst, plocka ner teglet från taket och sen såga sönder den i portionsbitar som jag lägger i containern med hjälp av traktorn.

Grävare rensar marken

När stugan är borta kommer det hit en grävare som drar bort matjordslagret vid stugan och ladugården. Det kör jag ner och sprider på fältet nedanför dammen. Kommer att gräva ut till ungefär 30 cm djup. Sen lägger jag dränering, avlopp och kanalisering för el. Avslutar med att lägga bitarna av spräckt cement från ladugården ovanpå markduk för att stabilisera. Till slut grusas hela ytan och det är klart för att bygga.

Samtidigt gör jag bygganmälan för de hus som ska ersätta gäststugan – förhoppningsvis går handläggningen snabbt.

Och förresten – vid branden hade jag ett läckage av ungefär tio liter diesel som måste saneras. Den biten lämnar jag och tar hit ett saneringsföretag.

Annons

Film: En rundtur i min glöggfabrik

Jag kanske inte har världens minsta fabrik, men jag har svårt att se hur den skulle kunna vara mindre. När är en liten film om hur det går till när jag tillverkar rabarberglögg. Min huvudsakliga sysselsättning så här års.

I väntan på att ladugårdsrenoveringen ska bli klar blir det ännu en säsong med tillverkning i köket.

Annons

Kompaktlastare är inte problemfria

Till slut kom det i alla fall en kompaktlastare till gården och jag skulle äntligen kunna gräva ut grunden i ladugården. Nu blev det inte så.
Till slut kom det i alla fall en kompaktlastare till gården och jag skulle äntligen kunna gräva ut grunden i ladugården. Nu blev det inte så.

Till slut fick jag hit en kompaktlastare till gården. Hade räknat med att hinna gräva ut grunden i ladugården på någon dag. Nu blev det inte så – men det är sällan det blir som man tänkt sig.

Jag gjorde en liten film om hur jag hinner med allt på gården och den kan du se här. Nu tänkte jag förklara lite närmare varför grunden till ladugården ännu inte är utgrävd.

Som sagt kom det en kompaktlastare till gården i veckan från en närbelägen maskinpark. Tyvärr visade det sig att måtten inte var riktigt som jag tänkt mig – den var för stor. Öppningen i gaveln är 120 cm och jag hade räknat med en 100 cm bred kompaktlastare. Det visade sig att den hade en total bredd på 165 cm. Så rummet vid gaveln var bara att räkna bort.

Öppningen nedtill i porten är 170 centimeter. Inte mycket vingelutrymme med en 165 centimeter bred lastare.
Öppningen nedtill i porten är 170 centimeter. Inte mycket vingelutrymme med en 165 centimeter bred lastare.

Tyvärr visade det sig att även porten till logen var för trång. Inte upptill, men eftersom jag kapat syllen vid de grundstenar som håller väggen uppe så var det bara 170 centimeter brett vid marken. Inte mycket att vingla på.

Kompaktlastare är bra på att lasta – inte på att gräva

Har ändå kört in ett par gånger och fått ut en del sten – men antingen det beror på bristande körskicklighet eller maskinens inneboende egenskaper så var jag inte särskilt lyckosam med att gräva ut grunden. Främst på grund av att det tar stopp när man kär emot sten – och sten finns det gott om.

Ännu ett bakslag var att den stora sten jag spräckte i mitten på logen visade sig vara ännu större än jag trott och även efter att den delats i smådelar finns det en rejäl klump kvar – mitt på golvet som inte går att köra runt med lastaren.

Kompaktlastare styrs av två spakar och det gäller att hålla tungan rätt i mun om man vill manövrera den med någorlunda precision-
Kompaktlastare styrs av två spakar och det gäller att hålla tungan rätt i mun om man vill manövrera den med någorlunda precision-

Vad en kompaktlastare däremot är riktigt bra på är att flytta högar som grus. På någon timme körde jag ut det grus som skulle flyttas till hönshusbygget och till underlag för den framtida lastbryggan. Det gick som en dans. Men det tar lite tid att vänja sig vid att köra med spakar. Med vänsterhanden styr man själva maskinen och högerhanden ska kontrollera skopan. Rätt logiskt egentligen men jag fick hjärtat i halsgropen ett par gånger när det tog stopp och jag råkade ta emot mig med styrspakarna. Eller spaken för skopan fastnade i morakniven…

Det är gräsmattan som får betala prisel för kompaktlastarens utmärkta svängradie.
Det är gräsmattan som får betala prisel för kompaktlastarens utmärkta svängradie.

På det stora hela var den ändå mycket lättmanövrerad även om den snäva svängradien innebär rejäl förslitning på gräsmattan. Nu blir det att fundera lite innan jag går vidare med ladugårdsrenoveringen. Men risken för att jag går sysslolös är obefintlig.

Ladugårdsrenovering 4: Isolera gavel

När fasaden var nedplockad blev det rätt lätt att isolera och sätta upp vindpapp. sen gällde det att pussla ihop fasaden igen.
När fasaden var nedplockad blev det rätt lätt att isolera och sätta upp vindpapp. sen gällde det att pussla ihop fasaden igen.

Alla projekt måste börja i någon ände och nu är snart ena gaveln isolerad. Förhoppningsvis kommer fasaden på gaveln att vara på plats om någon dag och jag kan börja isolera övriga väggar.

Första delprojektet med gaveln var att ta upp en ny dörröppning eftersom jag ska ha ett lagerutrymme innanför. Så innan jag kunde isolera fick jag montera ner en del av fasaden, sätta plintar där jag tänkte kapa syllen och avlasta de stående reglarna vid dörröppningen.

När dörröppningen var klar var det dags att isolera. Först hade jag tänkt göra det inifrån. Men insåg rätt snabbt att det skulle bli betydligt enklare om jag plockade bort hela fasaden först. Med alla fasadbrädorna nedplockade var det lätt att sätta in isolering och sedan dra över vindpapp. Ett problem var att den gamla stommen hade långa avstånd mellan reglarna och gjorde det knepigt att få vindpappen riktigt sträckt. Som tur var hade jag hjälp av min pappa och efter några timmars jobb var den på plats.

Isolera med luftspalt

Nästa fråga var om jag skulle använda lister för att få en luftspalt bakom fasaden. Nackdelen är att den del av gaveln jag håller på att isolera då skulle bli tjockare och sticka ut från resten av fasaden. Det fick bli en kompromiss och jag använde 10 millimeters lister. Annars hade vindpappen legat direkt an mot fasaden och kunnat orsaka fuktproblem.

Genom att matcha de gamla spikhålen gick det rätt lätt att placera fasadbrädorna i rätt ordning genom att se avståndet upp till snedsågningen för taket.
Genom att matcha de gamla spikhålen gick det rätt lätt att placera fasadbrädorna i rätt ordning genom att se avståndet upp till snedsågningen för taket.

När isolering, vindpapp och lister var på plats var det dags att sätta upp fasaden igen. Först trodde jag att det skulle bli ett problem med att pussla ihop alla fasadbräder eftersom de är av olika längd, ofta skarvade och dessutom har olika bredd. När jag plockade ner de första tänkte jag inte på att märka upp dem. Hade alltså en hög med brädor i olika längder som sen skulle upp i rätt ordning igen.

Det visade sig vara en mindre problem. Genom att ställa de övre brädorna – de som är snedsågade mot taket – bredvid varandra gick det lätt att matcha dem genom att se spikhålen där de varit fästa vid den övre regeln. Nu är snart halva fasaden på plats igen och bara ett smärre problem kvarstår.

Att få dem i rätt ordning var lätt ordnat men inte att få dem på rätt avstånd. Nu när hälften är uppe ser jag att det kommer att bli någon decimeter över. Jag har helt enkelt satt dem för tätt. Ingen fara dock, det blir att såga till en ny planka för det utrymme som blir över. Eftersom fasaden redan är gjord av plank med varierande bredd kommer det inte att märkas så mycket.

Snigeldynamit – när andra metoder inte fungerar

Själva spräckningen sköter sig själv om man använder snigeldynamit. Det som tar tid är att borra alla hål.
Själva spräckningen sköter sig själv om man använder snigeldynamit. Det som tar tid är att borra alla hål.

Det största delprojektet i min ladugårdsrenovering är att gjuta en platta, men först måste grunden grävas ut – och alla stenar är inte flyttbara. Det är då snigeldynamit kommer till användning.

Golvet är nu borta i halva ladugården och som väntat fanns det en del större stenblock där. Framförallt en stor sten mitt i golvet som tjänat som stöd åt golvreglarna. Försökte först spräcka den med kilar men insåg snabbt att snigeldynamit var ett bättre alternativ. Här kan du se hur jag gjorde:

Det finns flera metoder att spräcka berg och stora stenar. En av de äldsta är att elda på berget som kommer att spricka när den varma delen utvidgar sig snabbare än materialet längre ner. Genom att hälla vatten på kan man snabba på processen. Men den metoden lämpar sig bättre utomhus än i en gammal lada från 1800-talet.

Andra metoder går ut på att man borrar hål i stenen och sen spräcker den med kilar, dynamit eller snigeldynamit. Riktig dynamit är inte heter lämpligt att använda inomhus så jag provade först med kilar. En urgammal metod som fungerar men kräver en hel del arbete och risken för att kilarna fastnar är stor när man är nybörjare. Så jag gick över till snigeldynamit.

Arbeta med snigeldynamit

Metoden går ut på att man borrar djupa (minst 30 cm( hål i den sten eller det berg som ska spräckas och sen fyller på med snigeldynamit. Den utvidgar sig när den härdar och spricker därför stenen över tid. Det kan ta från några timmar upp till tre dygn innan stenen är spräckt eftersom kraften ökar långsamt. Det är också finessen med den här metoden eftersom den går att använda även inomhus eller på andra platser där man inte vill ha hastiga förlopp.

Viktigt är att följa blandningsinstruktionerna för snigeldynamiten och att borra tillräckligt djupa hål. Räkna med att borrningen tar längre tid än du tror.

Följ ladugårdsrenoveringen och livet på gården