Annons

Bygga stängsel mot hjortdjur

Att bygga stängsel över åkermark är relativt enkelt och man kan använda redskap för att bereda marken.
Att bygga stängsel över åkermark är relativt enkelt och man kan använda redskap för att bereda marken.

Du som följer mig känner till min kamp mot skogens vilda djur. För något år sedan stängslade jag runt hela gården men under vintern visade det sig att det stängslet inte är 100 procentigt. Så det är dags att bygga stängsel igen.

Den här gången blir det som en bunker runt äppelodlingen och jag jag har tagit till lite extra för att kunna plantera fler träd och buskar i min Säkra zon. Den Säkra zonen kommer att bli på ungefär 3000 kvadratmeter och kommer att skyddas av stängsel på tre sidor. Sista sidan skyddas av ladugården och det nya hönshuset.

Tätare mellan eltrådarna

Jag kommer att utnyttja det gamla stängslet så gott det går men höja det ytterligare 30 cm och det ska få tätare mellan eltrådarna. Det nya stängslet jag sätter nu består av 150 cm viltstängsel och sedan eltrådar upp till två meter. Jag kommer också att sätta jordtrådar mellan de strömförande ledningarna så att den hjort som sticka fram nosen ska förstå att hon inte är välkommen. Dessutom tänker jag väva in elband i stängslet så att inget rådjur ska kunna skylla på att de inte såg det.

Den nya sträckningen går till större delen över ett fält så jag har plöjt upp en fåra att sätta stolparna i. Viktigast är att få dit stabila hörnstolpar. Dessa har jag grävt mer djupt och kommer också att sätta dem parvis för bättre stabilitet.

De sista tio metrarna blir lite mer komplicerade eftersom de går tvärs över ett stenröse. Ska försöka kila fast stolparna mellan stenarna.
De sista tio metrarna blir lite mer komplicerade eftersom de går tvärs över ett stenröse. Ska försöka kila fast stolparna mellan stenarna.
Teknik för att bygga stängsel

En fördel med att sätta hörnstolparna först är att det blir lättare att få övriga stolpar på en rak linje. Det går naturligtvis att stängsla i kurvor också men det går inte att få samma stabilitet. Dessutom blir belastningen på stolparna och risken för att de knäcks vid stor belastning ökar. Målet är att all belastning i sidled ska ligga på hörnstolparna. Övriga stolpar ska bara bära lodrät last av stängslets vikt och det driver ner i jorden.

Jag kommer att uppdatera den här texten allt eftersom arbetet fortskrider.

Följ gärna arbetet på gården

Annons

Ta upp dörr i bärande vägg

Mittenregeln i dörröppningen är en del av en bärande vägg och därför har jag avlastat den två reglar, en liggande som bildar ytterkant till dörren och en stående som ska ta upp de verkliga lasterna.
Mittenregeln i dörröppningen är en del av en bärande vägg och därför har jag avlastat den två reglar, en liggande som bildar ytterkant till dörren och en stående som ska ta upp de verkliga lasterna.

Ladugårdsrenoveringen går långsamt, långsamt framåt. Just nu håller jag på att ta upp en dörr i en bärande vägg och gamla konstruktionslösningar gör det mer komplicerat än det borde vara.

När man sitter vid köksbordet och funderar över hur man ska lösa ett konstruktionsproblem brukar det ofta gå rätt lätt. När man möter verkligheten blir det svårare.

Enligt planen för min ladugårdsrenovering ska jag ta upp en dörr i gaveln närmast vägen för att förenkla transporter. I teorin är det bara att plocka bort ett antal fasadbrädor, avlasta en bärande regel och sätta in en ny ram för dörren. Och det är inget fel på den teorin. Det är fel i praktiken.

Två lager bärande vägg

För det första är fasaden reparerad en gång och består av en nyare och en äldre lösning – jag måste genom båda. I den äldre lösningen har man fäst bakar (restmaterial från sågade stockar) på insidan som måste plockas bort.

Väggen består av två lager. Ett äldre av diverse material och ett något nyare som är gjort av 50 mm reglar.
Väggen består av två lager. Ett äldre av diverse material och ett något nyare som är gjort av 50 mm reglar.

Sen består väggen av två skikt – ett äldre där man använt lite av varje för att få till en vägg. Det finns virke i olika dimensioner, trädstammar och på sina ställen brädväggar som känns helt omotiverade. För att få en dörröppning i en bärande vägg av så varierande konsumtion krävt en hel del trixande.

Flytta reglar

Jag har börjat uppifrån och avlastat en bärande regel. Tanken är att få in en 120 bred dörr i öppningen. Tyvärr är den gamla ladugården inte byggd efter cc 60 – och och det är inte 45 mm regler utan 50 mm – vilket gör att alla mått förskjuts. Just nu håller jag på att flytta en stående regel fem centimeter vilket är lika mycket jobb som att flytta den en meter.

För min sinnesros skull har jag hyrt stämp – kraftiga stöttor som håller andra våningen på plats när jag kapar de reglar som håller den uppe.
För min sinnesros skull har jag hyrt stämp – kraftiga stöttor som håller andra våningen på plats när jag kapar de reglar som håller den uppe.

Nästa projekt är att avlasta den takregel som var fäst i den flyttade regeln.

Sen ska det bara vara att såga av det som är i vägen. F-n trot.

Avslutningsvis ska jag kapa syllen för att lätta kunna köra lastpallar in och ut. Därför har jag satt två plintar på sidorna av dörren. Ett andra skäl är att jag ska gräva ut grunden och då behöver jag kunna köra ut och in med en kompaktlastare.

Räknade med att det var ett endags projekt att ta upp dörröppningen – nu är jag inne på vecka två med samma projekt. Men det går i alla fall framåt.

Här kan du läsa om planen för ladugårdsrenoveringen: Renovera ladugård

SparaSpara

Annons

Gjuta fast stolpar – en genväg

Efter fem år satt stolparna fortfarande som gjutna trots att jag bara fäst dem med torrbetong. De kommer nu att återanvändas för stängsel.
Efter fem år satt stolparna fortfarande som gjutna trots att jag bara fäst dem med torrbetong. De kommer nu att återanvändas för stängsel.

Vill man att en stolpe ska sitta stadigt på längre sikt är det bäst att gjuta fast den. Men att blanda betong för hand är tungt arbete – så jag brukar ta en genväg.

När jag byggde min stora hönsgård för några år sedan gjöt jag fast alla hörnstolparna. Men att gjuta stolpar kan vara slitigt – så jag tog en genväg. Först grävde jag en grop där jag satte ner stolpen. Riktade upp den med vattenpass och stadgade den med strävor innan jag fyllde gropen med betong. Utan att blanda den först.

Istället fyllde jag gropen med vatten och när det sjunkit undan tömde jag en säck med torr betong i hålet. Sen fick den härda med hjälp av markfukten och ett par vattningar med slangen. Och det fungerade alldeles utmärkt.

Nu när jag håller på att flytta hönsgården fem år senare sitter stolparna fortfarande stadigt i marken. Och när jag lyfter upp dem har de en stadig betongklump i botten. De kommer nu att återanvändas till ett nytt stängsel för att hålla odjuren borta från odlingarna.

Första steget för att gjuta stolpar är att borra ett hål.
Första steget för att gjuta stolpar är att borra ett hål.
Sätt i stolpen och rikta upp den i lod med vattenpass.
Sätt i stolpen och rikta upp den i lod med vattenpass.
Fyll med betong och vatten omväxlande och nästa dag sitter stolpen som gjuten.
Fyll med betong och vatten omväxlande och nästa dag sitter stolpen som gjuten.

 

 

 

 

 

Att gjuta stolpar på det här sättet sparar både tid och energi. Förlusten är att det kan ta lite längre tid innan stolpfoten är helt genomhärdad. Och jag skulle inte använda den här metoden för att gjuta större fästen, som för en flaggstång till exempel, eftersom det finns en risk för dålig vidhäftning om man använder stora mängder.

Men för stängsel och staket fungerar det alldeles utmärkt och sparar en del möda..

Följ livet på gården:

Flaggstänger ska planteras djupt

Kanske är den lite för kort? Men å andra sidan finns det människor med större problem än storleken på en flaggstång.
Kanske är den lite för kort? Men å andra sidan finns det människor med större problem än storleken på en flaggstång.

Uppdatering: För fem år sedan skänkte mina föräldrar en flaggstång till gården och så här gjorde jag för att få den på plats.  Första delprojektet var att gräva en grop för fundamentet. En meter är längre än man tror.

En meter långt är inte särskilt mycket. En meter på höjden är inte heller särskilt imponerande. Men en meter på djupet – som krävs när man ska gjuta en flaggstångsfot – är en hel del. Särskilt som armarna inte räcker till på slutet.
En meter långt är inte särskilt mycket. En meter på höjden är inte heller särskilt imponerande. Men en meter på djupet – som krävs när man ska gjuta en flaggstångsfot – är en hel del. Särskilt som armarna inte räcker till på slutet.

Enligt medföljande instruktioner skulle hålet ha en diameter på 40 cm och vara en meter djupt. Första 50 centimetrarna gick lekande lätt. Men när jag passerat matjord och alv blev det knepigare.

Fram med spettet och sen fick jag ligga på marken för att få upp stenarna en och en. Inte var det så lätt att få upp jorden heller. Kunde inte heller gräva ett större hål för då går det åt alldeles för mycket betong.

Sista 20 cm tog lång tid. Fick peta upp jorden på en potatishacka och sen lyfta upp ett par deciliter i taget. Sen kom vattnet. I maj låg tydligen grundvattnet på 80 cm vid det här stället. Eller så hittade jag en liten källa. Här hade en stolpspade kommit väl till pass.

Hur som helst lär det bli att ösa innan jag fyller på betongen, tänkte jag. Hade en lastpall med tolv säckar betong stående bredvid och tänkte gjuta när andan föll på. Men det tog sin tid.

Flaggstångsfoten gjuten

Först var det för kallt, sen fick solskenet mig att prioritera andra jobb, sen var det för regnigt. Till slut tog ursäkterna slut och flaggstångsfoten blev gjuten. Eftersom det hade regnat veckan innan hade grundvattnet stigit. De nedersta  femton centimetrarna i mitt en meter djupa hål var därför vattenfyllt.

Gjutning är ett smutsigt och tröttsamt hantverk. I varje fall när man blandar säck för säck med handblandare.

Försökte ösa undan innan gjutningen – men insåg rätt snabbt att det inte gick. Öste jag riktigt snabbt kunde jag sänka vattennivån, men den steg direkt när jag slutade. Därför bestämde jag mig för att betongen kommer att tränga undan vattnet, så så fick det bli. Det gick åt nio säckar för att fylla hålet. Nästa gång blir det cementblandare. Att blanda i hink är nog ok för någon enstaka säck, men blir det mer är det ett slit.

För att det skulle fungera blandade jag först i en hink så noga jag kunde. Sen tömde jag den hinken i en annan och blandade igen. Insåg att hur noggrann jag än var så låg det torrt bruk kvar någonstans i botten på hinken. Så tvåhinksmetoden var nödvändig.

Lätt att resa flaggstång

Tre timmar senare kunde jag i alla fall trycka fast flaggstångsfästet. Gick lite trögt att få ner det i betongen men till slut var det i alla fall på plats. Man får se till att få det någorlunda i våg med hjälp av vattenpass. Finjusteringen kan man göra med muttrarna på flaggstångsfästet. Jag avslutade gjutningen med att rista in årtalet i flaggstångsfoten.

Fyra dagar fick betongen härda – men på onsdagen blev det flaggdag.

Dessutom var det var det nationaldag när jag passade på att flagga för första gången på gården. Att resa flaggstången var en baggis. I alla fall om man mastat några båtar genom åren. En modern flaggstång lyfter man lätt på egen hand och foten är dessutom försett med ett gångjärn. Bara att fästa detta på stången och sedan resa upp den.

Så nu gäller det att passa flaggdagar. Har man inte tillräckligt att göra går det alltid att skaffa nya sysselsättningar.

 

Varmluftspistol underlättar avtäckning

https://youtu.be/kif4nJSYOHo

För ett par år sedan var jag på besök hos en biodlare i den större skalan och han tipsade om avtäckning med varmluftspistol. Sedan dess är jag helt såld på metoden.

Tidigare har jag använt den traditionella gaffeln för avtäckning. Men avtäckning med gaffel är en teknikgren. Innan man får in snitsen kostar det en hel del både honung och vax som hamnar i sumpen och även när man blivit skicklig är det en kladdig sysselsättning. Både avtäckning och hantering av det honungskladdiga täckvaxet.

Kladdfri avtäckning

Efter att ha slungat två lådor – 20 ramar – (drygt 35 kilo honung) som jag avtäckt med varmluftspistol insåg jag att det går betydligt snabbare och med mindre kladd.  Avtäckning på det här sättet är jämförelsevis helt fritt från spill (all honungshantering är kladdig) och det blir inte massa täckvax blandat med honung att ta hand om. Dessutom räcker silarna längre eftersom de inte sätts igen lika fort av vaxrester. En elektrisk vaxkniv kan kosta 1500 – en varmluftspistol får du för en bråkdel av den summan. Jag använder en 99:– kronors från Jula.

Ser inga nackdelar

Några nackdelar? Har inte märkt några än men har hört att avtäckning med varmluftspistol inte fungerar på ramar där vaxlocken är “blöta” – dvs mörka av genomträngande honung. Och är man ute efter täckvax så är det ingen bra metod eftersom här får bina tillbaka vaxet. Men båda dessa problem går att lösa: jag har ju kvar mina vaxgafflar.

Avtäckning med varmluftspistol går snabbt och är relativt kladdfritt. Fick tipset från en yrkesbiodlare som sköter sin avtäckning på samma sätt.
Avtäckning med varmluftspistol går snabbt och är relativt kladdfritt. Fick tipset från en yrkesbiodlare som sköter sin avtäckning på samma sätt.

En fråga jag fått är om inte honungen blir uppvärmd (och förstörd) av varmluftspistolen. Men som du kan se på filmen går smältningen av vaxet väldigt fort – mindre än en sekund – så honungen hinner inte bli varm och blir därför inte förändrad.

Sen blir täckvaxet kvar på ramarna. Det rinner ut och sätter sig på kanterna av cellen. Jag har inte riktigt klart för mig om bina kan återanvända vaxet. Alltså flytta bivax och använda det för att bygga nya ramar. Men är det så sparar man arbete åt dem och ger dem mer tid att samla honung.