Annons

Reparation av potthål i grusväg

Skogsmaskiner och timmerbilar har satt sina spår på vägen efter vinterns avverkningar. Och våren är rätt tid för att reparera en grusväg.En fördel är i alla fall att de stora maskinerna har gjort vägen bredare.
Skogsmaskiner och timmerbilar har satt sina spår på vägen efter vinterns avverkningar. Och våren är rätt tid för att reparera en grusväg.En fördel är i alla fall att de stora maskinerna har gjort vägen bredare.

Vägen till gården har blivit rejält sliten i vinter efter avverkningarna. Många tunga transporter och inte minst skogsmaskinerna har satt sina spår. Så det är dags för lagning.

Första steget är att fylla igen potthålen. Potthål är små fördjupningar i vägbanan som fylls med vatten när det regnar. Det fina materialet i vägen slammas upp av vattnet och när en bil kör genom pölen skvätter däcket bort både vatten och fin sand. Och hålet blir djupare.

Varje potthål får ett par skyfflar med 0/8 grus som sedan packas av passerande trafik.
Varje potthål får ett par skyfflar med 0/8 grus som sedan packas av passerande trafik.

Vi ska lägga på ett nytt slitlager på vägen men först ska potthålen fyllas igen. Det blev någon timme med traktorn men nu är vägen redo för nytt grus. Timmerbilarna passerar gården på nätterna för tillfället men det viktiga är att gruset (0/8) bli bra nedtryckt i potthålen innan slitlagret läggs på.

Ska det vara optimalt ska vägbanan dessutom vara lite blöt när den grusas och helst ska man salta ovanpå. Men en liten glest trafikerad väg får inte alltid den omsorg som man kunde önska. Nu gäller det bara att hålla den i körbart skick.

 

Annons

Ny bänk i växthuset

Växthusets stomme är gjord av svetsade stålreglar. Vi har målat de nedre delarna med rostskyddsfärg och håller på att passa in de gamla golvbrädorna från snickarboden.
Växthusets stomme är gjord av svetsade stålreglar. Vi har målat de nedre delarna med rostskyddsfärg och håller på att passa in de gamla golvbrädorna från snickarboden.

Nu när jag expanderar odlingarna i växthuset behöver jag utnyttja utrymmet mer effektivt. Senaste tillskottet är en bänk längs långsidan tillverkad av restvirke.

För någon vecka sedan övergav jag planerna på att återanvända det gamla golvet i snickarboden. Men de hundraåriga golvplankorna kommer till användning i alla fall. Det vore visserligen enklare att köpa nytt material, men det finns en charm i att återanvända gammalt virke. Och de gamla slitna brädorna gör sig bra i växthuset.

Tids nog kommer hela växthuset att bli renoverat men fram tills dess får det bli stegvisa renoveringar. Skrapar bara bort rosten från de gamla stålreglarna och målar med rostskyddsprimer på de ställen som jag kommer att bygga för. I planerna finns ny plast och rostskyddsbehandling av hela huset.

Eventuellt kostar jag på isolerfönster så att säsongen kan förlängas något. Men det handlar hela tiden om kalkyler. Ärt det värt att värma upp växthuset eller ska jag fortsätta använda gästrummet på vårarna. Ständiga prioriteringar.

Men eftersom jag renoverar steg för steg finns det mängder av möjligheter att skjuta på besluten. Nu är bänken snart klar och nästa steg blir att täcka odlingsbordet så att tomaterna kan få sträcka på sig.

Bänken på plats och har fått en första strykning med linolja. Tycker de gamla brädorna ser väldigt trevliga ut.
Bänken på plats och har fått en första strykning med linolja. Tycker de gamla brädorna ser väldigt trevliga ut.
Annons

Ny röta upptäckt

Det började se riktigt fint ut och jag var redo att börja lägga in den nya isoleringen. Bara dammsugning återstod, och då körde jag dammsugarröret genom en av de bärande stockarna.
Det började se riktigt fint ut och jag var redo att börja lägga in den nya isoleringen. Bara dammsugning återstod, och då körde jag dammsugarröret genom en av de bärande stockarna. Röta, igen.

Trodde jag hade lärt mig något från tidigare renoveringsprojekt här på gården – att det alltid är besvärligare än det ser ut. Nu var det dags för bakslag i renoveringen av snickarboden.

Hade precis rivit ut det gamla golvet och planerade för den nya isoleringen. Pratade om hur gedigna de ursprungliga konstruktionsdetaljerna var i jämförelse med senare tillägg. Men precis när jag dammsög det sista hörnet från gammalt spån och musskit gick dammsugarröret rakt igenom den gedigna stocken. Och det var inte bara ruttet trä som rann ut utan också en hel del av motivationen. Röta kan ha den effekten.

När jag började krafsa på stocken visade det sig att den nästan enbart bestod av pulver.
När jag började krafsa på stocken visade det sig att den nästan enbart bestod av pulver.

Bara att avbryta och göra nya planer. Husets stomme är byggt av rundvirke och det är den längsgående regeln som blivit pulvriserad till hälften. Utifrån känns den färsk men det har antagligen funnits någon vattenläcka under det 100-tal år boden stått där den står.

Planen just nu är att säkra fasaden, som är mycket gedigen, utifrån och sedan byta ut de gamla reglarna mot ett nytt regelverk från insidan. Det tillfälliga regelverket kommer att spegla det gamla som sitter på insidan som sedan borde gå att plocka loss.

Möjligen behöver jag stadga stocken underifrån men jag får ta ett moment i taget och se hur det ser ut efter hand. Någon golvläggning blev  det inte idag i alla fall.

En bro blir till

Lika a troubled Bridge over Water. Eftersom Sina med lätt het rör sig fram och tillbaka över den preliminära bron blev hon ansvarig för transporterna till och från ön.
Lika a Troubled Bridge Over Water. Eftersom Sina med lätthet rör sig fram och tillbaka över den preliminära bron blev hon ansvarig för transporterna till och från ön.

Påskdagen ägnades åt att börja bygga en bro. Stockarna hade legat på plats ett par veckor och nu var det dags att ge ön i dammen en fastlandsförbindelse.

Stockarna hade sett rejäla och bra ut när de var träd och på marken såg de ännu rejälare ut. Efter lite räknande kom jag fram till att de vägde runt ett halvt ton styck – och det är inga vikter man jonglerar ut till ön med handkraft. Därför beslöt vi oss för att klyva dem för att få mer hanterbart brobyggnadsmaterial.

Den första stocken klävs med gamla metoder – kilar och slägga. Det är ett gaska slitigt arbete men det är klar genomförbart. Dessutom roligare än motorsågande.
Den första stocken klävs med gamla metoder – kilar och slägga. Det är ett gaska slitigt arbete men det är klar genomförbart. Dessutom roligare än motorsågande.

Här kunde jag förstås ha plockat fram motorsågen men vi beslöt oss för att göra det Old School – med kilar och slägga. Det tog ett par timmar med sen hade vi ett par någorlunda jämnstora stockhalvor. Som dessutom gick att släpa ned till vattnet. Det hade gått ännu enklare med traktorn men marken är fortfarande för sur för att det ska gå att ta sig fram utan att lämna djupa spår efter sig.

Efter att ha skjutit stocken ut mot ön gick det att ta sig över någorlunda torrskodd. Med en spakvinsch fäst i öns enda träd fick vi upp ändan på första brodelen och det går numera att ta sig över torrskodd om man har bra balans.

Men en bro behöver vara något bredare om den ska kännas säker. Nästa brodel är betydligt tyngre, så vi väntar på att marken ska torka innan den dras ut. Grunden är lagd och första steget mot att kolonisera ön är genomfört.

Med en spakvinsch i öns enda träd lyfte vi upp öänden av vår bro. Nästa stockdel kommer vi att dra ut med traktorn.
Med en spakvinsch i öns enda träd lyfte vi upp öänden av vår bro. Nästa stockdel kommer vi att dra ut med traktorn.

Möss och ormar i isoleringen

Under the Boardwalk. Visst fanns där isolering under plankorna. Men den verkar ha varit till mer nytta för möss och ormar än för personerna i rummet ovanför.
Under the Boardwalk. Visst fanns där isolering under plankorna. Men den verkar ha varit till mer nytta för möss och ormar än för personerna i rummet ovanför.

Så har renoveringen av snickarboden inletts. Masonitskivorna på väggarna är nedmonterade och vi har tagit itu med golvet. Och där gjorde vi många nya fynd.

Masoniten är borta från väggarna och det är synd att vi inte kan hålla de vackra plankorna från då huset synliga. Nu ska det upp isolering på insidan.
Masoniten är borta från väggarna och det är synd att vi inte kan hålla de vackra plankorna från då huset synliga. Nu ska det upp isolering på insidan.

Att bryta upp ett gammalt trägolv är inte det lättaste. Rejäla spikar, rostiga sådana, och rejäla grova bräder som bitvis var angripna av röta. Senast golvet var uppbrutet var för 30 år sedan. Det såg vi på en gammal DN som låg under plankorna. Då hade man gjort ett försök till isolering med glasull.

Ett bättre begagnat ormskinn av modell större. Lyckligtvis har vi inte mötte förre ägaren än – å andra sidan har vi inte börjat röja i isoleringen heller...
Ett bättre begagnat ormskinn av modell större. Lyckligtvis har vi inte mötte förre ägaren än – å andra sidan har vi inte börjat röja i isoleringen heller…

Med åren hade glasullen förvandlats till ett riktigt tillhåll. Mängder av musskit och musbon. Glasullen var numera bara strukturen för en stor muslabyrint. Ett antal ormar hade också upptäckt hur trevligt det var med den mjuka varma ullen. Vi hittade två ömsade ormskinn i olika storlekar. Hade världen varit rättvis borde det ha varit antingen ormar eller möss.

Men här har de tydligen kunnat existera i samförstånd. Nästa steg är att paketera glasull/mus/orm-blandningen i plastsäckar för avtransport till lämplig slutförvaring. Därefter blir det beslut om hur isoleringen ska återställas. Den här gången med ett försök att hålla snyltgästerna ute.