Annons

Ny bänk i växthuset

Växthusets stomme är gjord av svetsade stålreglar. Vi har målat de nedre delarna med rostskyddsfärg och håller på att passa in de gamla golvbrädorna från snickarboden.
Växthusets stomme är gjord av svetsade stålreglar. Vi har målat de nedre delarna med rostskyddsfärg och håller på att passa in de gamla golvbrädorna från snickarboden.

Nu när jag expanderar odlingarna i växthuset behöver jag utnyttja utrymmet mer effektivt. Senaste tillskottet är en bänk längs långsidan tillverkad av restvirke.

För någon vecka sedan övergav jag planerna på att återanvända det gamla golvet i snickarboden. Men de hundraåriga golvplankorna kommer till användning i alla fall. Det vore visserligen enklare att köpa nytt material, men det finns en charm i att återanvända gammalt virke. Och de gamla slitna brädorna gör sig bra i växthuset.

Tids nog kommer hela växthuset att bli renoverat men fram tills dess får det bli stegvisa renoveringar. Skrapar bara bort rosten från de gamla stålreglarna och målar med rostskyddsprimer på de ställen som jag kommer att bygga för. I planerna finns ny plast och rostskyddsbehandling av hela huset.

Eventuellt kostar jag på isolerfönster så att säsongen kan förlängas något. Men det handlar hela tiden om kalkyler. Ärt det värt att värma upp växthuset eller ska jag fortsätta använda gästrummet på vårarna. Ständiga prioriteringar.

Men eftersom jag renoverar steg för steg finns det mängder av möjligheter att skjuta på besluten. Nu är bänken snart klar och nästa steg blir att täcka odlingsbordet så att tomaterna kan få sträcka på sig.

Bänken på plats och har fått en första strykning med linolja. Tycker de gamla brädorna ser väldigt trevliga ut.
Bänken på plats och har fått en första strykning med linolja. Tycker de gamla brädorna ser väldigt trevliga ut.
Annons

Ny röta upptäckt

Det började se riktigt fint ut och jag var redo att börja lägga in den nya isoleringen. Bara dammsugning återstod, och då körde jag dammsugarröret genom en av de bärande stockarna.
Det började se riktigt fint ut och jag var redo att börja lägga in den nya isoleringen. Bara dammsugning återstod, och då körde jag dammsugarröret genom en av de bärande stockarna. Röta, igen.

Trodde jag hade lärt mig något från tidigare renoveringsprojekt här på gården – att det alltid är besvärligare än det ser ut. Nu var det dags för bakslag i renoveringen av snickarboden.

Hade precis rivit ut det gamla golvet och planerade för den nya isoleringen. Pratade om hur gedigna de ursprungliga konstruktionsdetaljerna var i jämförelse med senare tillägg. Men precis när jag dammsög det sista hörnet från gammalt spån och musskit gick dammsugarröret rakt igenom den gedigna stocken. Och det var inte bara ruttet trä som rann ut utan också en hel del av motivationen. Röta kan ha den effekten.

När jag började krafsa på stocken visade det sig att den nästan enbart bestod av pulver.
När jag började krafsa på stocken visade det sig att den nästan enbart bestod av pulver.

Bara att avbryta och göra nya planer. Husets stomme är byggt av rundvirke och det är den längsgående regeln som blivit pulvriserad till hälften. Utifrån känns den färsk men det har antagligen funnits någon vattenläcka under det 100-tal år boden stått där den står.

Planen just nu är att säkra fasaden, som är mycket gedigen, utifrån och sedan byta ut de gamla reglarna mot ett nytt regelverk från insidan. Det tillfälliga regelverket kommer att spegla det gamla som sitter på insidan som sedan borde gå att plocka loss.

Möjligen behöver jag stadga stocken underifrån men jag får ta ett moment i taget och se hur det ser ut efter hand. Någon golvläggning blev  det inte idag i alla fall.

Annons

En bro blir till

Lika a troubled Bridge over Water. Eftersom Sina med lätt het rör sig fram och tillbaka över den preliminära bron blev hon ansvarig för transporterna till och från ön.
Lika a Troubled Bridge Over Water. Eftersom Sina med lätthet rör sig fram och tillbaka över den preliminära bron blev hon ansvarig för transporterna till och från ön.

Påskdagen ägnades åt att börja bygga en bro. Stockarna hade legat på plats ett par veckor och nu var det dags att ge ön i dammen en fastlandsförbindelse.

Stockarna hade sett rejäla och bra ut när de var träd och på marken såg de ännu rejälare ut. Efter lite räknande kom jag fram till att de vägde runt ett halvt ton styck – och det är inga vikter man jonglerar ut till ön med handkraft. Därför beslöt vi oss för att klyva dem för att få mer hanterbart brobyggnadsmaterial.

Den första stocken klävs med gamla metoder – kilar och slägga. Det är ett gaska slitigt arbete men det är klar genomförbart. Dessutom roligare än motorsågande.
Den första stocken klävs med gamla metoder – kilar och slägga. Det är ett gaska slitigt arbete men det är klar genomförbart. Dessutom roligare än motorsågande.

Här kunde jag förstås ha plockat fram motorsågen men vi beslöt oss för att göra det Old School – med kilar och slägga. Det tog ett par timmar med sen hade vi ett par någorlunda jämnstora stockhalvor. Som dessutom gick att släpa ned till vattnet. Det hade gått ännu enklare med traktorn men marken är fortfarande för sur för att det ska gå att ta sig fram utan att lämna djupa spår efter sig.

Efter att ha skjutit stocken ut mot ön gick det att ta sig över någorlunda torrskodd. Med en spakvinsch fäst i öns enda träd fick vi upp ändan på första brodelen och det går numera att ta sig över torrskodd om man har bra balans.

Men en bro behöver vara något bredare om den ska kännas säker. Nästa brodel är betydligt tyngre, så vi väntar på att marken ska torka innan den dras ut. Grunden är lagd och första steget mot att kolonisera ön är genomfört.

Med en spakvinsch i öns enda träd lyfte vi upp öänden av vår bro. Nästa stockdel kommer vi att dra ut med traktorn.
Med en spakvinsch i öns enda träd lyfte vi upp öänden av vår bro. Nästa stockdel kommer vi att dra ut med traktorn.

Möss och ormar i isoleringen

Under the Boardwalk. Visst fanns där isolering under plankorna. Men den verkar ha varit till mer nytta för möss och ormar än för personerna i rummet ovanför.
Under the Boardwalk. Visst fanns där isolering under plankorna. Men den verkar ha varit till mer nytta för möss och ormar än för personerna i rummet ovanför.

Så har renoveringen av snickarboden inletts. Masonitskivorna på väggarna är nedmonterade och vi har tagit itu med golvet. Och där gjorde vi många nya fynd.

Masoniten är borta från väggarna och det är synd att vi inte kan hålla de vackra plankorna från då huset synliga. Nu ska det upp isolering på insidan.
Masoniten är borta från väggarna och det är synd att vi inte kan hålla de vackra plankorna från då huset synliga. Nu ska det upp isolering på insidan.

Att bryta upp ett gammalt trägolv är inte det lättaste. Rejäla spikar, rostiga sådana, och rejäla grova bräder som bitvis var angripna av röta. Senast golvet var uppbrutet var för 30 år sedan. Det såg vi på en gammal DN som låg under plankorna. Då hade man gjort ett försök till isolering med glasull.

Ett bättre begagnat ormskinn av modell större. Lyckligtvis har vi inte mötte förre ägaren än – å andra sidan har vi inte börjat röja i isoleringen heller...
Ett bättre begagnat ormskinn av modell större. Lyckligtvis har vi inte mötte förre ägaren än – å andra sidan har vi inte börjat röja i isoleringen heller…

Med åren hade glasullen förvandlats till ett riktigt tillhåll. Mängder av musskit och musbon. Glasullen var numera bara strukturen för en stor muslabyrint. Ett antal ormar hade också upptäckt hur trevligt det var med den mjuka varma ullen. Vi hittade två ömsade ormskinn i olika storlekar. Hade världen varit rättvis borde det ha varit antingen ormar eller möss.

Men här har de tydligen kunnat existera i samförstånd. Nästa steg är att paketera glasull/mus/orm-blandningen i plastsäckar för avtransport till lämplig slutförvaring. Därefter blir det beslut om hur isoleringen ska återställas. Den här gången med ett försök att hålla snyltgästerna ute.

Plötsligt dog min åkgräsklippare

Tänkte avsluta dagen med att klippa ett par gräsmattor, med det går sällan som man planerat. Nu fick jag ägna mig åt reparation av åkgräsklippare istället.
Tänkte avsluta dagen med att klippa ett par gräsmattor, med det går sällan som man planerat. Nu fick jag ägna mig åt reparation av åkgräsklippare istället.

Min åkgräsklippare har gått igenom mycket. Bokstavligen. När jag röjde första fältet körde jag den genom drygt meterhöga tistlar och vallört. Och det har blivit några stenkörningar då och då. Men först idag dog den på riktigt.

Helt död var den visserligen inte. Hade precis klippt krocketplanen och började klippa nedanför huset när det bara small till och sen var den tyst. Inte annat att göra en att inleda en felsökning. När jag vred på nyckeln hostade den till och dog direkt. Kopplade ur klippaggregatet och då startade den. Det gick att köra den utan klipparen igång.

Den som lämnar en lina på gräset fastnar ofta själv däri. Man får inte glömma de gamla visdomsorden.
Den som lämnar en lina på gräset fastnar ofta själv däri. Man får inte glömma de gamla visdomsorden.

Då kan man gissa att felet ligger där. Sänkte ner klippdäcket och letade fel på ovansidan, men där såg det ut som man kan vänta sig, smutsigt och fullt med gräs – men inget uppenbart fel. Dags att kolla undersidan vid knivarna. Men en åkgräsklippare har inte mycket frigång så jag körde bort den till ladugården och monterade bort klippdäcket.

Och under högra kniven satt två linor hårt lindade runt axeln. Att få bort dem med handkraft var inte att tänka på. Skar av så mycket jag kunde men sen var det bara att montera bort kniven. När den var borta gick det hyfsat lätt att får bort resten av linorna.

Skulle egentligen ha monterat ihop alltihop så jag hade en hel åkgräsklippare i morgon. Men knotten är besvärliga i år så jag lämnar den biten till morgondagen.

Lärdom: En lina som man lämnar på gräsmattan gömmer sig fort när vädret är gynnsamt för växter.