Så har renoveringen av snickarboden inletts. Masonitskivorna på väggarna är nedmonterade och vi har tagit itu med golvet. Och där gjorde vi många nya fynd.
Att bryta upp ett gammalt trägolv är inte det lättaste. Rejäla spikar, rostiga sådana, och rejäla grova bräder som bitvis var angripna av röta. Senast golvet var uppbrutet var för 30 år sedan. Det såg vi på en gammal DN som låg under plankorna. Då hade man gjort ett försök till isolering med glasull.
Med åren hade glasullen förvandlats till ett riktigt tillhåll. Mängder av musskit och musbon. Glasullen var numera bara strukturen för en stor muslabyrint. Ett antal ormar hade också upptäckt hur trevligt det var med den mjuka varma ullen. Vi hittade två ömsade ormskinn i olika storlekar. Hade världen varit rättvis borde det ha varit antingen ormar eller möss.
Men här har de tydligen kunnat existera i samförstånd. Nästa steg är att paketera glasull/mus/orm-blandningen i plastsäckar för avtransport till lämplig slutförvaring. Därefter blir det beslut om hur isoleringen ska återställas. Den här gången med ett försök att hålla snyltgästerna ute.
