Mina unghöns har fått möta de vuxna

En av de unga har vågat sig ut på stolen. Den här väggen är ett första steg i ombyggnaden av hönshuset. Istället för att måla har jag använt lackboard - i princip färdigmålad masonit. Lite dyrare men väldigt praktiskt, särskilt till hönshus. 
Ett av mina unghöns har vågat sig ut på stolen. Den här väggen är ett första steg i ombyggnaden av hönshuset. Istället för att måla har jag använt lackboard – i princip färdigmålad masonit. Lite dyrare men väldigt praktiskt, särskilt till hönshus.

 

De kycklingar som kläcktes i februari har nu blivit unghöns och tillräckligt stora för att släppas ihop med de vuxna. Och det har varit helt odramatiskt.

När kycklingarna blev lite äldre flyttade jag ut dem till hönshuset och där har de bott bredvid de äldre hönsen i flera veckor. Eftersom de både sett och hört varandra hela tiden blev det ingen dramatik när jag öppnade luckan.

Jag har en avdelning i hönshuset för unghöns  och som ett första steg i min planerade ombyggnad av hönshuset har jag satt upp en vägg mellan den avdelningen och resten av utrymmet. Tanken är att det utrymmet i fortsättningen ska vara för människor och små kycklingar. Därifrån ska det gå att sköta både äggplockning och utfodring utan att få massa strö på skorna.

I väggen har jag två luckor, en för att släppa in och ut höns och en mindre avsedd för ett värprede på golvet. Jag har haft en del höns som föredragit det.

Unghöns är inte alltid så snabbtänkta och den här lille hade problem att hitta hem.
Unghöns är inte alltid så snabbtänkta och den här lille hade problem att hitta hem.

När jag släppte ihop hönsen så öppnade jag bara den större luckan på kvällen. För säkerhets skull ställde jag en stol framför. Då blir det lite krångligare för de stora att ta sin in. Har tidigare haft problem med tuppar som tagit sig in till de små och ställt till med kaos.

Men nu har det varit lugnt. De små hoppar fram och tillbaka genom luckan och de vuxna verkar inte bry sig. Mindre dramatik kan uppstå när någon av de smått inte hittar tillbaka till luckan. Först har de stora inte brytt sig, men har den vilsekomna blivit för störande har den fått ett litet nyp av tuppen. Inget illvilligt utan mer som en knuff – Skärp till dig nu!

Nu är det bara en tidsfråga innan mina Sussex och promenerar omkring i hönsgården. Och ordningen på gården är återställd.

Kycklingarna börjar bli stora

Så stora är de inte än men det är tydligt att de är på väg att bli riktiga höns.
Så stora är de inte än men det är tydligt att de är på väg att bli riktiga höns.

Det känns som om det var alldeles nyss som de kläcktes, men kycklingarna är redan unghöns och har börjar ge sig ut på strövtåg utomhus.

De är fortfarande lite försiktiga med utelivet, men det är ändå stor skillnad mot marinerna. De behövde veckor innan de vågade sig ut.
De är fortfarande lite försiktiga med utelivet, men det är ändå stor skillnad mot marinerna. De behövde veckor innan de vågade sig ut.

Som vanligt har jag skjutit på tuppslakten. Det kostar lite foder och egentligen skjuter jag bara upp det oundvikliga, Men jag verkar alltid ha viktigare saker för mig. Och eftersom jag har så få höns nu vill jag vara riktigt säker på att det är tuppar. Vissa ser man det direkt på men sen finns det en del androgyna individer.

Min målsättning den här gången var att jag skulle rensa ut tuppkycklingarna tidigt. Istället har jag ägnat mig åt annat som känts mer prioriterat. När jag hade mina mariner var det ändå en hel del kött på tupparna, men de här verkar vara mera åt buljonghållet.

De här unghönsen är i alla fall mer sociala och orädda än marinerna var. Kommer fortfarande ihåg hur grannen blev riven blodig när han skulle hämta tuppar. De var helt enkelt inte människovänliga.