Annons

Rött ljus skapar bara förvirring

WWF ger åter rött ljus till flodkräftan och vill att vi ska låta bli att köpa den. Lyckligtvis är de ensamma om att se fisket som ett hit mot vår svenska kräfta.
WWF ger åter rött ljus till flodkräftan och vill att vi ska låta bli att köpa den. Lyckligtvis är de ensamma om att se fisket som ett hit mot vår svenska kräfta.

Världsnaturfonden (WWF) har precis presenterat sin årliga lista där de ger rött ljus (köp inte) till ett antal olika fiskarter. Men som vanligt skapar listan mer förvirring än vettiga köpråd.

I Rapport äger programledaren att WWF rödlistat torsken. Och när inte redaktionen förstår skillnaden kan de knappast vänta sig att jag som konsument ska förstå vad rött ljus betyder.

Fisket efter flodkräftan är förutsättningen för att den ska överleva. Det är motivationen till alla räddningsinsatser och det främsta skälet till att stoppa illegal utplantering av signalkräfta.
Fisket efter flodkräftan är förutsättningen för att den ska överleva. Det är motivationen till alla räddningsinsatser och det främsta skälet till att stoppa illegal utplantering av signalkräfta.

Internationellt samordnas arbetet med rödlistan av Internationella Naturvårdsunionen och för Sveriges del tas rödlistan fram av Artdatabanken och fastställs av Naturvårdsverket. Där granskas hur hotade olika arter är. WWF:s Rött ljus är något helt annat.

Rött ljus är en uppmaning att inte köpa dessa fiskar och har inget direkt samband med hur hotade arterna är och varför de är hotade. Till råga på allt så kan WWF ge både rött, gult och grönt ljus till samma fiskart beroende på hur och var den fångats. En god tanke – men tror WWF att gemene man som knappast kan skilja på långa, lake och lubb dessutom ska hålla koll på vilka fiskeredskap som anvärnts och i vilken del av Atlanten den fångats?

Genom utplantering och vattenvård kan flodkräftan ha en framtid. Om man inte följer WWF:s råd och undviker den. Köp den och gör en insats för bevarandet. WWF skjuter över målet och skapar mer förvirring än miljönytta. Dessutom ökar de hotet mot den svenska flodkräftan. År efter år ger de Rött ljus till den svenska flodkräftan. Till skillnad från Fiskeriverket, Naturvårdsverket och landets lärsstyrelser med flera har WWF en egen teori om att det är fisket som hotar flodkräftan. I den verklighet som vi andra lever i är det spridningen av signalkräftor som är det verkliga hotet.

Och det hotet ökar när en organisation som WWF vill stoppa försäljningen. Om flodkräftan inte kan säljas försvinner motivationen att bevara den. Min  flodkräftodling har fått beröm eftersom den är ett litet steg för att bevara en starkt hotad djurart. Men hade det funnits ett saluförbud hade jag knappast investerat tid och pengar i ett sådant projekt för att sedan låta kräftorna självdö.

Lyckligtvis är det färre och färre som bryr sig om WWF:s villfarelser.

Annons

Därför är WWF ett hot mot flodkräftan

Rombärande flodkräfthona. Rommen är mörkbrun och kommer att kläckas inom några veckor och ge upphov till en ny generation av vår ursprungliga kräfta.
Rombärande flodkräfthona. Rommen är mörkbrun och kommer att kläckas inom några veckor och ge upphov till en ny generation av vår ursprungliga kräfta.

Odling av flodkräftan är en möjlighet till inkomst på landet och en viktig del i arbetet med att rädda kräftan. Men Världsnaturfonden – WWF – skriver i sin fiskguide att vi inte ska äta flodkräftor. Detta är de ensamma om och deras råd ökar faktiskt hotet mot vår inhemska kräfta. 

Den svenska flodkräftan är akut hotad – nästa steg på rödlistan är utdöd. I början av 1900-talet fanns flodkräftan (Astacus astacus) i stora delar av landet men kräftpesten har på drygt hundra år slagit ut 97 procent av bestånd, och vi har ett nationellt ansvar att rädda den för eftervärlden. Men det gör vi inte genom att sluta äta dem, som WWF hävdar.


Vill du läsa mer om flodkräftor och livet på landet? Följ bloggen på Facebook eller prenumerera i spalten till höger.


Jag startade min lilla flodkräftodling för två år sedan med välsignelse från alla berörda myndigheter. Faktum är att alla som arbetar för att rädda flodkräftan är positiva till odling av flodkräfta. Varje nytt bestånd blir en liten genbank och ökar chanserna för artens överlevnad. Det kommer att ta flera år innan jag har ett stabilt bestånd och kan börja sälja flodkräftor och det kommer inte att ge några stora pengar. Men för mig är det viktigt att vara en del av bevarandearbetet.

"Låt bli" – skriver WWF. Trots att fisket inte är det verkliga hotet mot flodkräftan. Tvärtom ökar fiske och försäljning intresset för att bevara arten,
“Låt bli” – skriver WWF. Trots att fisket inte är det verkliga hotet mot flodkräftan. Tvärtom ökar fiske och försäljning intresset för att bevara arten. Här en fem år gammal hane.

“Låt bli” – skriver WWF och enligt deras trubbiga regler i Fiskguiden ska den ha rött ljus. De kan inte acceptera att alla hotade arter inte passar in i deras regelverk. Det är inte fisket som hotar flodkräftan. Detta är inget som jag skriver bara för att jag själv odlar flodkräfta, utan vetenskap och beprövad sanning som stöds av alla berörda myndigheter.

Havs och Vattenmyndigheten skriver uttryckligen att “Fiske av flodkräfta är inte ett hot mot arten.” I det åtgärdsprogram för att rädda flodkräftan Som Naturvårdsverket och Fiskeriverket tagit fram skriver de “Kräftfisket utgör därför knappast ett hot mot artens överlevnad. Möjligheten att fiska flodkräfta kan till och med ge bättre förutsättningar för att bevara arten på lång sikt, genom att den bidrar till att skapa ett lokalt intresse för bevarandet.”

Det som händer när WWF använder sitt anseende till att försöka göra flodkräftan värdelös är att de ökar motivationen hos de mörkermän som planterar ut signalkräftor. Signalkräftan är fortfarande ok att sälja enligt WWF – men någon vecka efter att signalkräftor släppts ut i ett vattendrag är alla flodkräftor döda. Och vi har förlorat ännu ett bestånd.

Ett veckogammalt kräftyngel från förra året. Odling av flodkräftor och restaurering av kräftvatten är viktigt för artens överlevnad.
Ett veckogammalt kräftyngel från förra året. Odling av flodkräftor och restaurering av kräftvatten är viktigt för artens överlevnad.

Sen reserverar sig WWF genom att skriva “Fråga efter signalkräftor från bestånd som inte utgör hot mot flodkräftan”. Ett helt meningslöst påstående. Finns det signalkräftor – så är flodkräftan utdöd i det vattnet.

Odling och inplantering av flodkräftor är ett sätt att vända trenden och att minska risken för utdöende. Det finns många på landet som skulle kunna göra som jag, men om flodkräftorna inte får ätas så är det inte lika lockande. Jag har läst en text där WWF menar att den ska odlas ideellt men jag förstår inte hur det skulle gå till.

Men varför gör WWF så här? Föreningen gör så mycket bra för andra hotade arter. Jag tror att det är en prestigefråga. De marknadsför sin Fiskguide hårt och att medge att deras tre kriterier inte passar för alla djurarter skulle svida. Då är de hellre villiga att offra vår inhemska flodkräfta. WWF skriver att det inte finns någon ursprungsmärkning för flodkräfta, det går inte att spåra var de är fångade. Men än en gång – det är inte fisket som är ett hot – utan den illegala utsättningen av signalkräftor.

Idag är den svenska flodkräftan något av det mest exklusiva du kan servera. Kanske den enda rödlistade art som går att äta med gott samvete. Flodkräftor är svindyra – om de överhuvudtaget går att få tag på. Men det höga priset ökar intresset för att rädda arten och kan få fler på landsbygden att starta odlingar. Så den som har råd att äta flodkräftor gör faktiskt en insats för bevarandet. Till skillnad från WWF.

Min kräftodling. Dammen grävdes 2013 och två år senare planterade jag tvåhundra flodkräftor. Det hade inte hänt om jag trott på WWF:s rekommendationer.
Min kräftodling. Dammen grävdes 2013 och två år senare planterade jag tvåhundra flodkräftor. Det hade inte hänt om jag trott på WWF:s rekommendationer.
Annons

Flodkräfta – trots WWF

Alla farhågor om långsam handläggning kom på skam. Länstyrelsen gav tillstånd till utsättning av flodkräfta med vändande post.
Alla farhågor om långsam handläggning kom på skam. Länstyrelsen gav mig omgående tillstånd att sätta ut flodkräfta i Lake Larslund.

Trots varningar om att det kunde ta ett halvår att få tillstånd godkände länsstyrelsen min ansökan med vändande post. Nu ser det ut som att det blir ett nytt bestånd av flodkräfta i Sörmland.

Flodkräfta (Astacus astacus). Bilden från Wikipedia.
Flodkräfta (Astacus astacus). Bilden från Wikipedia.

Flodkräfta (Astacus Astacus) är en rödlistad och starkt hotad art i Sverige. Naturvårdverket, Fiskeriverket, föreningen Rädda Flodkräftan med flera har som mål att säkra flodkräftans långsiktiga överlevnad i Sverige. Bland annat genom att verka för att det finns så många bestånd att det säkrar den genetiska mångfalden. Och där fyller odlingen av flodkräfta en viktig funktion. Innan kräftpesten slog till 1907 fanns det 30000 bestånd av flodkräfta i Sverige. 1996 fanns det runt 1500 kända populationer men bara åtta år senare hade en tredjedel av dessa försvunnit. Nu är min plan att skapa ett nytt bestånd och i slutändan hoppas jag att få igen de pengar jag investerat.

FlodkräftaMen Världsnaturfonden WWF avråder mina framtida kunder från att stödja min odling. WWF ger flodkräftan “Rött ljus” och skriver att flodkräfta är en av de arter som kommer från ohållbara fisken eller odlingar som skadar miljön.  Lyckligtvis gör de naturvårdande myndigheterna en annan bedömning och ser nya bestånd som något positivt. Det är klart att jag skulle kunna odla flodkräfta utan planer på försäljning. Men det skulle bli betydligt dyrare eftersom jag då skulle behöva betala moms på min kräfthobby. Nu är det en del av mitt företag som förhoppningsvis kommer att betala sig.

Jag har lagt ner mycket tid och pengar på det här projektet och har inga tvivel på att det finns intresserade kunder. Flodkräfta är en av de få rödlistade arter man kan äta med gott samvete – och samtidigt veta att man ökar flodkräftans chans till överlevnad.