Världsnaturfonden (WWF) har precis presenterat sin årliga lista där de ger rött ljus (köp inte) till ett antal olika fiskarter. Men som vanligt skapar listan mer förvirring än vettiga köpråd.
I Rapport äger programledaren att WWF rödlistat torsken. Och när inte redaktionen förstår skillnaden kan de knappast vänta sig att jag som konsument ska förstå vad rött ljus betyder.
Internationellt samordnas arbetet med rödlistan av Internationella Naturvårdsunionen och för Sveriges del tas rödlistan fram av Artdatabanken och fastställs av Naturvårdsverket. Där granskas hur hotade olika arter är. WWF:s Rött ljus är något helt annat.
Rött ljus är en uppmaning att inte köpa dessa fiskar och har inget direkt samband med hur hotade arterna är och varför de är hotade. Till råga på allt så kan WWF ge både rött, gult och grönt ljus till samma fiskart beroende på hur och var den fångats. En god tanke – men tror WWF att gemene man som knappast kan skilja på långa, lake och lubb dessutom ska hålla koll på vilka fiskeredskap som anvärnts och i vilken del av Atlanten den fångats?
Genom utplantering och vattenvård kan flodkräftan ha en framtid. Om man inte följer WWF:s råd och undviker den. Köp den och gör en insats för bevarandet. WWF skjuter över målet och skapar mer förvirring än miljönytta. Dessutom ökar de hotet mot den svenska flodkräftan. År efter år ger de Rött ljus till den svenska flodkräftan. Till skillnad från Fiskeriverket, Naturvårdsverket och landets lärsstyrelser med flera har WWF en egen teori om att det är fisket som hotar flodkräftan. I den verklighet som vi andra lever i är det spridningen av signalkräftor som är det verkliga hotet.
Och det hotet ökar när en organisation som WWF vill stoppa försäljningen. Om flodkräftan inte kan säljas försvinner motivationen att bevara den. Min flodkräftodling har fått beröm eftersom den är ett litet steg för att bevara en starkt hotad djurart. Men hade det funnits ett saluförbud hade jag knappast investerat tid och pengar i ett sådant projekt för att sedan låta kräftorna självdö.
Lyckligtvis är det färre och färre som bryr sig om WWF:s villfarelser.
