Annons

Hunden försvunnen

I går när jag gick min vanliga kvällsrunda – kollade hönsen, klappade om traktorn, flyttade spridare och stängde växthuset – så försvann hunden.

Tänkte först inte så mycket på det. Hon brukar vara lite trög att få in på kvällarna så jag gick in. Tvättade händerna och satte på tv:n. Men fortfarande ingen hund.

Gick till dörren och ropade utan resultat. Fick hoppa i träskorna och gå ner till ladugården. Hon brukar gilla att hänga med hönsen. Men ingen hund.

Såg inte till henne i skogen heller. Ibland brukar hon gå en liten runda – men det här var ovanligt. Hon brukar alltid hålla sig i närheten av mig.

Sen såg jag en skugga i växthuset. Där satt hon innanför dörren och bara väntade. Tydligen hade jag stängt in henne på kvällsrundan.

Jag är en DÅLIG husse.

Inne i växthuset satt hon snällt och väntade på att jag skulle komma och öppna. Gick väl ingen nöd på henne – men ändå...
Inne i växthuset satt hon snällt och väntade på att jag skulle komma och öppna. Gick väl ingen nöd på henne – men ändå…
Annons

Pumah – världens bästa hund

Pumah bor halvtid här på gården och jag har skrivit alldeles för lite om henne. Snart tio år gammal ser jag henne som den perfekta hunden. Som många hundägare gör…

Pumah (Fjällfarmens Pumah) är en Lapsk vallhund och min trogna följeslagare här på gården. När jag är ute och jobbar så håller hon hela tiden koll på mig. Hon gör sina små strövtåg i omgivningarna men håller sig nästan alltid i närheten.

Enda undantaget är under jaktsäsongen då hon nosat upp någon slaktplats i skogen. Då kan hon försvinna ett tag för att sedan komma dragandes med en klöv eller ett horn.

Någon gång i veckan får hon ett helt ägg när vi varit i hönsgården. Då tar hon det försiktigt i munnen och ägnar flera minuter åt att försiktigt bita hål och slicka i sig hela innehållet.

Det känns som alldeles nyligen – Pumah var fyra månader när vi hämtade henne på Fjällfarmen i Malung.
Det känns som alldeles nyligen – Pumah var fyra månader när vi hämtade henne på Fjällfarmen i Malung.

Här har jag samlat bilder från Pumahs liv.

Ska man säga något kritiskt om Pumah så är det att hon kan skrämma oförberedda besökare på gården. Större delen av året är vi ensamma här ute och hon ser sig själv som drottningen över alla mark i närheten. Kommer det någon så säger hon till. De flesta accepterar det – tycker att så ska en hund på landet vara. Men en del sommargäster som passerar kan bli lite rädda.

En fördel med att bo på landet är att jag nu kan kalla henne “Lilla tjejen” utan problem… När jag bodde i Stockholm orsakade det en del pinsamma situationer. När vi var ute för sista kvällspromenaden brukade jag ha henne lös och mötte vi någon så kallade jag in henne. Men ibland var den vi mötte en kvinna – och jag fick en del undrande blickar när kvinnan vi mötte fick höra mig ropa “Kom här lilla tjejen”.

Så i Stockholm heter hon bara Pumah.

Annons

Pumah är inte längre en tjock hund

Nu är Pumah inte längre en tjock hund. Hon ser ut som en lapsk vallhund ska och är full av energi – trots att hon fyller tio år i sommar.
Nu är Pumah inte längre en tjock hund hon har gått ner nära 30 procent och är i fin form.. Hon ser ut som en lapsk vallhund ska och är full av energi – trots att hon fyller tio år i sommar.

I sommar fyller min lilla Pumah 10 år. Åren har satt sina spår och för ett år sedan kom jag till en viktig insikt – Pumah hade blivit en tjock hund.

Precis som hos människor kom inte hennes övervikt plötsligt. Istället var det en smygande Bylineviktökning och plötsligt hade jag en hund som vägde 25,9 kilo. Det finns ingen att skylla på mer än mig. Visst hon knycker kattmat som ramlar på golvet, är en lysande tiggare som kan sitta länge och titta med stora ögon. Men i slutändan är det jag som ägare som måste se till att hon mår bra.

Så tillsammans med Pumahs matte bestämde jag mig för att nu ska Pumah komma i form igen. En överviktig hund mår inte bra. En överviktig hund kan drabbas av en mängd sjukdomar. Allt från ledproblem till diabetes och kärlsjukdomar. Och dessutom orkar en tjock hund inte leka som normalt. Och som lapsk vallhund är måste hon vara i form för att kunna leva ett normalt liv.

För ett år sedan var hon tjock som en liten korv. Men som ägare är det inte säkert att man märker det – det kommer smygande, precis som hos husse.
För ett år sedan var hon tjock som en liten korv. Men som ägare är det inte säkert att man märker det – det kommer smygande, precis som hos husse.

Det har på många sätt varit ett tufft år. Dels att stå ut med Pumahs lidande blickar, och dels att förklara för släkt och vänner att hennes godistid är över. Hon är ju så söt och ser så hungrig ut – en köttbulle kan väl inte göra någon skillnad… Men kombinationen stort umgänge och en söt hund har varit förödande för hennes hälsa. Och det är bara att erkänna – jag har också fallit för hennes charm genom åren.

Men det senaste året har vi satt ner foten. Inget extra godis och bara noga uppmätt dietfoder. I början försökte vi med vanliga lightfoder men det gav inget större resultat. Först när vi gick över till riktigt veterinärfoder Hills Metabolic började vågen gå åt rätt håll. Dyrt är det naturligtvis men jämfört med vad en veterinärräkning kan kosta tycker jag det var värt det.

Nu väger lilla Pumah 20,1 kilo och har nått sin målvikt. Hon är full av energi och man märker knappt hennes ålder längre. Nu har jag inte längre en tjock hund utan ett sprudlande litet yrväder – nästan som när hon var unghund.

Pumah vs. de Niro

Då var namngivningstävlingen avgjord. Fick ett drygt dussin förslag på namn på fågelskrämman men fastnade för “de Niro”. Gillar anspelningen på Deer Hunter. Peter kommer att få ett burk “Kiss me, spank me” med posten.

Idag hade Pumah sitt första möte med de Niro. Ser det som ett test. Om han är trovärdig för en hund borde han vara trovärdig för en hjort också. Och om hjortarna har lika mycket respekt för honom som Pumah lär mina aroniabuskar få vara i fred.

 

Kattpanik!

Idag mötte Marlon sin överman. Jag höll på i köket när jag plötsligt hörde ett fruktansvärt oväsen. Marlon sprang i panik, fräsande och skrikande genom hela huset. Och hans fruktansvärda motståndare följde efter som klistrad.

Först förstod jag inte vad det var. Det såg ut som en orm som ringlade sig runt den lilla katten. Och det var inte lätt att hjälpa till. Först när han hade flytt in i ett hörn under sängen lyckades jag få fatt i honom – och hans motståndare.

Det visades sig att Marlon hade attackerat ett flugpapper. Men till skillnad från handdukar, strumpor och krukväxter – så slog flugpappret tillbaka. Och när Marlon försökte slå sig fri så blev det bara värre. Till slut hade han flugpapper lindat runt ena bakbenet, svansen och på magen. Det var först när jag kunde hålla fast i rullen som han kunde slita sig fri.

När han kommit loss stannade han inte för att tacka för hjälpen utan gömde sig under soffan. Först en timme senare gick det att locka fram honom med lite skinka.

Marlons nemesis. Ett flugpapper med förra årets flugor – och numera en hel del katthår.
Marlons nemesis. Ett flugpapper med förra årets flugor – och numera en hel del katthår.