Pumah bor halvtid här på gården och jag har skrivit alldeles för lite om henne. Snart tio år gammal ser jag henne som den perfekta hunden. Som många hundägare gör…
Pumah (Fjällfarmens Pumah) är en Lapsk vallhund och min trogna följeslagare här på gården. När jag är ute och jobbar så håller hon hela tiden koll på mig. Hon gör sina små strövtåg i omgivningarna men håller sig nästan alltid i närheten.
Enda undantaget är under jaktsäsongen då hon nosat upp någon slaktplats i skogen. Då kan hon försvinna ett tag för att sedan komma dragandes med en klöv eller ett horn.
Någon gång i veckan får hon ett helt ägg när vi varit i hönsgården. Då tar hon det försiktigt i munnen och ägnar flera minuter åt att försiktigt bita hål och slicka i sig hela innehållet.
Här har jag samlat bilder från Pumahs liv.
Ska man säga något kritiskt om Pumah så är det att hon kan skrämma oförberedda besökare på gården. Större delen av året är vi ensamma här ute och hon ser sig själv som drottningen över alla mark i närheten. Kommer det någon så säger hon till. De flesta accepterar det – tycker att så ska en hund på landet vara. Men en del sommargäster som passerar kan bli lite rädda.
En fördel med att bo på landet är att jag nu kan kalla henne ”Lilla tjejen” utan problem… När jag bodde i Stockholm orsakade det en del pinsamma situationer. När vi var ute för sista kvällspromenaden brukade jag ha henne lös och mötte vi någon så kallade jag in henne. Men ibland var den vi mötte en kvinna – och jag fick en del undrande blickar när kvinnan vi mötte fick höra mig ropa ”Kom här lilla tjejen”.
Så i Stockholm heter hon bara Pumah.
