Idag fyllde Pumah 10 år. Men det känns som om det inte var länge sedan hon var valp.
Pumah 10 år
Kategori: Pumah
Filmtajm
Hunden försvunnen
I går när jag gick min vanliga kvällsrunda – kollade hönsen, klappade om traktorn, flyttade spridare och stängde växthuset – så försvann hunden.
Tänkte först inte så mycket på det. Hon brukar vara lite trög att få in på kvällarna så jag gick in. Tvättade händerna och satte på tv:n. Men fortfarande ingen hund.
Gick till dörren och ropade utan resultat. Fick hoppa i träskorna och gå ner till ladugården. Hon brukar gilla att hänga med hönsen. Men ingen hund.
Såg inte till henne i skogen heller. Ibland brukar hon gå en liten runda – men det här var ovanligt. Hon brukar alltid hålla sig i närheten av mig.
Sen såg jag en skugga i växthuset. Där satt hon innanför dörren och bara väntade. Tydligen hade jag stängt in henne på kvällsrundan.
Jag är en DÅLIG husse.
Pumah – världens bästa hund
Pumah bor halvtid här på gården och jag har skrivit alldeles för lite om henne. Snart tio år gammal ser jag henne som den perfekta hunden. Som många hundägare gör…
Pumah (Fjällfarmens Pumah) är en Lapsk vallhund och min trogna följeslagare här på gården. När jag är ute och jobbar så håller hon hela tiden koll på mig. Hon gör sina små strövtåg i omgivningarna men håller sig nästan alltid i närheten.
Enda undantaget är under jaktsäsongen då hon nosat upp någon slaktplats i skogen. Då kan hon försvinna ett tag för att sedan komma dragandes med en klöv eller ett horn.
Någon gång i veckan får hon ett helt ägg när vi varit i hönsgården. Då tar hon det försiktigt i munnen och ägnar flera minuter åt att försiktigt bita hål och slicka i sig hela innehållet.
Här har jag samlat bilder från Pumahs liv.
Ska man säga något kritiskt om Pumah så är det att hon kan skrämma oförberedda besökare på gården. Större delen av året är vi ensamma här ute och hon ser sig själv som drottningen över alla mark i närheten. Kommer det någon så säger hon till. De flesta accepterar det – tycker att så ska en hund på landet vara. Men en del sommargäster som passerar kan bli lite rädda.
En fördel med att bo på landet är att jag nu kan kalla henne ”Lilla tjejen” utan problem… När jag bodde i Stockholm orsakade det en del pinsamma situationer. När vi var ute för sista kvällspromenaden brukade jag ha henne lös och mötte vi någon så kallade jag in henne. Men ibland var den vi mötte en kvinna – och jag fick en del undrande blickar när kvinnan vi mötte fick höra mig ropa ”Kom här lilla tjejen”.
Så i Stockholm heter hon bara Pumah.
Kattpanik!
Idag mötte Marlon sin överman. Jag höll på i köket när jag plötsligt hörde ett fruktansvärt oväsen. Marlon sprang i panik, fräsande och skrikande genom hela huset. Och hans fruktansvärda motståndare följde efter som klistrad.
Först förstod jag inte vad det var. Det såg ut som en orm som ringlade sig runt den lilla katten. Och det var inte lätt att hjälpa till. Först när han hade flytt in i ett hörn under sängen lyckades jag få fatt i honom – och hans motståndare.
Det visades sig att Marlon hade attackerat ett flugpapper. Men till skillnad från handdukar, strumpor och krukväxter – så slog flugpappret tillbaka. Och när Marlon försökte slå sig fri så blev det bara värre. Till slut hade han flugpapper lindat runt ena bakbenet, svansen och på magen. Det var först när jag kunde hålla fast i rullen som han kunde slita sig fri.
När han kommit loss stannade han inte för att tacka för hjälpen utan gömde sig under soffan. Först en timme senare gick det att locka fram honom med lite skinka.
