Annons

Mina vaktlar har gjort nya vaktlar

Lyckades inte fånga kycklingarna på bild innan de sprang och gömde sig igen, så jag fick nöja mig med den här oskarpa stillbilden från filmen.
Lyckades inte fånga kycklingarna på bild innan de sprang och gömde sig igen, så jag fick nöja mig med den här oskarpa stillbilden från filmen.

Sommartid går mina vaktlar ute i en stor voljär och det är inte lätt att hålla reda på dem. Idag upptäckte jag att de blivit fler.

Hade inte räknat med att mina japanska vaktlar skulle ruva. Men det har de tydligen gjort. Jag vet att jag släppte ut tio hönor och två tuppar i voljären i våras och sen brukar jag räkna in sex sju stycken när jag fyller på maten. Så om jag missat att någon höna legat på ägg så är det förståligt.

Voljären är på sextio kvadratmeter och de tolv vaktlarna har inte hunnit med att beta ner allt grönt så de försvinner lätt i grönskan där de har sina gångar i marknivå. Frågade en gång hur man gjorde för att hitta äggen när de går ute i voljär, men fick då svaret att de snart ätit rent så det gick lätt att hitta dem. Men det här var tydligen för mycket för mina vaktlar att bita i.

Idag visade jag vaktlarna för en vän som var på besök – och fick plötligt se några kycklingar som sprang omkring. Gjorde sedan flera försök att få dem på film utan att lyckas. Mamman sprang ut i djungeln när jag kom och där låg de sedan och tryckte. Hopplöst att fånga på film.

Men till slut lyckades jag smyga mig på dem och filma när de var vid matautomaten. Det tog inte lång tid innan de sprang och gömde sig igen – men nu har jag det i alla fall dokumenterat: Även japanska vaktlar ruvar och kan föda upp egna kycklingar.

Klart jag visste att det var möjligt, men det var absolut inget jag räknade med.

När det ser ut så här i voljären är det inte lätt att hitta några kycklingar – eller en ruvande höna.
När det ser ut så här i voljären är det inte lätt att hitta några kycklingar – eller en ruvande höna.
Annons

Slakta vaktel

Vakilarna tillagades efter alla konstens regler och serverades med smörsås, ugnsteet potatis och nyplockade kantareller.
Vakilarna tillagades efter alla konstens regler och serverades med smörsås, ugnstekt potatis och nyplockade kantareller.

Mina överflödiga vakteltuppar har nu mött sitt öde. Att slakta vaktel är på många sätt enklare än att slakta höns. Men arbetsinsatsen för samma mängd kött är betydligt större.

Egentligen kan man slakta tupparna redan efter ett par månader men mina har fått lite extra tid. Eftersom de är halvtama var de lätta att fånga in, men det är ändå bra om man är två eftersom de kan sprattla rätt bra om man inte håller dem med båda händerna. Det har inget med slakten att göra – de beter sig på samma sätt oavsett varför man lyfter dem.

Höns bedövar jag alltid innan jag nackar dem men vaktlarna är så små att risken för misstag är för stort med den tekniken. Därför gör jag som med kycklingar: bara håller dem över en hink och klipper av huvudet. Min filosofi för slakt är att det ska gå så fort, säkert och stressfritt som möjligt. Det ska inte finnas utrymme för misstag som orsakar lidande för djuren.

När huvudet är avklippt med fågelsax håller man dem över skräphinken till nervryckningarna slutat och vakteln är avblodad. Därefter klipper jag av benen nedanför lårmuskeln och vingarna nära kroppen.

För att slakta vaktel behöver man en avfallshink, en hink med kallt rent vatten, en fågelsax, ett fat för de färdiga vaktlarna och slutligen någon form av alkohol för att bli lite känslomässigt avtrubbad.
För att slakta vaktel behöver man en avfallshink, en hink med kallt rent vatten, en fågelsax, ett fat för de färdiga vaktlarna och slutligen någon form av alkohol för att bli lite känslomässigt avtrubbad.

För att flå en vaktel behövs inga verktyg utan man kan dra isär skinnet med fingrarna och dra av både skinn och fjädrar utan större problem. Att torrplocka en vaktel går också rätt lätt, men det tar några minuter extra för varje fågel. Och man får vara försiktig så man inte drar sönder skinnet.

Sen kan man klippa upp kroppen längs med bröstbenet och ta ur den. Slutligen sköljer jag kroppen i kallt rent vatten så den kyls ner och eventuella lösa fjädrar försvinner.

Min erfarenhet är att vaktlar inte behöver möras, utan kan läggas direkt i frysen. Att slakta vaktel kändes rätt lätt – men vi föredrog att ta en slaktsup innan slakten för att lugna känslorna. Är man inte uppvuxen på landet kan man bli lite sentimental annars.

Annons

Vaktlar på sommarläger

En och annan vaktel passade på att ta sig en flygtur när de kom in i voljären. Tänk på att vilda vaktlar är flyttfåglar, det kan man inte tro när man ser dem.
En och annan vaktel passade på att ta sig en flygtur när de kom in i voljären. Tänk på att vilda vaktlar är flyttfåglar, det kan man inte tro när man ser dem.

Till slut blev voljären för vaktlarna klar. Sen de fick flytta ut ur huset har de bott i sina vinterburar i väntan på att jag skulle bli klar, men nu är de äntligen på plats. 

Från början tänkte jag ha flyttbara vaktelburar och har väl inte riktigt släppt den tanken. Men tills vidare har de fått en tredjedel av hönsgården till sitt förfogande.

Jag har använt återvunnet material till hela bygget. De har fått ett vindskyddad hörn med tak över där de har mat och där jag hoppas att de kommer att lägga en del av äggen.

Jag byggde en skyddad hörna där mina vaktlar har mat, vatten och några små hus.
Jag byggde en skyddad hörna där mina vaktlar har mat, vatten och några små hus.

Har också satt dit ett par gamla kaninhus ifall de vill söka skydd men än så länge verkar det inte finnas något behov för det. I samband med att jag flyttade ut vaktlarna passade jag också på att könssortera dem. En del av hönorna har blivit lite såriga av hanarnas uppvaktning så jag tror att du uppskattar en voljär med nästan bara honor.

När jag flyttade ut dem tömde jag en bur i taget och stoppade in upp till fem vaktlar åt gången i en kattbur. Sen bar jag ut buren till voljären och öppnade dörren. Jag lät dem gå ut själva så jag satt bara och väntade men det tog inte lång tid innan de hoppade ut.

Mina vaktlar är inte särskilt skygga så de började snabbt utforska omgivningarna och en del tog sig dessutom en liten flygtur. Dessutom hittade de sandbad lite var stans och provsmakade grönskan i voljären.

Jag är inte helt säker på att jag bara flyttat ut honor, men är å andra sidan rätt övertygad om att det bara är hanar kvar i burarna. Nu är det bara att vänta och hoppas att äggen hamnar där de ska. De har fått ett litet rede med redägg, så jag hoppas att de ska börja hitta dit.

De är inte lätta att se i gräset, och eftersom de inte är rädda av sig får man se var man sätter fötterna.
De är inte lätta att se i gräset, och eftersom de inte är rädda av sig får man se var man sätter fötterna. Hur många ser du?

Vaktelägg nya stapelfödan

Nu börjar vakteläggen samlas på hög och det är dags att prova ut mina favoritrecept.
Nu börjar vakteläggen samlas på hög och det är dags att prova ut mina favoritrecept.

Sedan någon vecka tillbaka har jag regelbunden tillgång till vaktelägg. Nästa projekt är att hitta bra tillagningsmetoder.

Det är nu drygt två månader sedan mina vaktlar kläcktes och de har kommit väl tillrätta ute i ladugården. Men nu är det dags att bygga deras sommarställe utomhus.

 

Enklast och troligen trevligast för vaktlarna är att bygga det på gräs, men jag är lite osäker på hur det ska gå att leta upp äggen i gräset. Redan i burarna kan de spräckliga äggen vara svåra att se.

Första testen var stekta vaktelägg, gott – men med kryddor och kaviar var det ingen större skillnad från hönsäggen.
Första testen var stekta vaktelägg, gott – men med kryddor och kaviar var det ingen större skillnad från hönsäggen.

Jag får ungefär tio ägg om dagen från ett dussin honor och i vikt motsvarar det ungefär två hönsägg. Märkte ingen större skillnad i smak på de stekta äggen – men med salt, peppar och kaviar var det kanske inte att vänta.

I morgon ska jag börja koka äggen – men har fått olika bud på hur länge. Men mellan 2:30 och 4:00 minuter ska det i alla fall vara för hårdkokta ägg.

Håller på att samla på mig lite recept också. Det mest spännande hittills är Scotch Eggs – man hårdkokar äggen, sveper in dem i korvsmet och panering. Till sist friterar man hela härligheten. Vanligtvis görs de med vanliga hönsägg – men vaktelägg blir nog ännu bättre.

Vad jag upptäckt hittills är att de är svårare att knäcka än hönsägg. Skalet är inga problem, men ägghinnan på ett vaktelägg är riktigt seg. Så jag har börjat knäcka dem med kniv.

Det är roligt med mat från gården – och när det låter lite exklusivt dessutom är det ännu roligare.

Bygg din egen foderautomat

Bygger man sin foderautomat själv kan man få precis den storlek man vill ha, både på höjd och bredd. Den här passar mina vaktelburar men jag har planer på en tio gånger större för hönsen.
Bygger man sin foderautomat själv kan man få precis den storlek man vill ha, både på höjd och bredd. Den här passar mina vaktelburar men jag har planer på en tio gånger större för hönsen.

Jag lyckades inte hitta en foderautomat som passade mina behov. Så istället byggde jag den själv. Snabbt och enkelt – och den går att anpassa precis efter de mått man vill ha.

Jag ville ha en foderautomat som satt på utsidan burarna och var lätt att fylla på. Dessutom ville jag att att den skulle hålla fodret rent från strömaterial.

 

Så här ser min första version av foderautomat ut.
Så här ser min första version av foderautomat ut.

Efter en del testande kom jag fram till en fungerande konstruktion. På de första prototyperna gjorde jag några misstag. Jag gjorde själva foderskålen för kort, lät framstycket täcka hela fram sidan och jag gjorde bakstycket och understycket något för korta.

Så lär av mina misstag och gör så här:

Ritning för sidostycken för foderautomat1. Börja med att mäta ut hur hög och bred du vill ha automaten. Rita ut sidostyckena på lämpligt skivmaterial – jag använde 12 mm mdf som jag hade liggande. fronten är rak och jag har kommit fram till att 22,5 grader är en bra vinkel på bakstycket.

2. Om du sågar ut sidostyckena en i taget så är det enklast att kopiera det första. Använd gärna kniv när du ritar av annars kan det andra sidostycket bli lite större än det första.

Fram och baksida för foderautomat3. Såga ut en remsa masonit lika bred som du vill ha din foderautomat. Jag använde whiteboard.

4. För att få måtten helt rätt är det enklast att mäta med sidostyckena på masoniten. Börja med bakstycket och kapa så det sticker ut ett par millimeter i underkant.

5. Därefter sågar du till framstycket: Låt det vara cirka 5 mm kortare i underkant så rinner fodret ut lättare.

6. Understycket ska ligga an mot bakstycket och stycka ut ett par mm på framsidan. Slutligen kapar du till framkanten på mathon.

7. När alla bitarna är klara slipar du av eventuellt fans och sen är det bara att limma ihop foderautomaten. Använd skivans blanka sida inåt så fastnar inte foderrester lika lätt. Börja med baksidan – lägg på lim och fäst plattan med ett par små spikar. Tänk på att låta den sticka ut lite i underkant. Sen gör du likadant med övriga sidor.

8. Slutligen satta jag dit en ögla i sidan för att kunna fästa den ordentligt i buren.

Den här konstruktionen går att variera på många sätt och kan anpassas för många olika djur. Har du tips på förbättringar så hör av dig. Mitt nästa projekt är att bygga en tio gånger större för hönsen.