Annons

Katter kan vara svåra att medicinera

Hade von Dallas själv fått välja tror jag han avstått att medicinsk vård och hellre fortsatt halta omkring med feber. Jag är förnärvarande inte hans favorit.
Hade von Dallas själv fått välja tror jag han avstått att medicinsk vård och hellre fortsatt halta omkring med feber. Jag är förnärvarande inte hans favorit.

De senaste dagarna har varit en liten pärs. Tidigare i veckan kom von Dallas hem och var blockhalt på vänster framben. Hem igen från djursjukhuset har det varit slitigt både för mig och katten.

Jag har inte bloggat på ett tag och det har berott på en slitig vecka. Droppen, rent mentalt, var att en av mina katter blev skadad och eftervården har varit ansträngande.

Det visade sig att det inte var något allvarligt, han hade fått ett bett eller stickskada i tassen som blivit infekterat. För det första gillar han inte att sitta i bur så när han ser den blir han väldigt stor med ben som kämpar emot åt alla håll. Väl där inne uttrycker han sitt missnöje konstant. Buren är betydligt värre än tassen enligt honom.

Ännu värre är processen att medicinera honom tre gånger om dagen. Först kommer infångandet. Nu vet han vad som väntar och kryper in långt under sängen och där får jag ligga på golvet och försöka få fatt i honom. Kryper jag in så går han ut på andra sidan och tvärt om. Och hur det än är med min egen kattlika smidighet så är det alltid von Dallas som rör sig snabbare under en säng.

Numera är det inte bara kärlek i blicken från den här katten. Han kan å andra sidan inte förstå varför jag utsätter honom för det här.
Numera är det inte bara kärlek i blicken från den här katten. Han kan å andra sidan inte förstå varför jag utsätter honom för det här.

Väl infångad så behövs båda händerna för att hålla honom. Jag har försökt med alla varianter som att ta honom i nackskinnet – uppskattas inte – och vira in i handduk men mina händer räcker inte till. Förutom fasthållande krävs ytterligare två händer för att öppna munnen och ge medicin. På något sätt brukar jag lyckas i alla fall. Men det är ändå svårt att veta hur mycket han får i sig bland allt spottande och fräsande.

Slutligen är problemet hur man går ut och in utan att von Dallas smiter ut. Jag har hund och två katter. Hunden gör som jag säger, Marlon får går ut men vägrar om hunden är i närheten, von Dallas följer med hunden. Det blir lite trixande men än så länge har jag lyckats hålla alla djur på rätt sida dörrarna.

Beundrar dem som kan hantera kattmedicinering utan att det inverkar på all annan verksamhet.

Följ mina vedermödor på gården:

Annons

Bästa betet vid kräftfiske

 

Efter att ha testat tre olika sorters bete för kräftfiske har jag kommit fram till vad som verkar fungera bäst.
Efter att ha testat tre olika sorters bete för kräftfiske har jag kommit fram till vad som verkar fungera bäst.

En vanlig diskussion vid kräftfiske är vilket som är det bästa betet. Många hävdar att det är rutten fisk – ju värre den stinker desto bättre. Jag bestämde mig för att göra en undersökning.

Här kan du se filmen på Youtube – passa på att prenumerera när du ändå är där:

Jag lade ut tolv kräftburar runt dammen ned tre olika beten: Färsk fisk, stinkande fisk och Frolic. Dagen efter tog jag upp burarna och antecknade hur många kräftor som fanns i varje bur. Den här gången tog jag ingen hänsyn till hur stora kräftorna var utan konstaterade bara hur många som valt att gå in i respektive bur.

Överlägsen vinst för rätt bete

Totalt fick jag 60 kräftor i burarna och fördelningen var tydlig. I snitt fick jag åtta kräftor i de burkar som var betade med Frolic. De burar som innehöll färsk fisk fick i snitt fyra kräftor och sämst gick det för den ruttna fisken med tre kräftor i snitt. I det här försöket visade det sig alltså att Frolic var det överlägset bästa betet.

Stinkfisk, färsk fisk och hundmat. Mina kräftor verkar veta vad de föredrar,
Stinkfisk, färsk fisk och hundmat. Mina kräftor verkar veta vad de föredrar,

Nu är urvalet inte tillräckligt stort för att etablera en vetenskaplig sanning. Allt jag visat är att mina kräftor, vid det här tillfället, föredrog Frolic framför bete i form av färsk respektive rutten fisk.

Olika preferenser

Det kan mycket väl vara så att andra kräftor vid andra tillfällen har andra preferenser. Men för mig är det här tillräckligt. Jag kommer inte att handskas med stinkande fisk som bete i fortsättningen utan fortsätta med hundmat eftersom det uppenbarligen funkar.

Det är dessutom drygt och lätthanterlig och kan förvaras hur längs som helst verkar det. Att det torkar kanske stör hundar med uppblött i vatten verkar det i alla fall locka fram mina kräftor.

Annons

Slutskattning av honung

När ramarna är avtäckta är honungen blottad och jag kan sätta ner ramarna i slungan.
När ramarna är avtäckta är honungen blottad och jag kan sätta ner ramarna i slungan.

Sommaren är över för binas del och jag har påbörjat invintringen. Första steget är att plocka bort skattlådorna – de översta lådorna där de samlar ren honung. Det här är slutskattning, årets sista honungsskörd.

När man skattar honung i juni är bina oftast fredliga. De vet att de har gott om tid att fylla på förråden. Så här års försvarar de honungen för att överleva vintern – bins minnen räcker bara några månader så de minns inte att jag alltid fyller på deras förråd. Dessutom är alla bin från förra hösten döda – det är bara drottningen som överlevt. Resultatet – ett stick i nacken – men som alltid mitt fel eftersom jag slarvat med skyddskläderna.

Slutskattning efter dålig sommar

Det har blivit ännu en dålig honungssommar. Förra året var det en kall vår och en torr sensommar. Nu blev det en riktigt bra vår – men sommaren bjöd på för lite nektar. Ändå får jag vara hyfsat nöjd. Hade bara ett samhälle i våras men efter att ha tagit en avläggare och fångat en svärm kan jag nu invintra tre. Och man kan inte räkna med full skörd från nya samhällen – det går åt mycket energi för att bygga nytt.

Efter slutskattning och slungning är allt, inklusive kläder, redskap och mobiltelefoner täckta av en kladdig honungsyta. Lyckligtvis går det lätt bort med vanligt vatten.
Efter slutskattning och slungning är allt, inklusive kläder, redskap och mobiltelefoner täckta av en kladdig honungsyta. Lyckligtvis går det lätt bort med vanligt vatten.

Tillbringade eftermiddagen i slungrummet. Ett svettigt och kladdigt jobb. Jag brukar köra en värmefläkt innan jag börjar för att få upp temperaturen till runt 30 grader. Då blir honungen mer lättflytande och slungningen går smidigare. Nu mera avtäcker jag alltid med varmluftspistol och det minskar kladdet betydligt. Tvingades också leta upp en tejprulle för att täta fönstret. Bin och getingar hade hittat en väg in…

Missa inte filmen

Jag har gjort en film om hur avtäckning och slungning går till och den kan du se här. Passa på att prenumerera på min YT-kanal också.

Nu är årets slutskattning klar och även om det bara blev två skattlådor är jag hyfsat nöjd med de närmare 30 kg jag fått. Nu ska honungen ympas och tappas på burk innan den är klar för leverans.

Prenumerera gratis – så missar du inget

Röveri i bigården

När jag minimerat flusteröppningen blir det trängsel för alla bin som vill in. Men det är att föredra fram för röveri i full skala-
När jag minimerat flusteröppningen blir det trängsel för alla bin som vill in. Men det är att föredra fram för röveri i full skala.

När temperaturen sjunker och kvällarna blir längre inser bina att det snart är vinter. Det finns inga mängder med blommor att hämta nektar från och då ökar risken för röveri.

Röveri är när bina försöker stjäla honung från andra samhällen. Och på hösten krävs det inte mycket för att utlösa kaos i bigården. När jag slutskattar, det vill säga tar den sista honungen från bina, brukar de vara betydligt mer aggressiva än under sommaren. Inte konstigt eftersom de nu försvarar sitt insamlade vinterförråd. De slåss för samhällets överlevnad.

Vildbygge saboterar planerna

Därför försöker jag förbereda alla ingrepp i kupan så bra som möjligt. Det ska gå snabbt och helst helt utan honungsspill. Det senaste är inte lätt. Särskilt när det är vildbygge i kupan, när bina har byggt vaxceller utanför ramarna. Vildbygget går sönder när man plockar av täckskivorna och då rinner honungen ut. Lös honung i en bigård på hösten är som att slänga ut sedlar på ett torg. Bina kastar sig över den och när de återvänder till kupan och berättar vad du funnit kommer alla kompisarna farande.

När det lilla spillet är slut fortsätter de leta och känner honungslukten från andra samhällen. Svagare samhällen hinner inte försvara sig och för biodlaren är det ett elände när bina angriper varandra och stjäl honung.

Fullt röveri

Precis detta råkade jag ut för idag. Jag hämtade hem de sista skattlådorna och förberedda kuporna för invintring. En timme senare var det fullt röveri i bigården. Bara att dra på sig skyddskläderna igen och stänga ner kuporna så att flusteröppningen blir minimal. Då har de svagare samhällena större chans att försvara sig. Nackdelen är att det blir väldig trångt för de bin som hör hemma i samhället att ta sig in, men de får man ta.

Ikväll kommer jag att öppna flustren igen så att bina kan krypa in för natten. Men eftersom bin kommer ihåg från en dag till en annan måste jag hålla koll på bigården de närmaste dagarna ifall det drar igång igen.

För vilken gång i ordningen jag nu säger det: Man har aldrig tråkigt på landet.

Följ mina äventyr

Bålgetingar konkurrerade ut ugglor

Högt uppe i en tall sitter min kattuggleholk. Men för någon vecka sedan upptäckte jag något konstigt med den.
Högt uppe i en tall sitter min kattuggleholk. Men för någon vecka sedan upptäckte jag något konstigt med den.

För fem år sedan byggde jag en kattuggleholk som jag satte upp i en tall i kanten av ett fält. Nu, till slut, har holken fått hyresgäster. Tyvärr är det bålgetingar som tagit över den.

Varje vår har jag hoppats att någon av de kattugglor jag hör på nätterna ska flytta in. Men hittills har jag blivit besviken. Kattugglorna har föredragit andra boplatser.

För någon vecka sedan kastade jag en blick på holken och upptäckte att den såg konstig ut. Som om någon spikat fast en plywoodskiva på insidan. Började fundera på hur den var konstruerad men hittade inget svar. Först när jag gick närmare upptäckte jag vad som hänt. Bålgetingar hade tagit över hela holken och murat igen nästan hela öppningen.

Bålgetingar äter bin

Det är lätt att känna igen en bålgeting eftersom den är mycket större än en vanlig geting. De har dessutom bättre mörkerseende och kan ofta ses jaga i skymningen. Ses förresten – när det kommer en bålgeting så hörs det väl. Som en lite helikopter.

Bålgetingar är rovinsekter och tar gärna både vanliga getingar och bin. Har själv sett hur de attackerar mina bin utanför kuporna. De stjäl dessutom både honung och nektar från bina. Så de tillhör inte mina favoriter. Sedan 2000 är den inte längre rödlistad i Sverige, men jag har mina begränsningar.

På närmare håll ser man att ingången är nästan helt blockerad. Holken är fylld med bålgetingar.
På närmare håll ser man att ingången är nästan helt blockerad. Holken är fylld med bålgetingar.

Och till dem hör att jag inte gärna attackerar ett fullt utbyggt bålgetingbo fem meter upp i ett träd. Getingbon tar man helst tidigt på våren när de är små. Bålgetingar är normalt mindre aggressiva än vanliga getingar men de försvarar sina bon och har en attackradie på några meter. Jag har tagit bisvärmar på det sättet – men bålgetingar är inget jag vill slåss med stående på en stege.

Bara drottningen överlever

Istället kommer jag att vänta ut dem. Till hösten dör hela samhället och bara drottningen övervintrar. Nästa år kommer hon att leta upp en ny boplats. Förhoppningsvis långt härifrån. Och i vinter ska jag rensa ut holken  och ge kattugglorna en ny chans.

Trots att jag följt alla instruktioner så har alltså holken fortfarande inte fallit ugglorna i smaken. Här kan du läsa om hur jag byggde min kattuggleholk.