Annons

Ett steg närmare sådd

Vissa projekt kan verka evighetslånga, men när maskinerna väl är på plats så går det fort. Nu ser det ut som min plan för gröngödsling av utmarkerna kommer att förverkligas.
Vissa projekt kan verka evighetslånga, men när maskinerna väl är på plats så går det fort. Nu ser det ut som min plan för gröngödsling av utmarkerna kommer att förverkligas.

Plötsligt händer det. Igår fick jag ett sms: Vi kanske kan fräsa till kvällen. Då blev det bråttom. Snabb kontakt med grannen som lovat skota bort rishögarna och sen bekräftelse. Och nu är fältet fräst.

DEt var över ett år sedan som jag tog över arrendet och eftersom det inte kommer att generera några omedelbara inkomster har projektet blivit satt på undantag. Emellanåt har jag gått några mimer med röjsågen på detta evighetsfält. Men till slut var slyet borta och med hjälp av min wwoofare drog jag ihop det till högar. Sen blev de liggande.

Men nu är fältet nästan klart för odling. Diskussionen om fräsning kontra kvickrot har jag tagit tidigare – men här kommer resonemanget igen:

När man fräser fältet delas kvickroten upp i smådelar och varje del blir en ny planta. Alltså skulle fräsningen kunna vara kontraproduktiv. Men här är lösningen: Man låter de små rotbitarna förbruka sin energi genom att sätta nya blad. och precis när de tror att de ska överleva så PLÖJER man fältet. När de små utblottade kvickrötterna hamnar på två decimeters djup så orkar de inte längre upp till ytan. Och på så sätt reducerar du kvickroten kraftigt – utan bekämpningsmedel.

Men fräskritikerna har rätt på ett sätt. Om man bara fräser så blir resultatet en kraftig förökning av kvickroten.

Annons

Efter sly kommer gröngödsling

Panoramavy över utmark 2 (Med tiden får jag hitta mer poetiska namn för fälten). Totalt är detta fält ungefär en hektar men det ligger en rejält försumpad sänka i mitten, man kan se växterna där, så i år kommer jag bara att ägna mig åt fältets övre del.
Panoramavy över utmark 2 (Med tiden får jag hitta mer poetiska namn för fälten). Totalt är detta fält ungefär en hektar men det ligger en rejält försumpad sänka i mitten, man kan se växterna där, så i år kommer jag bara att ägna mig åt fältets övre del.

Mitt projekt med att ta gammal åkermark i bruk går vidare. De två åkrar som jag arrenderar väntar nu på skotare och fräs. Utsäde är redan beställt.

Utmark två var inte lika övervuxet av sly som det andra fältet så på ett par timmar slog jag slyet och har tills vidare lagt det i vägkanten. En remsa med sly har jag sparat mot vägen – mest för att jag har så mycket annat att göra.
Utmark två var inte lika övervuxet av sly som det andra fältet så på ett par timmar slog jag slyet och har tills vidare lagt det i vägkanten. En remsa med sly har jag sparat mot vägen – mest för att jag har så mycket annat att göra.

Det är hela tiden samma avvägningar man får göra: tid eller pengar. I vår är det ett år sedan jag arrenderade ytterligare två hektar gammal åkermark. Inte brukade på många år och igenväxta med sly. Under detta år har jag tillbringat lediga stunder (eller illusionen av lediga stunder) med att gå med röjsågen för att få ner slyet. För en månad sedan föll de sista björkslanorna för min klinga  och de senaste veckorna har jag dragit ihop slyet till högar. Uppskattningsvis rör det sig om runt 30 kubikmeter sly.

Nu väntar jag på att en granne med skotare ska få tid över att flytta högarna upp till vägen. Därefter ska en annan granne fräsa båda fältet – i samband med att han fräser sin egen mark. Det är bra när man kan få hjälp av grannarna. Nackdelen är att det kan bli mycket väntan tills dess de är i närheten med rätt redskap kopplade.

Planen nu är att båda fälten ska fräsas så att stubbar och rotogräs finfördelas. Nu vet jag att det finns många som avråder från fräsning av kvickrot eftersom varje del gärna blir en ny planta. Men då har man missat del två: Efter fräsningen plöjer man fältet och vänder ner kvickrotsbitarna så att de flesta inte orkar upp till ytan. De som ändå orkar upp i ljuset kommer att få kämpa en ojämn kamp mot min nysådda gröngödsling som har fått ett bra försprång.

Så ser planen ut i alla fall. Som gröngödsling för de här fälten har jag valt timotej och rödklöver (GEV=godkänt i ekologisk odling) som ska bli en tät och bra tvåårsvall. Därefter blir det kanske potatis eller senap. Men det är ett beslut jag skjuter på framtiden.

Som jag skrivit många gånger tidigare. Jag har många drömmar och idéer så vi får väl se hur det går.

Efter att ha slagits mot slyet det senaste året ligger det numera i högar och väntar på att forslas ut till vägen. När det väl är på plats dör ska jag försöka sälja det som flis.
Efter att ha slagits mot slyet på utmark 1 det senaste året ligger det numera i högar och väntar på att forslas ut till vägen. När det väl är på plats dör ska jag försöka sälja det som flis.
Annons

Med ögonen riktade mot fötterna

Stundtals kan fältet kännas oändligt, men en kvist intaget. Ett fång med ris varje omgång så går det sakta framåt. I början roade vi oss med att göra en grovberäkning på hur många timmar det kommer att ta oss att röja fältet. Det gör vi inte längre. Ett fång ris i taget och sen får högarna växa i sin egen takt.
Stundtals kan fältet kännas oändligt. Men en kvist intaget. Ett fång med ris varje omgång så går det sakta framåt. I början roade vi oss med att göra en grov beräkning på hur många timmar det kommer att ta oss att röja fältet. Det gör vi inte längre. Ett fång ris i taget och sen får högarna växa i sin egen takt.

Jag har skrivit det förut. Men när det gäller vissa jobb vill man inte se mot tunnelns slut. Istället hanterar man slitet en meter i taget – det är så man härdar ut.

Hörde en gång samma beskrivning från en man som arbetade med att bära tunga lass till en by uppe i bergen. På samma sätt som man inte ska titta ner när man balanserar på hög höjd, ska man inte titta upp när vägen är lång. Blicken på fötterna och ett steg i taget. Eller för att citera Robert Broberg – “Målet är ingenting, vägen är al-la-la-la-la-lt”.

Förra våren planterade jag 300 rabarberplantor efter den metoden. Nuvarande evighetsprojekt består i att släpa ris. Fältet där jag körde röjsåg i många timmar ska nu rensas från det fällda slyet för att kunna plöjas. Och det är bara att bita ihop. Var dag har nog av sin plåga. Always present moment. Samma visdomsord från olika religioner.

En timma om dagen kör vi. Det går långsamt – men framåt.

En timma i taget med blicken riktad mot fötterna.

 

Snart har allt sly fallit för klingan

För ett år sedan tog jag över den här marken, helt överväxt av sly. Höjden var mellan två och tre meter och grovleken varierade mellan 1 och 5 cm. Så det fick bli den trebladiga slyklingan.
För ett år sedan tog jag över den här marken, helt överväxt av sly. Höjden var mellan två och tre meter och grovleken varierade mellan 1 och 5 cm. Så det fick bli den trebladiga slyklingan.

För ett år sedan tog jag över arrendet av två skiften här i närheten. Det ena var helt övervuxet av sly, runt tio år sedan det senast brukades. Men snart är steg ett avklarat – allt sly är fällt.

Ett av problemen när man låter sly löpa iväg så här att det fastnar när man kapar det. Det gäller att använda klingan på rätt sätt för att få allt sly att falla utåt. Faller det inåt blir et bara hängande och det blir hopplöst att komma vidare.
Ett av problemen när man låter sly löpa iväg så här att det fastnar när man kapar det. Det gäller att använda klingan på rätt sätt för att få allt sly att falla utåt. Faller det inåt blir det bara hängande och det blir hopplöst att komma vidare.

De senaste dagarna har jag varit flitig med röjsågen. Jag påbörjade projektet för ett år sedan men har i ärlighetens namn inte ägnat mig åt det på heltid. När andan fallit på och vädret varit tjänligt har jag röjt sly. Några tankar med röjsågen blir ungefär två timmar, och för mig har det känts lagom.

Nu ser jag slutet på detta första projekt. Nästa steg är att samla ihop alltihop och lägga det i en hög. Någon har föreslagit en rejäl påskbrasa (eller valborgseld som det kallas utanför västkusten) men med de mängder jag har skulle det bli lite väl roligt. Så nästa steg blir att dra ihop allt sly och lägga det i en limpa. Det kan gå att sälja.

Därefter är det dags att sätta plogen i marken, harva och så med gröngödsling. Sen är den biten avklarad i alla fall.

Ibland trodde jag att jag slirig skulle komma så här långt, men nu är det bara den sista dungen kvar. Sen återstår arbetet med att släpa ihop allt sly till en hög.
Ibland trodde jag att jag aldrig skulle komma så här långt, men nu är det bara den sista dungen kvar. Sen återstår arbetet med att släpa ihop allt sly till en hög.

Nyodling: Från skog till åker

När jag tog över gården dominerades den av skuggande granskog. På gamla kartor kunde jag se att det tidigare hade varit åkermark, så jag bestämde mig för att få marken i bruk igen.
När jag tog över gården dominerades den av skuggande granskog. På gamla kartor kunde jag se att det tidigare hade varit åkermark, så jag bestämde mig för att få marken i bruk igen.

För två år sedan bestämde jag mig för att återställa den gamla åkermarken här på gården. Det rörde sig om ungefär en hektar gammal åkermark som planterades med gran 1985. Skogen var alltså runt 25 år – men nu skulle det bli nyodling.

Jag skrev kontrakt med Holmen. Massapriserna var låga men har man bestämt sig så har man. Nyodling 1

En vecka senare var skogen fälld. Det går fort ibland. Efter kostnader för avverkning och maskiner fick jag ut knappt 20000 för virket plus 8000 för GROT. Praktiskt taget allt gick till massaved. Nyodling 2

Under våren kom första bakslaget. Hade räknat med att få dit en skogsfräs som enligt uppgift skulle fräsa ner alla stubbar och rötter så att den lämnade en fungerande såbädd efter sig. Nu visade det sig att det fanns en del komplikationer, så jag fick hitta en ny lösning. Nyodling 3

I stället för fräsning så sålde jag stubbarna till flis. Någon vinstaffär var det inte men för 10000+moms fick jag stubbarna brutna och skotade. Sen var det bara att vänta. Mina planer på att få marken sådd samma år grusades. Men i juli dök stubbrytaren upp i alla fall. Nyodling 4

Stubbarna brutna och marken skotad. Men än går det inte att plöja. Alldeles för många gropar och rötter. Nyodling är ett projekt i många steg.
Stubbarna brutna och marken skotad. Men än går det inte att plöja. Alldeles för många gropar och rötter. Nyodling är ett projekt i många steg.

Nackdelen med att bryta stubbarna istället för att fräsa är att det knappast blir en färdig såbädd efteråt. Stora gropar efter stubbarna samt mängder av granrötter kors och tvärs. Nyodling 5

Skogen borta

Marken var i alla fall tillräckligt öppen för att jag skulle kunna göra en markkartering. Skickade in proverna till Eurofins och efter någon vecka fick jag besked om hur det stod till med jorden. Nyodling 6

Stubbrytare i alla ära men allt lyckades de inte få med. Testade med plog och harv på fältet men det gick inget vidare. Drog upp någon stubbe med traktorn och insåg att det behövs större maskiner. Nyodling 7

När jag ändå hade grävaren här passade jag på att gräva ut dammen.
När jag ändå hade grävaren här passade jag på att gräva ut dammen.

Och än en gång drar det ut på tiden. Först en bit in på hösten fick jag hit en grävare. Han grävde igenom hela marken och forslade lade stubbar och rötter på hög. Han grävde också för dränering genom några surhålor samt grävde i ordning dammen för min blivande kräftodling. Dessutom tog jag hit en fräs som körde igenom den blivande åkern. Grävare i tre dagar kostade runt 25000 och fräsen ville ha 8000.  Nyodling 8

Sen blev det dags för vintervila i nyodlingen.

Nyodling år två

I slutet på mars var jag igång igen. Hade beställt 12 ton kalk som skulle ut på marken. Som vanligt ställde småskaligheten till med problem. Större mängder kan man köpa med spridning eftersom kalk är lite knepigt att få ut. Men jag körde på med min lilla lastartraktor. Så snyggt blev det inte – men ut kom kalken. Nyodling 9

Efter kalkningen körde jag några varv med harven för att försöka få upp alla lösa rötter och pinnar som låg spridda över fältet. Gick inget vidare men kalken blev lite extra spridd i alla fall. Nyodling 10

Till påsken kom släkten på besök och jag fick behövlig hjälp med att plocka rötter. Där upptäckte jag nyttan med en självgående traktor. Nyodling 11

Till slut kunde jag kalka bortre delen av fältet och äntligen var det dags för vårbruk.
Till slut kunde jag kalka bortre delen av fältet och äntligen var det dags för vårbruk.

Det började så smått att se bra ut, men fortfarande var fältet kluvet i två delar av det öppna diket. I väntan på att grävaren skulle dyka upp la jag ner dräneringsrören och började grusa för hand. Nyodling 12

Till slut dök grävaren upp, diket blev igenlagt och de sista högarna med stubbar och rötter förpassades ut i skogen. Jag förklarade min nyodling avklarad. Skogen hade blivit åker. Nyodling 13

Samtidigt var det mycket kvar att göra. Jag började med att kalka marken som legat på fel sida diket. Nyodling 14

I maj tog jag tag i vårbruket och kunde för första gången på närmare 30 år plöja marken. Nyodling 15

Hela tiden är det saker som kommer emellan och först i slutet på maj fick jag marken sådd. Det blev enligt planen och jag sådde gröngödsling – en blandning av rödklöver och gul sötväppling. Nyodling 16

Sammanfattningsvis fick jag in 28000 för skogen och fick lägga ut runt 40000 för maskiner, kalk och rör till dräneringen. Så det är ingen vinstaffär att göra skog till åker. Kanske hade det gått jämnt upp om jag inte gallrat skogen två år innan avverkningen. Men planerna ändras.

En skogsfräs hade antagligen blivit något billigare och lämnat en bättre såbädd. men den hade inte kunnat fixa diken och dammen hade nog inte blivit grävd det året.

Marken nysådd. Gott om småpinnar och sten. Men på det hela har det gått som jag tänkt mig – bortsett från ett års försening.
Marken nysådd. Gott om småpinnar och sten. Men på det hela har det gått som jag tänkt mig – bortsett från ett års försening.