Annons

Delad hönsgård håller bättre

När hönsen har tillgång till hela hönsgården är det bara en tidsfråga innan de betat ner det mesta till marknivå.
När hönsen har tillgång till hela hönsgården är det bara en tidsfråga innan de betat ner det mesta till marknivå.

När jag hade mina maraner så fick de tillgång till hela hönsgården. 180 kvadratmeter som de under sommaren förvandlade till öken med enstaka nässelsnår. Men genom att dela upp hönsgården kan man ge hönsen tillgång till friskt gräs hela tiden.

Det är inte min idé, John Seymoure skriver om det som Balfourmetoden. Och den går ut på att man delar hönsgården i tre delar. En del som de alltid har tillgång till, och där har man med fördel sin trädgårdskompost. Hönsen älskar att krafsa i komposthögen vilket gör att den luftas och man får bra nedbrytning och dessutom lite hönsgödsel tillsatt.

De övriga två delarna har hönsen tillgång till växelvis. Då får gräset en chans att återhämta sig och sommartid växer det snabbt till när det får vara i fred från hönsen. Mina tjugo höns betar ner 50 kvadratmeter på ett par veckor.

Men eftersom de sedan flyttas till nästa avdelning blir det aldrig så nedbetat att de krafsar upp rötterna. Efter två veckor finns det forfarande en mycket kortklippt gräsmatta kvar – och det gräset hinner växa till sig rejält om det får vara i fred ett par veckor. Särskilt som det får tillgång till hönsgödsel.

Sen jag delade upp hönsgården i sektioner finns det nästan alltid en grönskande del att släppa ut hönsen i. Innan jag släpper på hönsen efter en viloperiod brukar jag klippa gräset där, så att nässlorna inte växer sig för höga.
Sen jag delade upp hönsgården i sektioner finns det nästan alltid en grönskande del att släppa ut hönsen i. Innan jag släpper på hönsen efter en viloperiod brukar jag klippa gräset där, så att nässlorna inte växer sig för höga.

Problemet om hönsen har tillgång till hela hönsgården är att de redan på våren sätter i sig minsta gröna grässtrå som visar sig. Gräset får aldrig en chans att växa till sig. Sen jag började med den här metoden har de nästan alltid tillgång till friskt gräs under sommarmånaderna.

I perioder av torka får de kanske nöja sig med den del de alltid har tillgång till, man får passa på så att de inte betar ner för mycket. Men för det mesta kan jag väcka fram och tillbaka mellan hönsgårdarna och hålla gräset på en lagom nivå.

Sista hösten inna jag delade av hönsgården såg den ut så här. Trots att 160 kvadratmeter borde vara gott om plats för tjugo höns fanns det inte mycket kvar,
Sista hösten inna jag delade av hönsgården såg den ut så här. Trots att 160 kvadratmeter borde vara gott om plats för tjugo höns fanns det inte mycket kvar,
Annons

Unghönsen har fått egen hönsgård

En av hönorna har ockuperat utgången och uppskattar tvärdraget mellan de två luckorna i hönshuset. Förhoppningsvis kommer de att bärga uppskatta utevistelsen i sin nya hönsgård.
En av hönorna har ockuperat utgången och uppskattar tvärdraget mellan de två luckorna i hönshuset. Förhoppningsvis kommer de att börja uppskatta utevistelsen i sin nya hönsgård.

Sedan flera veckor har unghönsen haft tillgång till hela anläggningen men de har helst hållit till i sitt lilla unghönsrum. Nu har de fått en egen hönsgård.

Jag trodde att de rätt snabbt skulle börja mingla med de större hönsen, men av någon anledning vågar de sig inte riktigt ut. De har väl fått ett och annat nyp av tuppen men inga överdrifter och han verkar inte särskilt intresserad av dem.

Nu när vårvärmen är här på riktigt bestämde jag mig för att de ska få ett eget uterum. Så jag satte upp stolpar och när vid hörnet på ladugården. Något tak har de inte fått men jag hoppas att hökrisken är mindre nu.

Den är inte särskilt stor min nya hönsgård, men den är bara tänkt som en tillfällig lösning.
Den är inte särskilt stor min nya hönsgård, men den är bara tänkt som en tillfällig lösning.

Ganska snart vågade sig de första ut men det dröjde inte länge förrän de äldre hönsen blev avundsjuka och letade sig fram till den nya inhägnaden. Ser de något gott har höns en enastående förmåga att leta sig fram genom olika skrymslen.

Men nyhetens behag försvann rätt fort och på eftermiddagen fick unghönsen ha inhägnaden för sig själva. Eller kunde ha haft om inte en av hönorna bestämt sig för att luckan var den absolut bästa platsen att vila på.

Min nya hönsgård är enklast möjliga eftersom det är tänkt som en tillfällig lösning. Stolpar och en gammal dörr sattes på plats. Sen drog jag bara rådjursnät över hela konstruktionen och fäste det med häftklamrar. Nätet är satt lågt så de vinklar ut på marken utanför hönsgården. Till slut lade jag några gamla granstammar över botten på nätet. Tror det kommer att fungera bra, men jag stänger luckan på kvällarna.

Planen är att när unghönsen fått smak på uteliv kommer de att vara mer intresserade av att ta sig ut. Trots allt är de snart vuxna och borde börja umgås mer med de vuxna hönsen.

Annons

Hönsgård två är äntligen klar

Äntligen är nya hönsgården klar. Det sista jag gjorde var att spänna upp voljärnätet. Viktigt att det är bra sträckt. Både för estetiken och för att slippa få massa fåglar och andra djur som fastnar i det.
Äntligen är nya hönsgården klar. Det sista jag gjorde var att spänna upp voljärnätet. Viktigt att det är bra sträckt. Både för estetiken och för att slippa få massa fåglar och andra djur som fastnar i det.

När höken tog en av mina hönor i höstas bestämde jag mig för att se till att de är säkra i framtiden. Nu är andra hönsgården klar och jag kan påbörja min plan för växelbruk.

Voljärnätet kommer som en liten rulle och är förvånansvärt lätt att hantera.
Voljärnätet kommer som en liten rulle och är förvånansvärt lätt att hantera.

Som tak använder jag ett riktigt voljärnät som jag beställt från England. Testade först med de fågelnät som säljs i Sverige, men de visade sig vara mer till besvär än hjälp. Voljärnätet är både lätthanterligt och mycket starkt – knutet som ett vanligt fisknät. Vilket kanske kan vara ett alternativ.

Hönsgården som helhet är på 180 kvm och den är nu indelad i tre delar varav två har nättak och kan betraktas som rovdjurssäkra. När jag byggde hönsgården tänkte jag inte så mycket på luftattacker och under de första åren hade jag inga problem. Kanske för att mina stora ilskna marantuppar fick höken att tveka. Men Lokman visade sig vara en lagom munsbit för henne.

Kostnaden för den totala inhägnaden blev inte så farlig. Fem stolpar för 50 kronor styck och 25 meter tryckimpregnerad trall. Sen kostade nätet en femhundring med frakt,  så totalt runt en tusenlapp för att höksäkra 60 kvadratmeter hönsgård.

Ett gott råd om man ska bygga på samma sätt är att köpa hem allt material innan du börjar. Gör inte som jag och förutsätt att trallen finns i 5,4 meterslängder… Jag gjorde hönsgården 5,2 meter bred och satte stolparna efter det, men sen visade de sig att det enda som fanns hemma var 5,1 meter. Så det blev att dra upp stolparna och börja om.

Gamla hönsgård är systematiskt rensad på allt grönt som inte är nässlor.
Gamla hönsgården är systematiskt rensad på allt grönt som inte är nässlor.

Min plan är nu att låta hönsen gå växelvis mellan de båda hönsgårdarna. Låta den ena hämta sig några veckor medan hönsen gör öken av nästa del. Det enda de lämnar efter sig är små snår av nässlor. Men när dessa fått växa sig höga så skördar jag allihop och torkar till vinterfoder.

Jag är inte så naiv att jag tror att den här metoden kommer att ge mig grönskade hönsgårdar. Men jag är övertygad om att det blir betydligt mer grönt för hönsen att picka i sig.

En höna på rymmen

Hönan gick och sprätte i lugn och ro utanför lagården. Först tänkte jag fånga in henne och bära till hönsgården, men hon hittade självmant tillbaka när jag började följa henne.
Hönan gick och sprätte i lugn och ro utanför lagården. Först tänkte jag fånga in henne och bära till hönsgården, men hon hittade självmant tillbaka när jag började följa henne.

Igår när jag var på väg ner till lagården mötte jag plötsligt en höna. Eftersom jag varit så noga med att säkra hönsgården kunde jag inte förstå hur hon tagit sig ut.

Hon verkade inte särskilt oroad över sin utflykt utan sprätte i godan ro. Först tänkte jag att hon flugit upp och pressat sig mellan nätet och taket till hönsverandan, hur osannolikt det än verkade. Men när jag försökte “rädda” henne sprang hon in i stora hönsgården som stått öppen för att katterna ska kunna jaga sork.

Hade inte hönan använt sig av ingången hade jag aldrig hittat glipan i nätet. Tur att inte räven hittade den först.
Hade inte hönan använt sig av ingången hade jag aldrig hittat glipan i nätet. Tur att inte räven hittade den först.

Jag följde efter och började öppna upp nätet in till hönsen för att hon lättare skulle kunna hitta tillbaka. Men plötsligt var hon inne hos de andra hönsen. Efter en del efterforskande hittade jag öppningen.

Under en av stöttorna till stängselstolparna fanns det en liten glipa i nätet, och naturligtvis hade hon hittat den. Nu låter jag hönsen ha tillgång till hela hönsgården. Den nätbur på 50 kvadratmeter som skyddat från höken får stå öppen. I den delen finns det nästan bara nässlor kvar nu och det ärliga bra att låta hönsen få äta det sista gröna innan vintern kommer.

Hönsen på sommarbete

Full fart ut i det gröna. I ett par månader har de gått innanför stängslet och spanat ut på alla godsakerna. Nu har jag slagit nässlorna och förhoppningsvis finns det gott om insekter i gräset. Tills de förvandlat denna del av hönsgården till öken och det är dags för nästa del.
Full fart ut i det gröna. I ett par månader har de gått innanför stängslet och spanat ut på alla godsakerna. Nu har jag slagit nässlorna och förhoppningsvis finns det gott om insekter i gräset. Tills de förvandlat denna del av hönsgården till öken och det är dags för nästa del.

Igår hade jag hönssläpp här på gården. Utevistelse har de haft länge men bara inne på hönsverandan. Nu har de chansen att vidga sina vyer.

Jag kunde ha släppt ut dem tidigare men två saker har hållit tillbaka: Dels att höken har förlagt sin spaningsflygningar över gården, dels att hönsgården varit helt övervuxen av nässlor. Men ett par timmars arbete löste båda problemen.

Mina Lokman är betydligt mer sociala och orädda än vad mina maraner var. Nyfikna kommer de springande när man närmar sig.
Mina Lohman är betydligt mer sociala och orädda än vad mina maraner var. Nyfikna kommer de springande när man närmar sig.

Först gick jag över delar av hönsgården med röjsågen och slog ner nässlorna (Hönsen äter dem inte förrän de är torkade.). Sen lirkade jag in trädgårdstraktorn och finfördelade de slagna nässlorna.

Därefter drog jag ner en del av nättaket till marken och fäste det vid en vajer. Så nu är mina höns förhoppningsvis säkrade får rovdjur på alla håll.

Det är stor skillnad på höns förresten. Mina maranhöns var väldigt skygga och tveksamma till allt nytt. När jag hade hönssläpp för dem tog det ett par veckor innan de vågade sig ut. Mina Lohmanavkomlingar däremot är nyfikna och orädda. De kommer alltid fram och tittar när jag kör förbi med trädgårdstraktorn och när jag öppnade grindarna hoppade de ut direkt och började leta godsaker bland de nyslagna nässlorna.

Nu väntar bara beslutet om vilken av tupparna som ska få leva…