Igår hade jag hönssläpp här på gården. Utevistelse har de haft länge men bara inne på hönsverandan. Nu har de chansen att vidga sina vyer.
Jag kunde ha släppt ut dem tidigare men två saker har hållit tillbaka: Dels att höken har förlagt sin spaningsflygningar över gården, dels att hönsgården varit helt övervuxen av nässlor. Men ett par timmars arbete löste båda problemen.
Först gick jag över delar av hönsgården med röjsågen och slog ner nässlorna (Hönsen äter dem inte förrän de är torkade.). Sen lirkade jag in trädgårdstraktorn och finfördelade de slagna nässlorna.
Därefter drog jag ner en del av nättaket till marken och fäste det vid en vajer. Så nu är mina höns förhoppningsvis säkrade får rovdjur på alla håll.
Det är stor skillnad på höns förresten. Mina maranhöns var väldigt skygga och tveksamma till allt nytt. När jag hade hönssläpp för dem tog det ett par veckor innan de vågade sig ut. Mina Lohmanavkomlingar däremot är nyfikna och orädda. De kommer alltid fram och tittar när jag kör förbi med trädgårdstraktorn och när jag öppnade grindarna hoppade de ut direkt och började leta godsaker bland de nyslagna nässlorna.
Nu väntar bara beslutet om vilken av tupparna som ska få leva…
