Annons

Honungssommaren kom av sig

Så här ser en lätt ram ut. Bara ett fåtal av cellerna är täckta och det är glest med bin.
Så här ser en lätt ram ut. Bara ett fåtal av cellerna är täckta och det är glest med bin.

För en månad sedan skördade jag honung för första gången i år och det såg ut att bli en lysande sommar. Men det lite svalare vädret har fått bina att komma av sig.

Det är inte mycket arbete med bina i timmar räknat men det kan ändå bli intensiva perioder när all honung ska tas om hand. Igår sken solen och jag gjorde en liten tillsyn för att se hur de hade det. Det visade sig att de haft några dåliga veckor.

Man känner det direkt när man börja lyfta på en skattlåda. I juli var de så tunga att det började kännas i ryggen men nu var de alldeles för lätta. Min teori är att det kyliga vädret fått bina att hålla sig hemma och med väl utbyggda samhällen har de börjat tulla på vinterförråden.

En efter en går jag igenom skottlådorna för att se vilka samhällen som lyckats bäst. Tyvärr var det bara ett par stycken som så bra ut,
En efter en går jag igenom skattlådorna för att se vilka samhällen som lyckats bäst. Tyvärr var det bara ett par stycken som så bra ut,

Vädret är inte mycket att göra åt så jag har börjat förbereda invintringen. Många väntar en månad till innan slutskattning och hoppas på ljungdrag. Ljungen blommar bara vissa år och då kan man få ett hyfsat tillskott i kuporna. Ljunghonungen är mycket aromatisk – men tyvärr också notoriskt svårslungad.

Jag fick tipset från en riktigt stor biodlare i Strängnäs att invintra redan i augusti. Bina är då fortfarande relativt fromma och hela processen går lugnt och städat till. Senare på hösten ökar aggressiviteten eftersom de då slåss för att behålla den honung de samlat under sommaren.

Under kupornas yttertak ligger täckbrädor som skyddar ramarna med honung och bin. Bina tillverkar propolis som fungerar som klister för att täta alla glipor. Därför behöver man ett bräckjärn för att få loss brädorna.
Under kupornas yttertak ligger täckbrädor som skyddar ramarna med honung och bin. Bina tillverkar propolis som fungerar som klister för att täta alla glipor. Därför behöver man ett bräckjärn för att få loss brädorna.

Eftersom jag gillar enkla och fredliga lösningar så skippar jag chansningen på ljunghonung och kommer att invintra redan om någon vecka.

Efter några generationer med biyngel blir ramarna nästan svarta. Det är rester av gamla puppor. Bina städar ur cellerna efter kläckning med det blir alltid kvar lite rester som färgar ramarna.
Efter några generationer med biyngel blir ramarna nästan svarta. Det är rester av gamla puppor. Bina städar ur cellerna efter kläckning med det blir alltid kvar lite rester som färgar ramarna.
Annons

66 burkar honung tappade

Det tar en stund att blanda ihop drygt 30 kilo honung med ympen. Jag har en elektrisk visp som jag brukar köra i 17 kiloskärlen, men det sista gör jag för hand så jag ser vad som händer.
Det tar en stund att blanda ihop drygt 30 kilo honung med ympen. Jag har en elektrisk visp som jag brukar köra i 17-kiloskärlen, men det sista gör jag för hand så jag ser vad som händer.

Eftermiddagen ägnades åt att tappa honung på burk. Känns skönt att vara igång med produktionen och jag har redan beställningar på min lokala honung.

I måndags satte jag en ymp och i dag var det dags att ympa resten av den nyslungade honungen. Eftersom jag jobbar i liten skala är det rätt lagom att göra klart drygt 30 kilo per omgång. Det går att köpa större kärl men eftersom jag hanterar allt för hand får man tänka på ryggen.

Ett 30 kilos kärl med honung är ungefär vad jag kan hantera på ett vettigt sätt. Att lyfta är bara ett problem, ett annat är att kunna blanda ut ympen i kärlet så att den blir jämnt spridd. Får man inte ut den ordentligt så kommer honungen att kristallisera ojämnt och delar av den kommer att kännas grusig av kristallerna.

När man tappar är det viktigt att hålla koll på nivån. Skulle man överfylla en burk blir det ett elände av honungskladd.
När man tappar honung är det viktigt att hålla koll på nivån. Skulle man överfylla en burk blir det ett elände av honungskladd.

Att tappa honung på burk har jag numera rätt bra rutin på. Men det är svårt att få jämn nivå i burkarna. Jag använder halvkilosburkar men majoriteten hamnar på 510-520 gram. Hellre bjuda på några gram än att någon kund ska känna sig lurad.

Den honung som jag producerar här på gården kommer inte med till några sommarmarknader. Ungefär hälften säljer jag direkt från gården och resten kommer med på julmarknaderna. Sommartid finns det alldeles för många som säljer honung till underpris. De tycker det är roligt med bin och vill inte ta betalt för sitt arbete. Då är det inte lönt att konkurrera för oss som försöker få en inkomst från bina.

Därför är det många biodlare som säljer direkt till uppköpare istället. Lägre pris – men man slipper allt jobbet med burkar och etiketter – så räknar man in tiden är det en lönsammare affär. Men inte lika roligt.

 

Annons

Svärmen fångade sig själv

När jag hörde svärmen gick jag för att hitta den, och då satt den redan på kupan som var tänkt att bli deras nya hem.
När jag hörde svärmen gick jag för att hitta den, och då satt den redan på kupan som var tänkt att bli deras nya hem.

Varje år vid den här tiden brukar jag få en eller två svärmar så jag hade gjort i ordning en kupa så den var klar när jag fångat en svärm. Men ibland har man tur.

I vanliga fall brukar svärmen sätta sig i något träd – ibland alldeles för högt upp – så det blir att försöka få ner den i en hink. Sen sätter man hinken med spärrgaller över i skuggan, och om man fått med drottningen kommer hela svärmen att söka sig dit.

 

Är drottningen inte med flyger bina iväg och man får försöka igen .

Jag öppnade flustret fullt och efter någon timme hade alla bina krupit in och börjat göra sig hemmastadda.
Jag öppnade flustret fullt och efter någon timme hade alla bina krupit in och börjat göra sig hemmastadda.

Den här gången satte sig svärmen på den kupa jag gjort i ordning. Trots att flustret var stängt måste de ha känt vaxlukten och insett att det var en bra bostad. Så det var bara att gå fram till kupan och öppna flustret. Någon timme senare hade alla bina krupit in.

Bina är fredliga när de svärmar. De låter mycket men är inte aggressiva, de har annat att tänka på. Så jag behövde bara huvan, inga handskar och ingen rök.

Nu återstår bara ett problem och det är flytten av det nya samhället ner till de andra. Bina har redan lärt sig var de bor, så om man flyttar kupan tio meter så kommer många att flyga fel. Ett knep jag ska testa är att sätta en glasskiva framför när kupan är flyttad under natten.

Teorin (och flera andras praktik) är att bina då måste skaffa en ny inflygningsrutt och då lär sig den nya placeringen. Viktigt är att glasskivan måste vara på plats när de flyger ut på morgonen så de direkt lär sig den nya placeringen.

Bara att hålla tummarna för att det fungerar.

Ett bi kommer lastat – med pollen

Ett bi kommer lastat med pollen. Pollen är binas främsta proteinkälla och det behövs stora mängder för att föda upp alla yngel.
Ett bi kommer lastat med pollen. Pollen är binas främsta proteinkälla och det behövs stora mängder för att föda upp alla yngel.

I dag har jag satt på den första skattlådan på mina samhällen. Bina mår bra. Och blir det bara lite mer värme så tror jag på en fin bisommar.

Den värsta tiden för bina är över nu. Det är alltid känsligt i början på våren innan blomningen kommer igång på allvar – drottningen sätter igång med äggläggningen och foderkonsumtionen ökar dramatiskt samtidigt som det kan vara svårt för dem att hitta mat.

 

Pollen från olika växter har olika färg – det här biet med orange pollen har ganska säkert hämtat det från maskrosorna. Gult polen är svårare eftersom det kan komma från många olika växter.
Pollen från olika växter har olika färg – det här biet med orange pollen har ganska säkert hämtat det från maskrosorna. Gult polen är svårare eftersom det kan komma från många olika växter.

Av mina åtta samhällen har sex klarat vintern och verkar starka och friska. Ett av de förlorade samhällena var en sen svärm som jag visste skulle få svårt att klara sig. Det andra samhället hade bara dött – skattlådan var fylld med döda bin. Men några vinterförluster får man alltid räkna med.

Äppelblommorna är till hälften utslagna och bina har börjat hitta dit.
Äppelblommorna är till hälften utslagna och bina har börjat hitta dit.

Nu blommar maskrosorna, äppelträden är på gång, körsbär blommar  och mycket mycket mer. Blir det bara flygväder kommer bina att ha det utmärkt. Men temperaturen nu ligger på gränsen. Femton grader  är ungefär vad bina behöver för att flyga – men för att det ska bli riktgt drag behövs några grader till.

Maskrosorna är en viktig källa för både pollen och nektar – därför känns det rätt ok att ha dem kvar i gräsmattan.
Maskrosorna är en viktig källa för både pollen och nektar – därför känns det rätt ok att ha dem kvar i gräsmattan.

Om jag fick önska så skulle jag vilja ha en repris på sommarvärmen från början av den här månaden. Både bina och fruktträden skulle glädjas av det – och jag med.

Om en månad är det dags för att skörda den första försommarhonungen. Och om bara temperaturen (ja, jag vet att jag tjatar) håller i sig kan det bli riktigt bra. Det säger jag varje år så här dags.

Årets första svärm

Årets första svärm har fått ett nytt hem. Men eftersom bin helst klättrar uppåt borde jag låtit dem krypa in i kupan nerifrån. men vad gör man när det regnar.
Årets första svärm har fått ett nytt hem. Men eftersom bin helst klättrar uppåt borde jag låtit dem krypa in i kupan nerifrån. men vad gör man när det regnar.

Då börjas det igen. När jag höll på att så gräs hörde jag att det var en svärm på gång. Men nu börjar jag bli rutinerad så jag visste att det inte var någon brådska.

Jag kunde så färdigt i lugn och ro medan jag höll koll på vilket håll de flög. När de väl satt sig i en gran vid vägen var det bara att avvakta. Lättast är det att ta en svärm är när de lugnat ner sig och sitter i en klunga.

Nu satt de bara några meter upp i granen så jag gjorde i ordning en hink på en lång pinne. Sen var det bara att hålla hinken under svärmen och skaka på grenen. Därefter satte jag ner hinken och lade på ett spärrgaller så att resten av svärmen kunde följa med.

Det är alltid en chansning. Får man inte med drottningen står man där med en tom hink efter några timmar. Och det var vad som hände mig. Jag åkte och handlade och när jag var tillbaka fanns det bara några döda bin och lite drönare i hinken. Ingen svärm.

Men det var bara att försöka igen. Skakade ännu hårdare den här gången och fick ner ännu fler bin. Men då började det regna. Bin är inte mycket till väderspåmän. De flyger inte gärna när det regnar och att svärma när det är ett regnväder på ingång är ingen hit.

Efter ytterligare några timmar verkade det som om jag fått med drottningen den här gången Fullt med bin som hängde i en klase under spärrgallret. Såg att en del av svärmen fortfarande satt i granen, men jag lämnade dem åt sitt öde.

Jag lyfte upp spärrgallret med tillhörande svärm och hängde ner den i en ny kupa. Nu är det bara att invänta morgondagen och se om de accepterar sitt nya hem