Annons

5 saker du behöver för att bli en prepper light

Hur ser ditt skafferi ut? Har du så du klarar dig om något skulle hända? Med lite eftertanke är det lätt att vara förberedd,
Hur ser ditt skafferi ut? Har du så du klarar dig om något skulle hända? Med lite eftertanke är det lätt att vara förberedd.

En prepper är en person som förbereder sig på olika former av kriser. Tidsperspektivet kan skilja sig åt. En del vill vara förberedda på civilisationens undergång, andra nöjer sig med förråd för några dagar. Men den här tiden på året är vi nordbor som mest utsatta.

Själv är jag en prepper light. Skulle förutsättningarna ändras är jag beredd att tänka om, men idag känner jag mig rätt trygg med förråd för någon vecka. Och för att nå dit behöver man inte vara överambitiös. Det räcker gott med att dubbla inköpen av basvaror. Köp dubbelt mot vad du brukar av pasta, socker, mjöl etc Sen kan du går tillbaka till dina vanliga rutiner. Det är bara att fylla på när första paketet tar slut och du kommer alltid att ha ett rimligt förråd.

Jag tror många preppers börjar i fel ände. De tänker på mat som har lång hållbarhet. I praktiken är det två andra saker som du kommer att sakna först när strömmen går: vatten och värme. Man kan klara sig utan mat i veckor och när elen försvinner har de flesta snarare ett överskott av mat i början när innehållet i frysar och kylskåp ska räddas.

En tjugplitersdunk med vatten i garderoben är en bra start om du vill bli en prepper light. Du hittar den i de flesta varuhus för en hundring.
En tjugplitersdunk med vatten i garderoben är en bra start om du vill bli en prepper light. Du hittar den i de flesta varuhus för en hundring.

Vatten kommer att bli det akuta problemet. I genomsnitt använder ett svenskt hushåll 140 liter per dygn men i en krissituation kan man dra ned på det rejält genom att avstå från tvätt och dusch. Dricksvatten är första prioritet och då får man räkna med minst ett par liter per person och dygn. En vanlig 20-litersdunk med kranvatten i en garderob räcker i flera dagar för det behovet.

Men glöm inte bort att en vattentoalett kräver en hel del vatten och försvinner vattentrycket har du bara en spolning på dig. På landet kan man gå ut i skogen, men en lägenhet kan bli lite otrevlig efter ett tag om toaletten inte går att spola. En nödlösning på detta är en hink – då kan man åtminstone bära ut eländet.

Har man vedspis är matlagning inget problem om strömmen skulle gå.
Har man vedspis är matlagning inget problem om strömmen skulle gå. Annars är ett spritkök ett billigt alternativ.

Värme är det andra problemet för en prepper – i varje fall så här års. Med vedspis och kaminer kan jag hålla temperaturen dräglig även utan el. Annars är första steget att minska ner boytan. Samla familjen i ett rum och stäng dörrarna till övriga. Har man ett tält kan man sätta upp det inomhus och ha det riktigt behagligt. Alternativt bygger ni en koja med filtar under ett bord. Att tända många värmeljus blir en trevlig liten värmekälla.

Torrmjölk och torrjäst är inte bara bra om det blir kris. Funkar utmärkt när något är slut i skafferiet också.
Torrmjölk och torrjäst är inte bara bra om det blir kris. Funkar utmärkt när något är slut i skafferiet också.

För den stackare som inte har vedspis behövs något sätt att värma mat. Gasolkök eller spritkök är en smaksak. Gasol är effektivare men har en osäkerhetsfaktor: Det är inte lika tydligt när den tar slut. Därför föredrar jag ett gammaldags spritkök och en femlitersdunk med T-röd. Då är jag alltid säker på att kunna få varm mat.

Så, här är allt du behöver för att bli en prepper light:
  1. Vatten – köp en 20-litersdunk för en hundring. Fyll den med kranvatten och ställ den i garderoben.
  2. En hink – utan vatten är trevligare med något som går att bära ut istället för att fylla en toalettstol som inte går att spola.
  3. Spritkök (eller gasol) och ett litet förråd av bränsle.
  4. Tändstickor och värmeljus
  5. Ficklampor och extrabatterier är alltid bra att ha. På landet är det nödvändigt – i stan en bra försäkring.

Ett extra tips: Om mobilen laddas ur och du inte har en laddad powerbank. Ladda mobilen i bilen, men anslut inte för mycket så du drar ur bilbatteriet.

Annons

Uppvärmd honung är inte giftig

Blir honung giftig av uppvärmning? Det här är nyslungad honung direkt från kupan.
Blir honung giftig av uppvärmning? Jag ska försöka reda ut begreppen men kan redan nu säga att jag är skeptisk.

Min egen honung är aldrig värmebehandlad. Jag ympar min nyslungade honung direkt och tappar den på burk. Men när jag står på marknader får jag ibland höra en del missuppfattningar – bland annat att uppvärmd honung blir giftig.

Som med de flesta livsmedel förändras honungens egenskaper om den värms. Men med honung är det inte värmen i sig som förändrar den. Värmen skyndar bara på naturliga processer i honungen. Bränner du honungen är det en annan sak – men det gäller för all matlagning.

När man värmer honung är det främst två processer som skyndas på: mängden enzymer minskar och halten av HMF (Hydroxymethylfurfural) ökar. Eftersom kemiska namn ofta låter farliga ska jag börja med den senare.

En del av min honung säljer jag som nyslunga. Då går den direkt från kupan och ner i burkarna. Enda nackdelen med detta är att den kommer at kristallisera med stora kristaller.
En del av min honung säljer jag som nyslunga. Då går den direkt från kupan och ner i burkarna. Enda nackdelen med detta är att den kommer at kristallisera med stora kristaller.

HMF uppstår när sockerhaltiga matvaror värms. HMF finns till exempel i allt som är bakat och förekommer naturligt med höga halter i kaffe och torkad frukt. I nyslungad honung är HMF-halten under 15 mg/kilo och den ökar långsamt även vid förvaring i rumstemperatur. Vid högre temperaturer ökar halten snabbare och HMF används därför för att kontrollera om honungen lagrats för länge eller blivit överhettad. Gränsvärdet inom EU är 40 mg/kilo och är halten högre klassificeras honungen som bagerihonung och används inom industrin. Bagerihonung är all defekt honung dvs honung som jäst, fått en bismak etc etc Vid 30 grader når honungen 30 mg/kilo efter drygt ett halvår. Vid 70 grader tar samma process 5–14 timmar.

Torkad frukt är mycket värre

Men tillbaka till grundfrågan: Är HMF skadligt? Blir värmd honung giftig  av det här skälet? Gränsvärdet för honung år 40 mg/kilo (80 mg/kilo för honung från tropiska länder). Detta ska jämföras med torkad frukt där till exempel torkade plommon visat sig ha en HMF-halt över 2000 mg/kilo. Rostat bröd har liknande halter.

Höga halter av HMF är skadligt för bin men jag har inte hittat några rapporter som visar att det skulle vara skadligt för människor. Är man orolig är det bättre att undvika torkad frukt, kaffe och bakverk. (En vanlig uppfattning är att värmebehandlad honung måste märkas. Men enligt Livsmedelsverket är det bara HMF-halten som avgör. Man får värma honung så länge denna inte överskrider 40 mg/kilo. Gör den det så är det inte längre honung utan “bagerihonung”.)

Enzymer – de flesta tillverkar du själv
Jag älskar honungsgriljerad mat och oroar mig inte det minsta för att den skulle vara giftig. Visst försvinner en del av honungens nyttiga egenskaper vid upphettning men om alternativet är socker så väljer jag att stödja svenska biodlare.
Jag älskar honungsgriljerad mat och oroar mig inte det minsta för att den skulle vara giftig. Visst försvinner en del av honungens nyttiga egenskaper vid upphettning men om alternativet är socker så väljer jag att stödja svenska biodlare.

Så till enzymerna. I Honung är det främst enzymerna amylas (den äldre benämningen är diastas) och invertas som man mäter. Halten av dessa enzymer halveras efter runt 30 år om honungen förvaras i kylskåp. I rumstemperatur är halveringstiden runt fyra år för amylas och två år för invertas. Värmer man honungen till 70 grader går det betydlig snabbare, då är halveringstiden 5 timmar för amylas och runt 45 minuter för invertas.

Amylas är ett enzym som bryter ner stärkelse och glykogen. Amylas är ett av de mest förekommande enzymerna och kroppen producerar själv det vi behöver.

Invertas är ett enzym som spjälkar vanligt socker till glukos och fruktos.  Det har E-nummer 1103 och används till exempel i konditorivaror.

Honung passar till det mesta och är mänsklighetens ursprungliga sötningsmedel i matlagning och bakning.
Honung passar till det mesta och är mänsklighetens ursprungliga sötningsmedel i matlagning och bakning.

Mängden enzymer minskar när honungen används i matlagning och bakning men det gör den inte giftig.

Sen finns det andra saker som försvinner vid uppvärmning till exempel mjölksyrabakterier och smakämnen. Så använder du honungen för sårvård eller av andra medicinska skäl är det bättre att använda den rå.

Äter du däremot honung för att det är gott och som ett alternativ till processat socker så kan du gott fortsätta. Men tillsätt honungen sist för att behålla smakämnena. Honung har använts i matlagning och bakning under hela mänsklighetens historia och det har inte plötsligt blivit farligt i det 21:a århundradet. Du behöver inte dricka ditt te kallt för att skydda honungen och du kommer inte att bli sjuk av honungsgriljerade revensspjäll.

 

Annons

Fruktpress och kross testade

Med en fruktpress gör man must av överskottsäpplena. En hink med äpple ger ungefär en liter must. Hållbarheten är inte särskilt god men den går att frysa.
Med en fruktpress gör man must av överskottsäpplena. En hink med äpplen ger ungefär en liter must. Hållbarheten är inte särskilt god men den går att frysa.

Det har nu gått fem år sedan jag skaffade min fruktpress och det är dags för en sammanfattning. När jag fick den gjorde jag ett försök direkt. Äpplena var väl inte helt mogna, men jag kunde inte låta bli att testa.

En hink med äpple hälldes i fruktkrossen. Sen var det bara att veva samtidigt som man trycker ner äpplena - och aktar fingrarna.
En hink med äpplen hälldes i fruktkrossen. Sen var det bara att veva samtidigt som man trycker ner äpplena – och aktar fingrarna.

Plockade en hink med äpplen och stoppade ner dem i krossen. Det gick lätt att veva men någon höghastighetskross är det inte. Tog några minuter för innan äpplena var mosade. Egentligen är det nog en tvåmansoparation. En som vevar och en som petar ner äpplen. Det behövs en liten pinne för att trycka på. Fruktkrossen måste få bett i äpplena. Sen ska hinken stå precis under annars sprids det äppelkross lite varstans under apparaten.

Dags att köra fruktpress

De krossade äpplena stoppas i krogen och sen skruvar man så att musten pressas ut genom gliporna på fruktpressen. Den är rätt tung så jag har byggt en liten plattform så att den går att flytta med en pirra.
De krossade äpplena stoppas i krogen och sen skruvar man så att musten pressas ut genom gliporna på fruktpressen. Den är rätt tung så jag har byggt en liten plattform så att den går att flytta med en pirra.

När äpplena var krossade var det pressens tur. Hade pressdukar fruktpressens men ville inte skita ner den för så lite äpplen. Så jag pressade äpplena utan duk. Resultatet blev att det läckte ut lite äppelbitar i botten och när jag pressade det sista trängde det upp fruktkross på sidan av pressbrickan. De problemen löser sig med pressduken och dessutom blir korgen betydligt lättare att rengöra.

En hink äpplen ger ungefär en kvarts hink äppelkross. Körda genom fruktpressen blev det en knapp liter äppelmust. Fantastiskt god naturligtvis och mycket matig eftersom det följer med en hel del fruktkött. Inga stora bitar, men ungefär som nyponsoppa om du förstår.

På det hela taget är jag nöjd med min fruktpress. Det blir lite mycket snurrande på veven när man kör så lite äpple som jag gjorde, den rymmer 25 liter, eftersom den måste skruvas upp hela vägen för att fylla på äpplen.

Jag har skaffat en pressafrutta manuale.
Jag har skaffat en pressafrutta manuale…

Tidsåtgång:

  1. Sätta upp fruktkross och fruktpress: 5 min
  2. Krossa en hink med äpplen: 2 min
  3. Pressa en kvarts hink med äppelkross: 4 min (tror det tar lika lång tid att pressa en fylld fruktkross eftersom skruvandet inte är särskilt tungt)
  4. Rengöring: 10 min (kan gå fortare om man använder högtrycken, nu blev det lite pillande för att få loss äppelbitar som fastnat.)

Slutsats

...och en pigifrutta baby. Italienska är kul.
…och en pigifrutta baby. Italienska är kul.

Att köra fruktkross är ett jobb som passar bättre om man är flera. Och hela processen går nog att få effektivare då. Men nu är de testade i alla fall och jag är nöjd. Fick både fruktpress och fruktkross leverererade på bara några dagar. Detta trots att jag inte fattat att företaget höll till i Estland. Hade jag förstått det hade jag nog varit lite tveksam, men det gick helt problemfritt och eftersom de levererade med faktura behövde jag inte oroa mig. Lite omständigt att göra en utlandsbetalning via internetbanken bara.

Efter fem år har några ton frukt passerat genom pressen och det är dags för mig att uppgradera. Pressen fungerar fortfarande utmärkt men pressdukarna har jag bytt ut. Den börjar också bli sliten på insidan men eftersom är tjockt trä är det inga problem. Den skulle säkert hålla i en evighet men nu kikar jag på en hydropress – en press som jobbar med vattentryck. Den stora fördelen är att man kan göra annat under pressningen istället för att stå och veva.

Så brygger du fransk cider

De krossade äpplena sveps i pressdukar som ligger mellan plåtar i pressen. På så sätt kan man pressa flera lager samtidigt. Presstrycket får man med en vanlig domkraft. Men man får inte ha för bråttom, då får man inte med alla smakämnen.
De krossade äpplena sveps i pressdukar som ligger mellan plåtar i pressen. På så sätt pressas flera lager samtidigt. Presstrycket får man med en vanlig domkraft. Men ha inte ha för bråttom, då kommer inte alla smakämnen med.

För några år sedan gick jag en kurs i att brygga cider på Eldrimner i Östersund. Kursledare var Christèle Droz-Vincent från Frankrike och med de franska metoderna i kombination med några svenska genvägar kan du göra cider av toppklass. 

Tillverkningen av cider börjar redan vid valet av äpplen. Vanligtvis används tre typer: söta, sura och beska. Detta för att få en balans i cidern och en väl utvecklad smak. Balansen är viktig, inte bara för smaken utan också för jäsprocessen. För mycket söta äpplen kan ge platt smak och jäsproblem. För mycket sura äpplen kan förutom jäsproblem ge en sur cider. Beska äpplen förekommer nästan inte i Sverige men man kan få till smaken genom att använda prydnadsäpplen. Dessa innehåller mycket tannin som ger en besk – mer vuxen – smak. En smak som vi är ganska ovana vid i Sverige. En annan fördel med prydnadsäpplen är att de blommar tidigt och lockar bina att dra på äpplen.

Pressning

Innan pressningen är det viktigt att sortera äpplena. Ruttna, skadade och bruna äpplen sorteras bort. Om man använder fallfrukt måste den tas om hand snabbt – den får inte ha legat länge på marken eftersom den då tar upp oönskade mikrober från marken vilket ökar risken för vildjäsning. Mognadsgraden är också viktig: omogna eller övermogna äpplen ger en sämre cider. Sockerhalten bör generellt ligga på 12–14 procent. Jag mäter sockerhalten med en digital refraktometer men det finns analoga för några hundralappar. Sockerhalten avgör i slutändan vilken alkoholhalt cidern får.

Äpplena sorteras och skadade delar skärs bort.  Därefter kör man äpplena genom en kross. Vanligtvis pressas äpplena direkt efter att de krossats eftersom de börjar oxidera. Men det går också att förvara de krossade äpplena syrefritt i sex till åtta timmar. Det kan ge bättre utdelning om man pressar i en liten press. Men det är viktigt att förvara dem så att de inte oxideras.

Här är min handdrivna italienska fruktpress – pressafrutta manuale (den heter faktiskt så).
Här är min handdrivna italienska fruktpress – pressafrutta manuale (den heter faktiskt så).

Det finns flera varianter av fruktpressar. Från den enkla rampress som jag har, till hydropressar (som pressar med vattentryck), packpressar (som pressar flera lager äppelkross med hydraulik) och bandpressar (en stor maskin som pressar kontinuerligt). En packpress som den vi använde på kursen klarar 400–500 kg/tim, bandpressar är stora maskiner och finns i många storlekar. De större pressarna ger oftast bättre utbyte. De enklare pressarna ger 50–70 procent men en stor bandpress kan omvandla 80 procent av äpplenas vikt till must. För att få större utbyte och bättre kvalité på musten ska man inte pressa för fort utan låta fruktmassan vila lite innan man drar på trycket. Det vill säga man lägger på tryck och sen väntar man en liten stund så att musten får tid att tränga ut ur pressmassan. På det sättet får man också ut mer smakämnen.

Jäsning av cider

Sen är det dags för jäsning. Musten man får efter pressningen är full av olika mikroorganismer och det gäller nu att gynna de som man vill ha: De som omvandlar socker till alkohol, koldioxid och smakämnen. Mät sockerhalten i musten innan jäsningen sätts igång för att hålla koll på processen. Det finns en tumregel som säger att bryggerijäst behöver 17 gram socker per liter must för att bilda 1 procent alkohol. Det betyder att om det finns 170 gram socker per liter must så kan alkoholstyrkan bli max 10 procent. I Frankrike får man inte kalla den färdiga drycken cider om man tillsatt socker – i Sverige är det inte lika noga.

Fyll inte jäskärlet ända upp utan lämna 10–20 procent tomt annars kommer kärlet att skumma över..

När musten silats och tappats på jäskärlet står man inför ytterligare ett val: att tillsätta jäst eller att låta musten spontanjäsa. Vid spontanjäsning kan man få fram intressanta smaker men det är samtidigt en mer svårkontrollerad och osäker process. Jag vill kunna upprepa processen om cidern blir riktigt bra så därför använder jag alltid inköpt jäst. Tillsätter man jäst är det viktigt att följa instruktionerna för just den jästen.

Av 60 kilo äpplen fick vi ungefär 30 liter must – alltså ett utbyte på 50 procent. Bättre utbyte ger mer cider. Här silas musten och hälls på jäskärlet.
Av 60 kilo äpplen fick vi ungefär 30 liter must – alltså ett utbyte på 50 procent. Bättre utbyte ger mer cider. Här silas musten och hälls på jäskärlet.

Rätt mikroorganismer

Nu gäller det att gynna rätt mikroorganismer. I musten finns jäst, mjölksyrabakterier, ättiksyrabakterier och annat smått och gott som kan påverka slutprodukten. Och för att gynna jästen kontrollerar man temperatur, pH och syretillförsel.

För att ge bryggerijästen en bra start ger man musten en första jäsning med tillgång till syre i rumstemperatur. När jästen har tillgång till syre och socker förökar den sig och det bildas ett skum överst i jäskärlet. Skälet till att syrejäsa musten är att ge jästen en chans att vinna över de andra mikroorganismerna. I mjöd och bärvin kan man behöva tillföra extra syre för att få jästen att föröka sig, det görs i så fall genom omtappning. Syrejäsningen kan hoppas över – men jästen blir då mindre konkurrenskraftig och risken för vildjäsning ökar.

Om musten har ett pH över 3,5 och det finns mycket pektin så kan det bildas ett tätt lock överst i kärlet. Denna hatt (chapeau brun på franska) hålls uppe av kolsyran. Uppstår detta fenomen så får man tappa om musten. Och det innan hatten bryts sönder för då lägger den sig som en stor bottensats.

Efter 24–48 timmar sätts jäsröret på och den syrefria jäsningen – då sockret omvandlas till alkohol – startar. Nu gäller det att hålla koll på temperatur, syrahalt och sockerhalt (BRIX=procent socker). Bästa temperaturen för cider är 10–12 grader. Har man det kallare eller varmare gynnas andra mikroorganismer. Det går att jäsa vid högre temperatur – runt 18 grader men man får då en plattare och mer smaklös cider. Jäser man vid 12 grader tar jäsningen 6–12 veckor.

Syrahalten mäts med en Shillingbyrett.
Syrahalten mäts med en Shillingbyrett.

Mät sockerhalten dagligen

Sockerhalten mäts varje dag och man kan då följa hur jäsningen framskrider. I en söt cider ligger sockerhalten över 62 gr/liter (BRIX 6,2) och en torr cider ska ha mellan 20 och 26 gr/liter (BRIX 2–2,6).

En gång i veckan mäts syrahalten med hjälp av en Schillingbyrett. Så länge syrahalten är konstant så vet man att processen går som den ska. Om syrahalten sjunker så indikerar det att mjölksyrabakterier har börjat omvandla äppelsyra till mjölksyra. Man får då filtrera bort jäst och bakterier (finns specialfilter för detta) och starta jäsningen på nytt med ny jäst.

Om syrahalten börjar stiga så innebär det att ättiksyrabakterier börjat omvandla alkohol till ättiksyra. Lukten av ättiksyra känns tydligt och om detta händer så är det för sent. Processen går inte att vända.

De flesta som brygger cider för hemmabruk klarar sig utan mätinstrument och vetenskapliga metoder. Gör man bara några tunnor med cider har man råd att misslyckas. Men för den som brygger flera hundra liter kan det vara bra att hålla koll på processen.

Christèle Droz-Vincent höll kursen på franska och även om man lärde sig en hel del facktermer med tiden så var det bra att vi hade tolk.
Christèle Droz-Vincent höll kursen på franska och även om man lärde sig en hel del facktermer med tiden så var det bra att vi hade tolk.

Färdig cider

När jäsningen är klar tappas cidern om en eller två gånger för att få bort bottensats. Eventuellt genom filter om man vill avbryta jäsningen. Det finns de som tillsätter olika kemikalier (som svavel) för att styra eller avbryta processen men det är inte tillåtet i Frankrike (om man vill kalla drycken för cider). Men än en gång – i Sverige är vi inte lika noggranna och vinsvavla är ett säkert sätt att stoppa jäsningen när du själv vill.

Den färdiga cidern lagras en till två månader innan den tappas på flaska. Innan tappningen tillsätter man lite jäst för att få kolsyra i flaskorna. I flaskan kommer jäsningen att fortsätta. Sockerhalten kommer att sjunka med 4–8 gram per liter vilket ger en ökning av alkoholhalten med 0,5 procent. Detta ger ett tryck på 1,5–2 bar så man bör ha tjockt glas i flaskorna och gärna en grimma över korken.

Det finns säkert många åsikter om hur man ska göra men detta är en beprövad metod för att tillverka kvalitetscider med förutsägbart resultat.

Sanningen om Citronsyra

De senaste hundra åren har praktiskt taget all citronsyra framställts med hjälp av mögel. Men hur är det med hälsoriskerna?
De senaste hundra åren har praktiskt taget all citronsyra framställts med hjälp av mögel. Men hur är det med hälsoriskerna?

Den svenska kemisten Carl Wilhelm Scheele lyckades 1784 isolera ett nytt ämne. Eftersom han utvann det från citronsaft kallade han ämnet citronsyra.

Citronsyra finns inte bara i citrusfrukter. I olika mängd förekommer den i de flesta frukter och även i många grönsaker. I slutet av 1800-talet gjordes upptäckten att det gick att framställa citronsyra med hjälp av mögelsvampar men det var först under första världskriget som den metoden kom till användning i större skala. De senaste hundra åren har praktiskt taget all citronsyra som används tillverkats på det här sättet.

Med den historien kan det kännas lite överdrivet sensationslystet att säga att det inte är en äkta vara för att den inte tillverkas av citroner. Det var en nyhet för hundra år sedan.

Citronsyra sänker pH

Den billigare tillverkningsmetoden gjorde citronsyra tillgänglig för allmänheten och den kom att bli en av våra vanligaste tillsatser i mat. Citronsyra används både för smaken och för att sänka pH i olika produkter vilket hindrar skadliga bakterier från att växa till. Om du tillverkar saft eller sylt med ett pH under 4 så kan inga farliga bakterier föröka sig. Därför hittar du ofta citronsyra i gamla konserveringsrecept.

Under lång tid var framställningen av citronsyra med hjälp av mögel helt oproblematisk men under de senaste tio åren har fler och fler pekat ut citronsyra som en hälsofara. En del forum på nätet listar uppåt hundra olika symptom som den orsakar. Det verkar inte finnas något organ i kroppen som är förskonad från dess skadliga effekter. En del tror att den är skadlig i alla former och avråder från all mat där den förkommer. Andra menar att det bara är när den framställs med hjälp av mögel som den är skadlig.

Inga mätbara mögelrester

Trots att den renas både mekaniskt och kemiskt i flera led kanske det finns rester av mögel kvar. Dessa rester går i så fall inte att påvisa med den teknik vi har idag. Det har också framförts att det är mykotoxiner (mögelgifter) som orsakar de varierande symptomen, men det mögel som används vid framställningen producerar inga gifter. Det är inte tillåtet att använda sånt mögel.

Citroner är en av många råvaror som innehåller citronsyra. Jag hävdar att även citronsyran i rabarber är äkta vara.
Citroner är en av många råvaror som innehåller citronsyra. Jag hävdar att även citronsyran i rabarber är äkta vara.

Självklart kan det finnas samvetslösa tillverkare som medvetet använder giftproducerande svartmögel men jag har svårt att se motivet till detta eftersom det i det här fallet är enklare att följa lagen än att bryta mot den.

Olika sorters mögel används dessutom vid tillverkning av nya maträtter som Quorn och i mögelostar. Och här som vid annan medveten användning ser man till att använda sorter som inte producerar gifter.

Ändå är det många som vittnar om att de blivit friskare sen de slutat med citronsyra. Vad det beror på är fortfarande oklart. En del hävdar att det beror på en allergi eller att citronsyran på något sätt påverkar kroppen så att den blir känsligare för andra ämnen. Enligt vad vi vet om kroppen idag så går det inte att vara allergisk mot citronsyran i sig – däremot kan man vara allergisk mot citrusfrukter.

Bara att gratulera

Skeptiker hävdar att det är placeboeffekten som gör människor friskare när de undviker citronsyra. Enda sättet att avgöra den frågan är att göra en dubbelblindtest. Ett experiment där varken försöksledare eller patient vet vad de får för ämne. Då skulle det gå att se om det är citronsyran eller något annat som påverkar de drabbade. Sen vet jag inte vilken funktion ett sådant försök skulle fylla. Om människor blir friskare av att avstå från citronsyra och tycker det är värt omaket så är de bara att gratulera.

Däremot kan jag uppleva det som frustrerande med dem som blir för engagerade i kampen mot citronsyra. Jag respekterar deras tro men delar personligen inte övertygelsen att den under senare år visat sig vara ett av de större hoten mot vår hälsa.