När hösten slår till på allvar får mina vaktlar flytta in i burarna i ladugården. Om de saknar utelivet så märks det inte. De är friska och pigga och och brukar fortsätta värpa tills mörkret tar överhanden.
Vaktlar har inga problem med svensk vinterkyla – inom rimliga gränser. Om de fått gå utomhus och vänja sig vid klimatet. Vaktlar som levt i rumstemperatur kommer inte att klara temperaturförändringen om du flyttar ut dem direkt.
Ibland kryper temperaturen ner en bra bit under 20 minus även här i Sörmland och då sätter jag in en värmelampa. Hade vaktlarna varit besvärade av kylan hade de trängts under den – men mina promenerade obekymrat omkring i hela buren. Så länge de har mat och vatten klarar de vintern bra.
När gräset börjar gro igen om några månader kommer de att få flytta ut i voljären igen. Nackdelen med att ha dem utomhus i en stor voljär är att det är svårare att hitta äggen. När jag rådfrågade om detta så trodde de flesta att vaktlarna snabbt skulle beta ner all grönska så att det inte skulle bli något problem. Men eftersom jag har drygt fyra kvadratmeter per fågel så levde de hela sommaren i sin djungel. Och äggletandet blev lite expedition varje gång.
En fördel med detta var att mina vaktlar trivdes så bra att de ruvade och födde upp egna kycklingar.
Men nu får de bo i burarna så länge det är vinter. Har inte haft några som helst antydningar till bråk inom flocken som nu består av tolv vaktlar. Och rengöringen går lätt eftersom jag kan dela buren med en skiva. Då kan jag mota över vaktlarna till ena halvan – sätta i skivan och städa i godan ro.
