Ibland stöter man på oväntade problem när man jobbar på gården. Idag drabbades jag av ett som fick mig att avsluta dagens projekt, bära hem verktygen och sätta mig framför tv:n i stället.
Att stöta på sten när jag gräver, att rådjuren angriper mina växter eller att några av bärbuskarna har en dålig säsong. Det är sånt jag tar med jämnmod. Det är sånt som händer. Men oväntade bakslag svider värre.
Jag håller på och stänglar runt hela gården för att skapa lite livsutrymme åt fruktträden på bekostnad av rådjur och hjortar. Tänker inte på det som en inhägnad – snarare ska de icke önskvärda besökarna bli uthägnande.
Sydsidan gjorde jag förra sommaren och nu håller jag på med gårdens östra sida där stängslet kommer att gå inne i skogen. Efter att ha slagit ner otaliga stolpar var det dags att sträcka upp fårstängslet som jag har i botten. Då brakade det till.
Femtio meter från där jag stod hade hela hörnstolpen dragit upp ur marken. Och det hade jag inte räknat med. Plötsligt kändes hela projektet hopplöst. Nu vet jag att jag kommer att ta nya tag i morgon. Men det svider just nu.
Att stängsla är hårt arbete men det är tillfredsställande när det går framåt. Och det har det gjort. Tills nu. Har inte riktigt greppat vad som hände men det måsta ha något med vinklar och dragriktningar att göra. Ett helt klart lösbart problem – men just nu är det bara frustrerande.
