Årets första påskeld tog sig aldrig. Riset som legat på skuggfältet hade inte torkat tillräckligt och vi nådde aldrig kritisk massa för elden – så att de fuktiga grenarna kunde torka ut. Men naturligtvis hade jag en backup-eld.
Brasa nummer två tog sig fint med bara lite diesel som motivation i början. Och när det väl blivit varmt på riktigt så var det bara att vräka på alla grenar och fuktiga brädor som fanns i närheten. Hade vi haft några häxor till årets påskeld hade de nog strukit med också. Men elden fyllde sin funktion och häxorna höll sig på avstånd.
Troligtvis härjade de istället fritt i de trakter som har den märkliga traditionen att elda sista april – till ingen nytta. Har aldrig förstått varför man väljer att ha en påskeld på Valborg.
Nu har i alla fall större delen av årets ris och vinterskador blivit lågorna rov och fältet är bokstavligt talat fritt för vårbruket. Ännu är det allt för blött för att kunna plöja hela fältet rationellt, men den lilla sträcka som är avsedd för min aroniahäck börjar bli redo. Två drag med treskärig plog så har man nog med färsk jord för att kunna harva en fin såbädd åt bärbuskarna.
Hade jag tillhört den knepiga skara som bränner sin påskeld när det nästan är maj hade det varit för sent för att ge aroniabuskarna bästa förutsättningar. Men jag får väl vänta några veckor innan jag kan se eldbilderna från er avsigkomna valborgsfirare.
Nu är i alla fall Larslund fritt från häxor och redo för plogen.
