Efter Apples misslyckade leverans i somras bestämde jag mig för att gå över till PC. Men än har jag inte kommit till skott. Det tar tid att komma över en brusten relation.
Jag var en inbiten Macanvändare ända sen min första LCII – så i nästan 30 år har jag skaffat den ena Macen efter den andra. Inte billigt, men jag har alltid varit nöjd. Nu är det dags att bita i det sura (ruttna) äpplet och gå vidare.
Efter första missen var jag beredd att förlåta. Att min nya iMac inte kom den dag det var utlovat trots upprepade försäkringar från Apple är förlåtet. Trots att jag var tvungen att sitta hemma två dagar för att vänta på leveransen.
Sen blev jag lite harmsen när det visade sig att min nya 27 tums 5k iMac var levererad utan fungerande hårddisk. Sånt borde inte kunna hända. Men jag har ett stort hjärta och eftersom supporten på Irland är så extremt vänlig så översåg jag även med det.
Droppen som fick bägaren att rinna över var när Apple meddelade att jag inte skulle få någon ersättning för mina resor till närmaste Apple-service. Närmare tio mil tur och retur, två gånger. Det borde vara rimligt att jag som kund hålls skadelös och slipper betala för Apples misstag. Men icke. ”Vi har ingen policy för att ersätta dina kostnader”.
Så nu sitter jag och sörjer mina långvariga relation till Apple. Det är som att jag efter en långvarig diet på färska friska äpplen till slut satt tänderna i ett som varit genomruttet. På ett sätt vet jag att de flesta äpplen är friska – men minnet av den ruttna smaken finns kvar. Och bitterheten över att vår relation inte var värd mer från Apples sida.
Hade de gett mig en rabatt som kompensation så hade jag varit nöjd. Och de hade ändå tjänat pengar. Men, men – mister du en kund står där tusen åter.. Och om Apple glatt kan gå vidare så får jag göra det också.
