Temperaturen i dammen stiger – och så gör aktiviteten. Det är få saker som är så rogivande som att sitta och titta på guldfiskarna.
Varje år genererar fler guldfiskar trots att de till huvudsak får leva på vad naturen ger. Det borde vara ett tecken på att de trivs. Hur många av de ursprungliga tio som fortfarande lever har jag ingen aning om – men i bland plaskar det till när någon av de stora ger sig upp till ytan för att nappa till sig någon insekt.
Eftersom guldfiskarna var ett misstag från min sida – de konkurrerar om födan med kräftorna – så har jag funderat på olika sätt att få bort dem utan att hitta något rationellt.
Än så länge får de leva om som de vill, med det känns ändå som om de kan utgöra ett hot mot alla de kräftyngel som nu förhoppningsvis krälar omkring i dammen.
Ska göra en provfiskning efter kräftor i veckan och se om de klarat vintern. Eftersom de är nattaktiva ser jag inte till dem och vet just nu inte alls hur de mår.
