Vid lunchtid brakade det loss. Himlen fylldes med dånande bin och flera timmars intensiv kamp för att rädda svärmen inleddes. Till slut fick jag skjuta ner den med studsaren.
Var helt oförberedd på svärmen. Har ju bara haft bin några veckor. Men i C-kupan hade bina ännu inte gått upp genom spärrgallret och antagligen blev det för trångt.
Sen valde drottningen inte den bästa platsen att sätta sig – ur mitt perspektiv. Tolv meter upp i en björk. Pratade med Arne från Biodlarna i Nyköping och min granne som har haft bin i många år. Fram med en tom skattlåda och sen gällde det att försöka nå svärmen.
Fyra meter stege och två hoptejpade skaft till grensågar räckte inte upp. Och jag kände mig inte beredd att börja klättra i en björk med bikläder och en sexmeter lång stör. Då föreslog grannen att jag skulle skjuta ner svärmen, det hade han gjort en gång i tiden. Så, fram med bössan och sen gällde det att hitta ett bra skjutläge.
Naturligtvis med solen i ögonen och svärmen i ett virrvarr av björkris. Satte första två skotten långt ner på grenen – utan större effekt. Tredje skottet satte jag på ett av de få ställen där grenen syntes tydligt. Och si, det rasade till i björken och grenen for i backen i ett moln av bin.
Tyvärr hade drottningen hoppat av i fallet och efter en halvtimme hade jag tre klasar med bin hängande i björken. Men nu på fyra meters höjd. Nu var det bara att kapa grenarna under med sågen och sen med ett elegant snitt få grenen med bina att böja sig ner mot marken. Sen knipsade jag av kvistarna som bina hängde på med sekatören och lyfte ner dem i den väntande skattlådan. Ett antal tusen bin blev kvar på marken, men flyttade snart efter drottningen.
Nu står lådan skyddad mot regn ute på gräsmattan, och i morgon åker jag till Bifabriken i Töreboda för att skaffa ny botten och tak till min fjärde kupa.
