Det är rätt lyhört här ute på landet. Man hör långt i förväg när det kommer en bil. Och det mest störande är egentligen korparna som i mitt tycke borde bytas ut mot några mer välljudande fåglar. Lyckligtvis tillbringar de inte all sin tid runt mina ägor. Det känns bättre med lite omväxling i djurlivet. Enstaka grävlingar, rådjur och huggormar är välkomna men jag vill inte ha någon invasion av någondera.
På gården finns ett antal äppelträd av varierande kvalité, samt ett åldrigt päronträd precis utanför knuten. Päronen ger god skörd men eftersom trädet är så högt har jag ännu inte lyckats hitta ett enda päron som inte är fallskadat. Frukterna faller från mellan tre och åtta meters höjd och de som inte först dunsar ner på hustaket når marken med en avsevärd fart.
Skadorna verkar ändå inte avskräcka djurlivet. Bland de ruttnande päronen på marken har det surrat rejält av flugor och getingar. Nässelfjärilarna är fortfarande i farten och emellanåt kommer en liten harpalt på besök för att förse sig av frukterna.
I helgen hade jag nya besökare när jag tittade ut genom fönstret på morgonen. Fyra hjortar vågade sig fram för att stjäla av mina jäsande päron. Väl bekomme säger jag, men i fortsättningen skulle jag uppskatta om de slutade skrapa upp gräsmattan med klövarna. Nu är fallfrukten upplockad och förpassad till komposthögen. Där får de skrapa bäst de vill.
