Ni som känner mig vet att jag inte direkt är den starkast lysande stjärnan när jag är nyvaken. Mitt knivskarpa intellekt har en tendens att skymmas av gryningsdiset, om man säger så. Den tydligaste tanke jag brukar kunna formulera på morgonen är – kaffe.
När jag vaknade idag hade ingen service på mobilen. Eftersom jag väntade en del samtal testade jag att gå runt i huset, men inget hjälpte. Nåväl, tog med mig mobilen ut på morgonpromenaden med Pumah och gick åt det håll jag tror mobilmasten står. Ingen signal.
Nu hade jag blivit lite irriterad och bestämde mig för att hoppa in i bilen och köra en runda för att få mobilen att vakna till. Kanske var det smältis som blockerat Telias mast, men utan täckning går det ju inte att ringa och klaga.
Körde några kilometer och höll koll på mobilen – ingen signal. Fortsatte, men fick fortfarande ingen kontakt med omvärlden. När jag nästan var framme i Vingåker stod farbror polisen där och vinkade in mig. Trodde jag.
Fram till bilen kommer istället en riktig skönhet, visserligen med pistol och handbojor, men ändå. Försökte veva ner rutan – fastfrusen… Så jag fick öppna dörren. Då ville hon se körkortet.
Nu är det så att jag har för vana att lämna plånboken hemma när jag går ut i skogen med hunden. Och det var det som var planen när jag lämnade stugan. Förklarade för skönheten att plånboken låg hemma och att jag bara var ute och körde för att få igång mobilen.
Hon accepterade min historia, sannolikt för att jag såg så trovärdig ut i mina skogskläder, och tog mina personuppgifter. Sen var det dags för mig att blåsa och det gick utan problem eftersom jag numera är nykter så ofta att det nästan är pinsamt. Jag slapp dessutom böter för att jag glömt körkortet.
Det var allt trodde jag och vred om nyckeln för att fortsätta jaga mobilsignal. Då startar inte bilen! Försöker gång på gång men får bara meddelandet ”Fel på motorns styrsystem”.
Då kommer skönheten tillbaka och frågar om jag har problem. Jag förklarar situationen och hon beklagar att hon bara kan hjälpa till med startkablar och med hjälp att ringa en bärgningsfirma. Startkablar behövs ju inte eftersom jag har kräm i batteriet, och jag sa att skulle försöka ett par gånger till. Men icke.
Då plockade hon fram sin mobil och letade upp numret till bärgaren. Han skickade en bil, men den kunde inte åka iväg förrän om en timme. Skönheten önskade mig lycka till eftersom hon och kollegan var klar med morgonens nykterhetskontroll i Vingåker.
Sen blev det att vänta i bilen.
När jag satt där och lyssnade på radion fick jag en idé. Kanske skulle jag testa att starta om mobilen. Och si, när den blinkade igång igen hade jag fyra staplar – och 3g på köpet. Det är man inte bortskämd med på landet.
Styrkt av mina tekniska framgångar plockade jag fram bilens instruktionsbok och hittade en lösning på problemet. ”Lås och lås upp centrallåset så resettas motorn” (ungefär så). Sagt och gjort – dubbelklickade med fjärrkontrollen – varningslampan slocknade – och jag vred på nyckeln. Då var batteriet slut! Mina flitiga startförsök hade överansträngt mitt redan åldrade och för dagen även nedkylda batteri. Men när bärgaren kom startade bilen direkt med kablar.
Sitter nu i Nyköping och väntar på fakturan för kabelstarten. I vanliga fall hade kanske känts lite surt. Men för mig är det en lätt börda att bära med tanke på att jag fått träffa världens vackraste polis en solig morgon i Vingåker.
