Jag har läst många böcker, men bara en jag helhjärtat ångrar. Läckbergs Lejontämjaren är nog det obehagligaste jag läst och då har jag ändå läst en hel del otäcka saker. Och inte otäck på ett bra sett – mer vidrig.
Jag ser mig själv som en förhärdad person. Har sett saker både på film och i verkligheten som varit både skrämmande och omskakande. I böcker har jag upplevt de mest groteska saker som människor kan utsätta varandra för. Men Lejontämjaren tar priset. Där har jag nått min gräns.
Tänker inte gå in på vad det handlar om eftersom jag inte vill påminna mig själv eller utsätta andra för de bilderna. Kanske har jag blivit mjuk med åren. Har läst alla Läckbergs böcker med behållning även om jag inte är så förtjust i de obehagliga personer hon hittar på. Men när barn utsätts för de vidrigaste saker man kan tänka sig så blir det för mycket för mig.
Hade jag kunnat radera den boken från minnet hade jag gjort det. Nu ska jag se några avsnitt med Walking Dead för att få lite mer normala bilder i hjärnan.
