
Efter närmare 200 år verkar mitt gamla päronträd vara på väg att ge upp. En efter en faller grenarna till marken med ett brak. Senast var för sex år sedan och jag började tro att päronträdet skulle klara sig.
Första gången det hände var mitt i natten för sex år sedan. Med ett brak gav en kraftig gren upp. Det var väl inte helt oväntat. Det gamla päronträdet såg lite slitet ut redan första gången vi möttes och till slut har åren tagit ut sin rätt.


Sprickan i den stora grenklykan gav till slut med sig – tyngd av gråpäron och vattenbemängt bladverk gav grenen till slut upp och parkerade sig på gräsmattan invid hallonbuskarna. Grenen var helt rutten i mitten så det var bara en tidsfråga. Tur att ingen stod under bara. Den gren som föll i år var inte lika kraftig. Och inte heller detta var helt oväntat. På sina ställen har det gått att se rätt igenom grenen och det underliga är egentligen att den här delen av trädet höll ut så länge. Brukar tänka på hur grenen ser ut varje gång jag kört under med gräsklipparen men lever lite fatalistiskt. Skulle ju vara en väldig otur om den föll just när jag var där.

Kommer att sakna den enorma blomningen i maj varje år. Nu är det bara kronan kvar av trädet och jag får hoppas att inte den också kommer nerdråsande över huset. Ett så här stort päronträd skapar stora mängder frukt, men det är inte lätt att skörda när det mesta sitter i höjd med hustaket.
Och de päron som faller från den höjden blir mos på vägen ner. Till glädje för insekter och andra frukterianer.
Följ livet på gården
[email-subscribers namefield=”YES” desc=”” group=”Public”]