
Nu har jag tusen oreganopluggar på gång. Nästan alla verkar ha grott och om en dryg månad – när jag hoppas frostrisken är över – är det dags för utplantering.
Oregano, eller Kungsmynta som den heter på svenska, är tacksam att odla. Härdig och på gränsen till invasiv. Dessutom är den flerårig så årets arbetsinsats behöver inte med nödvändighet upprepas varje år. Om jag nu inte vill utöka fältet eller om det är dags att förnya plantorna.
Jag odlar två sorters oregano: den vanliga Kungsmyntan (Oreganum vulgare) och Grekisk oregano (Oreganum vulgare sp. hirtum). Till det yttre kan man skilja dem åt på att Kungsmyntan har rosa blommor och den grekiska vita. Den grekiska oreganon är inte lika härdig som Kungsmyntan, men eftersom den har ännu intensivare arom ger jag den en chans. Den grekiska oregano jag redan har verkar ha klarat vintern bra i alla fall.
En stor fördel med oregano är att den får ännu bättre arom som torkad. Och jag försöker välja så många örter som möjligt som passar bra som torkade. Det gör logistiken så mycket enklare. Det betyder till exempel att basilika inte kommer att finnas i sortimentet. Den blir helt förstörd av att torkas, kräver i stort sett växthusomvårdnad och måste förodlas. Alldeles för mycket jobb.
Det måste vara lönt att odla.