
Äntligen blev det bra flygväder. Uppåt 20 grader och tre av mina fyra äppelträd blommar.
Jag känner mig hoppfull inför sommaren när jag hör den surrande sången från äppelträden. Bra fart på pollineringen lovar både bra äppelskörd och bra honungsproduktion.
Den kalla våren förra året var pollineringen usel och det speglade av sig på skörden. Bina behövs för pollinering i stor skala. Humlor är ett bra tillskott. Men för äppelodlingar, rapsfält och vilda växter som hallon och blåbär gör bina stor skillnad.

Den stora skillnaden mellan humlors och bins pollinering är att humlorna samlar nektar som individer. De flyger omkring och plockar lite här och lite där – fördelen är att de pollinerar många olika sorters växter och att de flyger i lägre temperatur än bin.

Ett bisamhälle däremot är i högsta grad organiserat. Bina kommunicerar med varandra och hittar de en riktigt bra nektarkälla inom rimligt avstånd drar de flesta bina på just den växten, och fortsätter med det så länge den finns tillgänglig. Och när hundra tusen bin bestämmer sig för något så ger det resultat.
Nackdelen ur trädgårdsodlarens perspektiv är att bina kan flyga förbi de växter du vill ha pollinerade eftersom de redan har bra drag någon annan stans. Därför planterar en del äppelodlare vildaplar i närheten av odlingen. De blommar tidigt och har bina väl börjat dra på äpple så fortsätter de med odlingen när den börjar blomma.
Sen ska man inte glömma alla andra insekter som hjälper till med pollineringen – men bin är överlägsna när det gäller stora jobb.
