Det var väl inte helt oväntat. Den gamle såg lite sliten ut redan första gången vi möttes och till slut har åren tagit ut sin rätt. Sprickan i den stora grenklykan gav till slut med sig – tyngd av gråpäron och vattenbemängt bladverk gav grenen till slut upp och parkerade sig på gräsmattan invid hallonbuskarna. Grenen är helt rutten i mitten så det var bara en tidsfråga. Tur att ingen stod under bara.
