Nu är jag hemma igen – i nedblodat skjorta och landstingets kalsonger. Allt för att jag trodde att frukt var godis.
Alt började med att jag valde ett hälsosammare snacks. Försöker emellanåt att äta hälsosamt så i stället för godis valde jag att köpa en klase vindruvor. Gott och hälsosamt tänkte jag när jag tuggade i mig en efter en. Men, nu är jag stomiopererad sedan många år tillbaka. Inget jag överhuvudtaget funderar på men det innebär vissa svagheter. Att äta jordnötter eller apelsin i större mängder ökar risken för tarmvred. Tydligen har vindruvor samma effekt.
Under natten hade jag svårt att sova med tilltagande magsmärtor. Ringde till Vårdguiden som tyvärr sa vad jag väntade. Bara att åka in. Så jag körde till akuten i Katrineholm och hamnade i ett undersökningsrum ganska omgående. Och där blev jag kvar. Ska man åka till akuten är det bästa att inte göra det under halksäsongen. Jag blev tillsedd, provtagen, palperad och röntgad och efter sex timmar fick jag besked om att jag skulle skickas vidare till Eskilstuna eftersom det inte finns någon kirurgjour i Katrineholm.
Ett råd: Får du erbjudande om att åka ambulans – gör det. Själv tyckte jag det skulle bli omständigt att lämna bilen i Katrineholm så jag valde att köra själv. Även om jag hade ont så gick det bra – värre var att med tilltagande smärtor leta efter parkeringsplats. Tänkte inte på det.
På Mälarsjukhuset var jag väntad och blev omhändertagen direkt. En del kanske fantiserar om att bli ompysslad av ett halvdussin kvinnor på en gång. Men har man ont från början och de med den bästa välvilja i världen sticker slangar och nålar i dig från olika håll är det svårt att riktigt uppskatta tilldragelsen. En spaning: Vårdpersonalen är mycket yngre nuförtiden. Vad jag kommer ihåg från min förra sjukhusvistelse för nästan 30 år sedan så var de betydligt äldre.
Jag blev inlagd över natten och på morgonen hade smärtorna släppt. På eftermiddagen blev jag utskriven. Rent allmänt var vindruvorna inte värda det här. Men den största lättnaden var inte att smärtan var borta utan att slippa sonden.
De blodiga kläderna var förresten mitt eget fel. När de tog nålen i armen skulle jag trycka hårt men jag hade för bråttom att komma ut och lyckade bloda ner kläderna. Trots eländet tycker jag vi har den bästa personalen på våra sjukhus – av alla nationaliteter.
