Idag är det min officiella målgång i utmaningen #blogg100. Ett inlägg om dagen i hundra dagar, och i stort sett har jag lyckats.
Det har blivit ett inlägg per dag sedan den förste mars men några gånger har jag halkat på fel sida datumgränsen. Jag har sena vanor och ibland har dagens inlägg inte kommit ut förrän efter midnatt. Tröstar mig med att min dag pågår tills jag går och lägger mig. Inte ska väl jag straffas för att andra kryper till kojs vid tiotiden?
Förra året tidsinställde jag mina inlägg – skrev på kvällen och publicerade på morgonen. Låg hela tiden ett steg före. Det har jag frångått under årets #blogg100. Jag skulle kunna säga att det var ett medvetet beslut – att tidsinställda inlägg påminner för mycket om papperstidningar. Men det hade inte bara varit orättvist, det hade varit osant. I verkligheten har jag helt enkelt legat efter hela våren, inte bara med vårbruk och produktion utan med allt. Inklusive bloggen.
Ändå har inläggen rullat på bra och det har nästan aldrig varit brist på ämnen att skriva om. Som jag brukar säga: Det händer alltid något på landet.
Nu släpper pressen och någon dag kanske jag hoppar över. Men som det känns nu kommer jag att fortsätta ett tag till av bara farten. I varje fall till kylan slår till igen.
Vintern närmar sig.