För elva dagar sedan blev min mobil fuktskadad och sedan dess har jag levt Off-Grid på ett personligt plan. Det har inte varit lätt.
Det hade nog varit värre för en yngre människa som aldrig behövt passa en tid eller vänta på en avtalad mötesplats. Aldrig ringt det där samtalat: Gissa var jag ringer ifrån – En bil! Men även för mig har det varit en omställning. Trots att människan är så otroligt anpassningsbar att hon kan överleva i nästan varje klimat som existerar på den här planeten så är det svårt att klara sig utan mobil när man är van vid det. Här kommer några överlevnadstips:
Att ringa är kanske det första man tänker på. I ett par dagar är det rätt skönt att telefonen aldrig ringer. Sen kommer den stunden då du faktiskt själv behöver ringa eller du väntar ett samtal som faktiskt betyder något. Min fasta telefon avskaffade jag för flera år sedan men har någon form av IP-telefoni via Telenor. Tyvärr fungerar den uppkopplingen inget vidare – jag måste starta om routern inför varje samtal. Annars hör man bara elektroniskt brus. Men det går att ringa. Fast utan mobil är man inte längre mobil. Det går inte längre att prata i telefon i bilen eller på stan. Och telefonkiosker, finns det fortfarande? Och telefonkataloger? Hur många viktiga telefonnummer har du i huvudet nuförtiden? Inga sena uppdateringar om ankomsttider och inga möjligheter att fråga om vägen. Och här kommer nästa problem – att hitta.
Utan mobil är man vilse
Att hitta utan mobil är inte det lättaste. Jag är van vid att mobilen alltid vet var jag är, och vart jag ska. Plötsligt måste jag själv komma ihåg vägen och titta på kartor i förväg. När jag skulle till en ny adress i Nyköping fick jag stanna vid biblioteket och få en karta med adressen utritad. Därefter själv leta mig fram bland alla enkelriktningar. Det går att hitta utan mobil, det känns som om det är mer sport. Som segling i min ungdom före både gps och ap-navigator. När man fick pejla radiofyrar och tolka fyrkaraktärer – och ändå inte kunde vara helt hundra på var man var.
Att handla är också en liten utmaning. Jag är van vid att ständigt knappa in listor på mobilen när jag märker att något är slut. De här dagarna har det krävts papper och penna. Det fungerar även om det känns som en väldigt primitiv metod. Det finns inga automatiska datumstämplar på pappret så det går inte att vara helt säker på att det är dagens shoppinglista jag har med mig. Och behöver man anteckna något så krävs det att man har två saker med sig, både papper och penna. Utan mobil fördubblar man alltså risken att plötsligt få en genial idé och samtidigt stå utan möjlighet att dokumentera den för eftervärlden. Skulle man sen sakna pengar vid kassan så finns det inga möjligheter att snabbt föra över en tusenlapp.
Papperslappar överskattade
Meddelanden är också svåra att få fram utan mobil. Att lämna en lapp fungerar i vissa situationer (om man har papper och penna med sig, se ovan) men korta meddelanden med information till utvalda individer är mer komplicerat. Jag löste problemet genom att ha med mig min Ipad, även om den bara har wifi. Då kunde jag under mina resor titta in på Donken eller vissa köpcentra och där uppdatera mig. Ta emot fyra meddelanden och skicka två. Dessutom kunde jag kolla mejlen, och fb.
Sociala medier kan man glömma utan mobil. Plötsligt är man helt ensam och utlämnad. Först när jag kommer in på kvällen får jag veta att jag har vänner som fyllt år hela dagen, att någons barn har ätit glass för tio timmar sedan och att Filip&Fredrik-Fredrik har varit kritisk mot Tobias Billström sedan lunch. Utan mobil blir man lämnad på efterkälken, man förlorar sitt sammanhang och delaktighet i världen. Och inte heller nyheterna känner man till. Först framför Rapport får jag veta att det brunnit någonstans, att någon rasat mot någon annan och att någon tredje gjort något riktigt fult. Och där har jag gått och petat i jorden som om ingenting hänt. Utan mobil kommer horisonten väldigt nära.
Men jag tröstar mig med att jag inte har papperstidning, då hade jag fått veta samma saker först dagen efter.
I’m back!
Nu är jag i alla fall uppkopplad igen. Trots tre dagars risinpackning mådde min mobil inte bra. Först kollade jag vad en ny kostade, sen kollade jag självrisken på försäkringen och till slut hittade jag iphonereparation.se. Det lät riktigt bra. Fasta priser och reparation med vändande post, tre dagar normalt och fyra dagar om det är en fuktskada. Tyvärr verkar de räkna med att posten levererar dagen efter. Hur ofta händer det?
Skickade min mobil på måndag och på onsdag kl 16 fick jag ett mejl att de behövde min pinkod. På torsdag kl 16 fick jag mejl om att telefonen var fixad men att skärmen hade fuktfläckar som syntes väldigt tydligt och de rekommenderade byte för totalt 1300:- (att laga fuktskadan kostade 900:-). Jag skickade ett ok.
På fredag får jag ett mejl om att det var två veckors väntetid på skärmen, men att jag fick halva priset på fuktskadan. Jag bad dem då skicka telefonen.
Idag, tisdag, fick jag tillbaka min telefon. Och kan inte se en enda fuktfläck på skärmen. Så på det hela var det en bra affär. Fast några fyra dagar var det inte.
Nu är jag online igen 24/7 – livet börjar på nytt.
