Titel: Nybyggares dagliga leverne
Författare: O P Pettersson
Nybyggares dagliga leverne är en skildring av hur en pionjärfamilj byggde sitt liv i södra lappmarken i mitten på 1800-talet. Till en början bodde Gustaf Arvidsson med hustrun Ingrid och två söner under en gran. Men år efter år få vi följa hur de byggde sitt liv. Röjde mark, byggde ett litet hus, byggde ett större hus, ladugård etc etc
De fattiga åren gav sig mamman i hushållet ut på tiggarstråt. Tog ströjobb, tiggde mat och pengar som hon tog med sig när hon återvände hem efter några månader. Det går inte att undvika reflektionen att när fattiga svenskar gav sig ut för att tigga verkar de ha blivit ganska väl mottagna.
Bokens styrka är dess detaljrikedom. Den beskriver hur Gustaf och sönerna hjälps åt att fälla småbjörk för att med dem bygga väggar under granen och hur hustrun torkar näver för att använda som lock över mjölkkärlen. Och de noggranna instruktionerna fortsätter genom hela boken. Hur man röjer en liten bit mark för att sätta potatis – hur stubbarna bröts upp och jorden bereddes.
Den har styrkor både som manual för det enkla livet och som en social och etnologisk skildring av hur det var att leva som fattig i vårt land för drygt 150 år sedan. Jag får känslan av att man på den tiden faktiskt hade möjlighet att med hårt arbete kunna lyfta sig och sin familj ur fattigdomen.
Ska man säga något negativt så är det att det ålderdomliga språket kan verka störande för den som inte är van: ”Tiden gick ej trögt för dem uti stugan i Dåres, ty alla hade dagligen nog att tagas med. Storhelgerna Andersmäss, jul och nyårsdagen gick, och under dessa helger hade man det uti stugan i Dåres såsom under vanliga söndagar och på söndagarna var det som under vardagarna.” Men det är samtidigt en del av charmen.
Boken författare samlade in uppgifterna under andra delen av 1800-talet genom att prata med den första generationens pionjärer. 1930 var det handskrivna manuskriptet klart men blev liggande till 1999 då Vilhelmina kommun tog initiativ till att trycka det. Det kan vi bara vara tacksamma för.
