Jag har fått min dos av magiska vinternätter, nattvandring i fullmåne med gnistrande snö. Jag är mätt.
Så slår slaskvintern tillbaka med blåst och blötsnö. Över plantor och åker, över hönsgård och kupor, på nysågad ved.
Man tappar lite hoppet om våren när jorden försvinner. Det blir en dag för innesittande vid elden, trots att odlingarna ropar på att få komma igång.
Men en brasa i mars värmer bara på skinnet. Inte den djupa värme den gav i januari. Jag är mätt på vinter.
Eller för att stjäla från Hjalmar Söderberg:
”…och så när den av Gud fördömda månaden mars
bröt in med en gråkall och bitande eftervinter.
medan dagarna på hån liksom blevo längre och
ljusare, då kände jag det som om det var bestämt
att jag skulle dö innan våren kom…”
