Innan snön kommer ska alla snökäppar ut. I fredags satte i ungefär hälften – och det känns…
För att det skulle vara rationellt var vi tre stycken: En körde fyrhjulingen och två satt på var sida av släpet. När föraren stannar hoppar vi av, tar upp ett hål med spettet och trycker ner snökäppen 15–20 cm. Fick tipset att använda den runda sidan av spettet – vet inte varför, men på så sätt gick det bättre. Kändes ändå som om det var väldigt mycket sten i marken – och väldigt många snökäppar.
På raksträckorna kan man ha lite längre avstånd mellan dem men kurvorna måste synas. När snön lägger sig vill den som plogar gärna veta vad som är väg och vad som är åker och dike. Reflexerna ger bra vägledning i mörkret också. Vi kör fortfarande med de orangea käpparna även om Vägverket har gått över till billigare grå.
Där skogen står nära vägen blir det inga snökäppar. Där går det lika bra att följa träden. Vi har några kilometer kvar och sen ska vi sätta upp snönät på ett par ställen där snön annars gärna lägger drivor över vägen.
Det går hyfsat snabbt att få ut dem på det här sättet, men efter några timmar känns det i armar och axlar. Att lyfta spettet så många gånger är knappast nyttig träning. Det finns maskiner som kan göra jobbet men det känns lite överflödigt för våra futtiga kilometrar.
