Jag börjar bli mer och mer apokalyptiskt inriktad. Tvivlar på att vi kommer kunna vända klimatutvecklingen och därför kan det vara klokare att förbereda sig på undergången. Att bli en prepper. Här är min spådom:
Det finns en oreflekterad förväntan om att vi ska ha en ständig tillväxt, en ständigt ökad konsumtion och det finns få politiker som går till val på att försämra för väljarna. Oavsett deras egen övertygelse så är det meningslöst. Bara senaste valet visar att det är löften om ökad konsumtion som belönas. Sänkt bensinpris, billiga flygresor och ständig tillväxt är vad vi önskar oss. Kosta vad det kosta vill.
Sen måste alla, nästan alla, säga att klimatet är viktigt. Nu satsar vi på solceller, elbilar, kanske mer kärnkraft och köttfria måndagar. Vi tror att vi kan vända utvecklingen genom att döda alla kor. Mängder av av insatser där vi slipper ändra livsstil och kan fortsätta handla mer. Men allt är som att sätta plåster på en brusten pulsåder. Det är ingen lösning.
Jag ser det som att sitta i en sjunkande båt. Och forska fram ett nytt öskar som är 20 procent effektivare. Eller säga att det blir lättare att ösa när det är mer vatten i båten. Det är ju fortfarande torrt i sittbrunnen där vi sitter. Och vet vi verkligen att båten läcker? Det kanske bara är kondens.
Undergången är oundviklig
Därför tror jag att undergången är oundviklig. Om fem år, tio år eller trettio år kommer civilisationen att rasa samman. Antagligen inte genom en zombieinvasion eller ett nytt virus, slutet kan komma smygande. En långsam ökning av missväxt och oväder som gör stora landområden obeboliga. Klimatkrig, ökade flyktingströmmar, större motsättningar inom länderna, minskad tilltro till medier och politiker. Och sönderfallet har börjat.
”Bröder skola kämpa, varandras banemän bliva,
systrars barn sin släktskap spilla;
hårt är i världen, hordom mycken,
yxtid, klingtid, kluvna bliva sköldar,
vindålder, vargålder, innan världen störtas;
ingen man skall den andre skona.” Ur Völvans spådom
Har vi tur så kommer den här tiden efter oss så att det är våra barn och barnbarn som får hantera den. Jag må fundera över världens undergång men tror inte att det blir slutet för mänskligheten. Några kommer att överleva och kunna börja om. De som håller sig undan det stora kaoset och plundringarna och i tid lärt sig överleva på en enklare nivå. De har också uppgiften att lära kommande generationer en livsstil som de inte kommit i kontakt med via snapchat och Facebook. Och det kommer att fungera – för att det är nödvändigt.
Så trots mina tankar om undergången är jag hoppfull. En ny framtid kommer att resa sig ur ruinerna och förhoppningsvis har dessa generationer lärt sig något.
”Upp ser hon komma för andra gången
jorden ur havet, igen grönskande;
forsar falla, örn flyger däröver,
den som på fjället fiskar griper.” Ur Völvans spådom
Dystra tankar kanske – men de kan hållas borta med nya skor, en ny tv eller kanske en ny bil.
