Nu har jag haft bin i drygt en månad och det har visat sig vara betydligt mer arbetskrävande än jag trodde. Och då har jag inte ens börjat ta hand om honungen.
Under de gångna veckorna har jag fått fyra svärmar. Två har jag lyckats fånga men igår flydde två svärmar till skogs. Då har jag ändå gjort vad jag kunnat för att behålla dem.
Jag har sett till att de har gott om plats. Yngelrum på två lådor och gott om utrymme i skattlådorna för honungen. Jag har regelbundet gått igenom kuporna och skurit bort svärmceller. Med andra ord pysslat om dem så gott jag kunnat. Men jag har inte lyckats få dem att ta reson.
Kanske hundra tusen bin har bestämt sig för att flytta. Har konsulterat min granne som hade bin en gång i tiden och han säger att det är naturligt och att man får vänta sig åtminstone en svärm per samhälle och år.
I biboken å andra sidan står det ”hoppas att du någon gång får uppleva en svärm”. Jag har fått mitt lystmäte. Är numera ganska trött på att klänga runt i träd med bidräkt och diverse redskap. Vet inte om jag kanske skulle byta drottningar, men de jag har är i alla fall fromma. Har ännu inte blivit stucken i alla fall.
Så nu sitter jag i alla fall med fem samhällen. Och en nyinskaffad honungsslunga. Det blev en fyra ramars med självvändande innerkorgar. Inte helautomatisk alltså, men med korgar som vänder inne i maskinen när du slungar honungen. Så man slipper kladda med att vända på ramarna.
Så fort hönshuset är klart ska jag ta itu med slungrummet. Mitt starkaste samhälle – A-kupan – har redan fyllt en skattlåda och övriga är på god väg. Hade de inte lagt så mycket energi på att svärma hade de nog varit dags att skatta dem också.
