Nu är hönshuset äntligen klart för inflyttning. Igår öppnade jag porten in till deras nya bostad, men intresset var måttligt till att börja med.
Det har varit några intensiva byggdagar. Som vanligt bli inte allt som man tänkt sig. Planen var att ha en gödselbräda under sittpinnarna men eftersom fönstret sitter så lågt hade den stulit väldigt mycket ljus. Bestämde mig därför att skippa brädan och ta itu med gödselproblemet när det uppstår.
Det känns som jag fått väldigt stort avstånd mellan sittpinnarna, men det är vad som rekommenderas i böckerna. Och med tanke på att tupparna ska tredubbla sin vikt de närmaste månaderna är det nog en god idé. Nu återstår att se om hönsen gillar de nya pinnarna. Några av dem har i alla fall fattat själva idén med att sitta på pinne.
Det dröjde ett tag innan de ville ta sitt nya hem i besittning. Först när jag slängt in lite majs till dem blev det fart på hönsen. Sen är de som de är. Har du haft höns själv känner du säkert igen det men för mig är det en ny erfarenhet att sitta och titta på dem.
De krafsar omkring ströet och så är det någon som börjar hacka på ett snöre. En annan höna blir rädd och börjar flaxa. Då blir den första hönan också rädd och plötsligt är allt ett flaxande kaos. Sen lugnar de ner sig igen.
Får snart göra en ny kalkyl över foderförbrukningen. Det kostar på att föda upp stora fåglar. Jag undrar vad kilopriset skulle hamna på om man skulle köpa marantupp i handeln. Tvivlar på att konsumenter som är vana vid att betala för femveckors snabbkycklingar skulle vara beredda att betala vad det kostar. Sen kommer antagligen köttet att bli något helt annat än det vita kycklingskött vi vant oss vid. Men till hösten blir det äkta coq-au-vin för min del i alla fall.
Hönsuppfödning del 13: 90 kg foder
Hönsuppfödning del 11: Hönsen fem veckor
Så här började hönsen liv: Hönsuppfödning del 1
