Alla djur har någon funktion att fylla – utom fästingar. Det har jag hört från Jonas Wahlström på Skansenakvariet så det måste vara sant. Än så länge har jag bara tagit med ett djur till gården och det är min lilla Pumah. Men jag har ändå ingen brist på djurliv. I skogen hittar jag spillning från älg, hjort och rådjur och det är gott om vildsvinsbök i markerna runt omkring.
Varje morgon väcks jag av fågelkvitter och på dagarna hör jag göken gala(??? Är det det den gör???). Det är ett ständigt surr av insekter bland blommorna och där finns också så många olika fjärilar att jag får skaffa en insektsbok för att kunna hålla reda på sorterna.
Regnar det kommer grodorna hoppande på gräsmattan och emellanåt kommer en bålgeting brummande som en helikopter.
Det här ser jag som en del av det jag letat efter – men det finns djur som ligger på gränsen… Djur vars existens jag bejakar med hela mitt hjärta – men som gärna skulle få existera någon annan stans.
Sorken till exempel. Jag är fullt medveten om hur viktig sorken är för ekosystemet i skogen, men jag önskar att de kunde nöja sig med att vara rävmat. Det är inte utan att jag släpper ifrån mig en och annan svordom när jag trampar igenom ett sorkhål för femtielfte gången när jag försöker få ordning på marken.
Eller hästmyrorna. En rejäl myrstack ute i skogen är ett imponerande verk och man häpnar över organisationen när de rensar marken på döda smådjur. Inte lika roligt när man hittar dem i lagårn. Såg att de kröp omkring på gödselplattan och började leta efter boet. Kröp omkring och försökte lista ut vart de var på väg. Tvingades ge upp de taktiken eftersom de var alldeles för planlösa. I stället inriktade jag mig på platser där de var många, och bingo! När jag öppnade utgödslingsdörren från hönshuset så kom jag rätt på boet, mellan tröskeln och dörren låg en hel hög med ägg och mängder av myror. Snabbt ner till byn för att inhandla lämpligt myrmedel. Men när jag var tillbaka efter en halvtimme så hade de flyttat. Antagligen håller de på att snaska i sig lagårdsväggarna i stället. Har alltså fått en ny punkt på listan: Bryta upp väggar och leta myror.
Bromsar är heller inget favoritsällskap. Jag har varit lyckligt förskonad från myggor och knott men bromsen är ett otyg. Så länge man håller sig i rörelse är det ok, men går jag och slår med lien och stannar till för att torka svetten ur pannan så är jag omgiven av ett moln av flugor. Det kan jag leva med. Men flugor som landar på mig och bits passar inte in i min bild av den vänliga naturen.
Nåväl, de odjur jag lever med är bara dagaktiva så när jag sitter på verandan med ett glas vin i skymningen så är det bara glada trevliga djur som rör sig i natten.
