Rensade i dikena under dagen. Man skulle kunna tro att det var jobbigt i vårvärmen – men det finns en tjusning i att få det svala vattnet att strömma kring fötterna. Att gå längs dikena och hitta ställen där vattnet saktar in. Där går man ner och tar några spadtag så att vattnet kan rinna fritt. Sen promenerar man vidare till nästa ställe. Känns lite som en bild av livet – fast jag har inte själv greppat metaforen riktigt.
Sen är det inte fel att ha hjälp av hunden heller. Detta är verkligen ett projekt vi kan hjälpas åt med. Jag tar ett spadtag och hon rusar fram och gräver vidare i gyttjan. Sen blir det dusch innan jag släpper in henne. Har lärt mig av erfarenheten, ju mer gyttja på hunden – desto snabbare springer hon upp och lägger sig i sängen.
